Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 30. Solglimtar genom moln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Kanske skall den dag komma, när ni åter är
frisk och tänker annorlunda!
– I långa år har jag fattat detta beslut, och du
tror ännu, att det är endast en nyck!
– Nåväl – då vill jag bevisa er, att ni ej är en
förlorad man.
– Du? På hvad sätt?
– Jag vill blifva edra barns mor.
– Store Gud – är det möjligt, att lyckan ännu
kan le emot mig från dina läppar? Du vill således ...
Esters ögon hvilade, på en gång varma af kärlek
och stolta af själfkänsla, på den sårade ädlingen.
– Hör mig, sade hon. Medan jag ännu är fri, och
innan jag böjer mig ödmjukt för en mans vilja, såsom
en hustru bör göra, är det nödigt att tala öppet och fritt,
på det att vi må förstå hvarandra nu och framdeles.
– Ack, säg hvad du vill, blott tag ej mera ditt
ord tillbaka!
– Ni är en mild, högsint och ädelt tänkande man,
grefve Bertelsköld, men ni är svag.
– För dig ... det är sant.
– Ni är svag för många intryck och för människors
omdömen. Den dag skall komma, när man förebrår er att
hafva lyftat den ringa borgaredottern till er sida och säger
er, att det är hon som fikat därefter. Må de säga det:
jag fruktar icke för mig, jag står öfver smädelserna. Men
ni äger ej tillräckligt stål i er vilja, för att gå eder egen
väg och följa eder egen öfvertygelse, obekymrad hvad man
säger därom. Detta tal kan en dag förstöra ert lugn.
– Aldrig!
– Hvad är människors aldrig? En sekund, som
inbillar sig vara en evighet – ingenting mer! Men när
ni engång vacklar, så minns att jag vägrat mottaga er
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
