Fältskärns berättelser / Fjärde cykeln. Senare afdelningen / 262 (1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 32. En djurtämjerska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

– Ropa icke hit edra janitscharer till hjälp, sade
han; för så sant ni gifvit mig den yxen i går, som
hänger där, så har jag nu lust att försöka hvartill hon
duger. Si så arg han blänger på mig, den gamla, skrynkliga
människohandlarn! Det är lustigt, ja vid sankt
Stefan, som magyarerne säga, det är lustigt att se huru
flat han nu står, den gamle blodsugaren, när jag engång
var för slug att nappa på kroken! Hvad gjorde ni af
far min, som ni lät löpa världen omkring – af mina
bröder, som ni lät kosackerne hugga i smulor – af
mina systrar, som ni bedrog på deras fädernearf – af
Bertila gård, som ni ville frånröfva min faders son?
Människoschackrare som ni är, hvad gjorde ni af
min släkt?



Han grep yxen och svängde henne vildt. Allt ursinnigare
rullade den druckne mannens ögon, ju mera
dessa länge groende – som vi veta, till stor del orättvisa
– föreställningar fingo makt
öfver honom och ju mera han arbetade sig själf upp till ett
raseri, som var så ytterst ovanligt för hans flegmatiska lynne.

Den gamle hörde yxen hvina
tätt vid sitt hufvud. Han vek
tillbaka, utan att ändra en min
– då kastade sig Ester emellan. Hon grep den väpnade
handen stadigt i sin; hon såg
den druckne mannen fast i
ögonen och sade kallt:

– Gå, lägg dig i nattstugan.

Penna stirrade på henne. Han försökte lösrycka
sin arm, men förmådde det icke. Denna djupa, lugna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>