Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 33. Erik Ljung hos kungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och fasta blick trängde genom själfva rusets dimmor och
gjorde honom tam.
– Skall jag gå? upprepade han.
– Ja, du skall gå, svarade Ester och sköt honom
sakta framför sig.
Han gjorde intet motstånd. Den starkare själen
hade besegrat hans.
Några minuter därefter låg han försänkt i djup
somn. Då återvände Ester tyst till den gamle.
– Min far, sade hon, åt denne man har ni velat
anförtro er dotter!
–
33. Erik Ljung hos kungen.
Medan Larssonska husets inrikes-angelägenheter togo
en för den gamle riksdagsmannen oförmodad vändning,
trafvade gymnasisten Erik Ljung oförskräckt uppför
trappan till Korsholms landshöfdingeresidens. Hans lott
blef till en början att vänta i salen bland andra förnäma
af konungens svit, under det att förstugan uppfylldes af
en skara supplikanter, bestående af gamla invalider från
stora ofreden, fattiga bönder som ansattes för kronorester,
sjömän som förfrusit sina tår, och gummor som
med ypperlig talegåfva beredt sig på att lägga sina bekymmer
och krämpor i riksens majestäts landsfaderliga
sköte. Alla dessa hade med synbar afund betraktat den
lycklige, som slapp in, medan de visades tillbaka af
vaktposten, och efter honom skrek den mest talföra
gumman i hopen: »sägin åt landsfar, att jag star jär!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
