Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 33. Erik Ljung hos kungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öron sä försiktigt som möjligt. Troligen kände han ock
– som man känner allt i en småstad – Erik Ljungs
släktskap med den gamle borgarekungen och föreställde
sig, att gossen kunde begagnas till redskap för Gud vet
hvilka hemliga stämplingar.
– Är det riksdagsman Larsson som skickat dig hit?
frågade han, fixerande gossen.
– Nej, sade Erik.
– Sedan du haft audiens, infinner du dig genast
hos mig, yttrade höfdingen i befallande ton.
Erik bockade och teg.
Några minuter därefter återvände hans majestät, och
en kvart timme senare fick Erik befallning att inträda i
konungens sängkammare. Gymnasisthjärtat klappade hårdt
under den blå tröjan. Hvad kan han vilja mig? frågade
Erik väl för tjugonde gången sig själf.
Dörren öppnades, kammartjenaren förblef utanför,
och Erik befann sig i rikets medelpunkt eller – för att
tala med hofpoeterne – ansikte mot ansikte med »solen».
Denna nordens sol och »Alexander Magnus» satt,
eller rättare halflåg, för närvarande i en soffa, klädd i
en gul sidennattrock, morgonstöflar och morgonperuk,
som var till omfånget betydligt mindre och lättare, än den
tunga och vidsträckta statsperuken. I närmaste fåtölj
satt lifmedikus Petersen, den ende som för tillfället befann
sig hos hans majestät. Att inga höga krämpor denna
gång påkallat hans närvaro, visade sig tydligt af kungens
fryntliga min. Den sluge läkaren, som ganska väl begrep
att ett majestät i högönsklig välmåga bör underhållas
med andra recepter än ett majestät med podager, hade
troligen nyss berättat någon pikant anekdot, ty Adolf
Fredrik bar ännu vid Eriks inträde ett smålöje på läpparna,
i det han sade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
