Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 33. Erik Ljung hos kungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Verfluchte Geschichten! Ist der Kerl denn
geradezu toll? Men er patient saknar er, min kära
doktor!
Lifmedikus gick, och Erik Ljung stod spritter-molallena
i »solskenet».
– Kom närmare, sade kungen till gymnasisten,
hvilken med den sirligaste bock han kunde åstadkomma
skrapade mattan vid dörren.
Erik flyttade, så godt sig göra lät, sina ben några
steg framåt.
– Hvad heter du?
– Erik Ljung.
Kungen ögnade genom ett bref, som han framtog
ur sin portfölj.
– Ljung? upprepade han. Skulle jag ha misstagit mig?
– Min far hette Pehrson, svarade Erik, ej utan
häpnad.
– Pehrson? det är riktigt, Du är svarfvaregesäll?
Erik invände i underdånighet, att han varit gymnasist i Strengnäs.
– Men du kan svarfva?
– Något litet har jag lärt af min far.
– Det var du, som – låt se, på Ulriksdal? – Ja,
och sedan på Drottningholm? Du svarfvade knappar?
Erik bockade.
– Inte illa ... Du har talang. Det är något att
göra af dig. Man kunde skicka dig till Hannover eller
Braunschweig att lära konsten. Det är en vacker
konst.
Och därvid drog konung Adolf Fredrik en djup
suck. Det fanns ögonblick, når hjulet af en resvagn,
för att ej tala om lyckans rullande hjul, syntes honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
