Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 35. Kungsdagens krönika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bevågenhet. Vi önska att gifva er något bevis därpå.
Ni blir den förste köpman som kommer att bära nordstjärnan.
– Jag tackar ers majestät, men jag är för gammal
för leksaker.
– Huru? En titel skulle således konvenera er
bättre? Nåväl, ni skall mottaga en kommerserådsfullmakt.
– Jag tackar ers majestät, men skattar högre än
allt annat den titel ers majestät nyss behagat gifva mig:
den af en rättskaffens man.
– Någon belöning måste ni likväl emottaga, yttrade
konungen misslynt.
– Jag skall anse mina ringa tjenster mångdubbelt
belönade, därest ers majestät finner för godt att bevilja
stapelfrihet åt Vasa stad.
– Jag estimerar er oegennytta; men, min kära
Larsson, detta beror icke af oss. Vi vilja göra hvad
vi förmå. Ni vet huru ringa det är. Skulle försynen
och folkets förtroende en dag gifva oss medel att verka
för landets bästa, skall er önskan vara den första som
kommer i åtanke. Men låt oss icke mera tala därom.
Har ni familj?
– Ja, ers majestät; två söner och en dotter i
lifvet, utom barnabarn.
– Vi önska att känna en så förtjent mans familj.
Om det faller er lägligt, vilja vi göra er ett besök i kväll
klockan sex.
– Ers majestäts nåd gör mig stum af tacksamhet ...
– Det gläder oss att för några ögonblick blifva er
gäst. Men jag förbehåller mig – fortfor kungen i den
hjärtligare ton, som klädde honom så väl och som så
ofta intog hans folks hjärtan – inga formaliteter! Framför
allt, inga tal!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
