- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Fjärde cykeln. Senare afdelningen /
299

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 37. Två bref

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kände jag öfver mig konungars konungs hand och förstår
omsider, att icke jag, icke en svag dödlig, hvars fastaste
beslut är idel vanmakt, utan allena domaren öfver
hjärtan och viljor är den som bestämmer människors
öden. Om min konung ännu framhärdar uti sin i går
yttrade nådiga vilja, skattar jag mig lycklig att därtill
gifva mitt faderliga samtycke och min välsignelse samt
beder ödmjukeligen att intill min lefnads snara slut få,
jämte mina barn, vara innesluten i eders majestäts höga
ynnest och nåd. Framhärdar etc.
        Lars Larsson,
        f. d. riksdagsman.»

– Gud välsigne det stenhjärtat, som engång mjuknat,
sade kungen rörd. Hälsa er far, min vän, och säg att
vi förblifva honom med all kunglig ynnest välbevågne
samt ingalunda tänka lämna hans samtycke obegagnadt.
Här, grefve Bertelsköld, återgifver jag er mer än ni förlorat
på ert besök i Vasa. Min kusin – ni tillåter ju,
att jag ännu begagnar detta förtroliga ord? – jag anhåller
att ni må återvinna er blifvande make åt hälsan,
åt fäderneslandet och åt hans konung, som värderar i
honom en sann ädling, en trogen tjenare. Lefven väl!
Det skall vara mig ett kärt nöje att engång återse grefven
och grefvinnan Bertelsköld lyckliga i vår kungliga
hufvudstad. Jag går nu att säga mitt trogna Vasa
farväl!

Det låg, nu som ofta, så mycken enkel värdighet,
så mycken sann kunglighet i dessa ord, att äfven de som
icke hyste någon hög tanke om Adolf Fredriks regentegenskaper,
likväl ej kunde neka honom som människa
sin innerliga högaktning. Några minuter därefter satt
kungen i vagnen, omgifven af sin svit och den hurrande


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:21:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/e/0299.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free