Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 37. Två bref
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hundrade femtio årena gådt,
Sen som någon Konung der varit;
Fägna sig derföre alla som fått
Se ADOLPH, då Han der framfarit.
Uleå bygger sin Äreport opp,[1]
Men hinner den icke få färdig,
Innan som Äthon[2] han uti sit lopp
Framhinner med Gästen Högstvärdig,
Hvilken Sig nöjer at skåda uppå
Et folkslag, som buron på händer,
Dest af Honom de det kunde få;
Han derföre nögder anländer.
Torneå kommer tar Hjelten emot,[3]
Och söker sin Konung förnöja:
Här är det ställe på jordenes klot,
Der Solen är vaner at dröja;
Skulle Du då vilja fara så fort
Ifrån denna Nordiska Polen?
Icke om natten uplysa vår ort,
När såsom Du sjelfver är Solen?
Konungen röres; ty blifver Han qvar,
Derstädes i några få dagar;[4]
Och synes som Han, som Solen nu var,
Den förra sin fägring betager.
Skåda är farligt på Solenes glans;
Ty synen den börjar på värka;
Men nu Denna här Solen ju fans
Alt hvad, som kan ögonen stärcka.
O. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
