Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 38. Prinsessan af Vasa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Äfven du skall blifva stark att bära en ringa
borgerlig hustru på armarna genom världen, log Ester
tillbaka.
Vid Larsmässan den 10 Augusti lystes i Vasa kyrka
första gången för flygeladjutanten hos konungen, öfversten
och kammarherren högvälborne grefve Carl Victor Bertelsköld
samt dygdeädla och äreborna jungfru Ester Larsson
– »med kristelig önskan af Guds nåd och välsignelse
till detta deras lofliga förehafvande». Ehuru det är af
ålder bekant, att ingen förlofning kan hållas två veckor
hemlig i Vasa och således äfven denna längesedan var
allmänt samtalsämne, blefvo nyfikenheten och öfverraskningen
icke därför mindre. Kungens skämt blef bekant,
och »prinsessan af Vasa» var på allas läppar. Naturligtvis
saknades ej förklaringar öfver denna så högst
besynnerliga tilldragelse. Emedan få eller ingen kände
de båda förlofvades forna ungdomskärlek, förblefvo de
flesta i den öfvertygelsen, att Smeds Brita, som kunde
trolla – ty hvilken gumma, och i synnerhet hvilken
kvacksalfverska, kan ej trolla i Österbotten? – gifvit
den förnäme fästmannen en kärleksdryck, medan han
låg sjuk och ledbruten på Korsholm. Det hade hon gjort
emot god betalning af den högmodige borgarekungen och
hans lika högfärdiga dotter, som så när stannat på öfverblefna
kartan för det att kantänka ingen mindre än en
grefve dugde åt henne. Och det hade mer än en sagt
förut: hvad skulle Penna duga åt en som kunde tala
tyska och kanske spanska! För resten visste man också
huru herrarne i kungens följe lefde på folkets svett och
möda. Grefven hade väl lefvat i sus och dus som alla
de andra, och det var klart, att när han ej kunde skilja
sol från måne, ramlade han ned från Korsholms vallar
och bröt benen af sig. På det sättet husera de höga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
