Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Harvill och Bcntick kommo, enligt deras löfte,
att hemta sina vänner, för att bese staden Lyme..
Maria skulle om en timma återresa till Upercross; de
beslöto att sluta sin promenad vid vägen, som gick
upp till herrgården, och att skicka sina equipager
dit förut, för att in i sista stunden kunna vara
tillsammans.
Kapten Bentick erbjöd miss Elliot sin arm.
Föregående aftonens samtal förnyades; de talade vidare
om sir Walter Scott och lord Byron; och som nästan
aldrig tvenne personer tänka lika, blef
undersöknin-garne lifliga, och ett ögonblick derefter, då hon af
någon händelse lemnat herr Benticks arm, koin
kapten Ilarvill till henne. ”Miss Elliotsade han , ”ni
har gjort en god gerning, då ni förmått den
stackars unge mannen att tala; jag önskade att han
ofta kunde hafva edert sällskap. Ensligheten
underhåller hans mjeltsjuka; han behÖfde förströelse; men
hvad skall man göra? vi kunne icke åtskiljas.
Jag inser det, svarade Alice; men ni vet att tiden
har en egen kraft att lindra våra sorger; ännu kan
eder vän icke dömma derom; hans förlust är alltför ny.
Ack! ja, sade Harvill med en djup suck, den
tim-made i sistledne Juni månad. Hvilken sorg! . . . .
Stackars Fanny! ....
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
