Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till obeständighet ; ehuru jag icke tror att denna
re-gcl är allmän ; känslor finnas, som så kraftigt
n-tryeka sig i hjertat, att hvarken tiden, fråmarelsm
eller vcrhlsbullret kunna utplåna dem.”
Alice förmådde ej återhålla en djup suck. Havvil
fortfor: ”Bentick kunde icke förebära som ursäkt silt
stånds eller verldens förströelser ; freden hade satt
hj-lioiii i overksamhet vid den tidpunkt, då han
förlo-rade min syster, och sedermera har han alltid lefvet
med oss i vår lilla familjkrets.”
”Det är sant, ganska sant, svarade Alice, jag kom
ej ihåg det; men just det gifver styrka åt hvad jag
sagt : ostadighet och glömska ligger otvifvelnktigt i
karlarnes natur; det behöfves något mer för dem än
minnet, för att lifva och uppfylla deras lefnad. Fanny
var ej mer — ett annat föremål framställde sig och
intog det förras ställe. Bentick är ej brottsligare än
hvarje annan karl skulle hafva varit: glömskan,
flyktigheten , höra till edert köns natur.”
”Jag nekar bestämdt dertil], sadeHarvill: jag
medger er aldrig, att det är lättare för karlarne än för
qvinnornn, att vara obeständige och att glömma dem
de älska eller hafva älskat; ty man får ej förblanda
den sanna kärleken med infall, behagsjuka, som
råder lika hos begge könen, och som omvexia med
hvarandra ; men hvad kärleken beträffar bekänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
