Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han skickar dem tillbaka, då han slutligen ser den
försvinna ur ögonsigte, och säger till sig
sjelfilijer-tats förskräckliga ångest: Gud vet om vi någonsin
återse hvarandra! Om jag kunde beskrifva för eder
rågan af hans sållliet, då han är nära att återse dem!
Han räknar då otålig livarje minut som åtskiljer dem.
Tvungen att någon gång löpa in i en annan hamn
än der han lemnade dem, räknar han efter hvilken
dag det är möjligt att de komma och möta honom;
och då han ser dem nalkas, liksom himmelen hade
gifvit dem vingar, innan han ännu hoppades att
träffa dem åter; nej, miss Alice, ingen qvinna i verlden
kan känna hvad en man, en far erfar i ett sådant
ögonblick: alla de älskade varelser, från hvilka han
varit skiljd, äro honom på en gång återgifna. Ack !
hva rföre kau jag ej göra det begripligt för eder, livad
en karl kan göra och uthärda af kärlek till dessa
varelser, som äro införlifvade med hans eget jag ! Ni
skulle då se, miss Alice, att de kunna älska likaså
mycket ocli ändå mer än qvinnan: jag talar här
endast om sådane karlar som hafva ett ömt hjerta.” (Då
han sade detta, tecknade han med rörelse till sitt eget).
’ Alice var äfven ganska rord; tårar fuktade hennes
ögon; denna tafla af en öm maka och far, så lifligt
framställd, genomträngde hennes själ. Sådan skulle
Wentworth vara, tänkte hon, men aldrig skulle vi
blifvit åtskiljde; liksom hans syster, skulle jag delat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
