Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 1. 1864 - Stockholms slott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
urgammal berättelse, tills man hann att bereda en värdigare plats
åt detsamma i grefve Pehrs (Brahes) hus på den plats å
Helgeandsholmen, der Bazaren nu har sin norra ända. En
annan uppgift från den tiden är att en lifdrabant skulle hafva
ensam tagit liket och burit det upp med ens i grefve Pehrs
hus och lagt det på sessionsbordet i reduktionskomiténs rum.
Den af Tessin nybyggda norra delen stod mycket längre
emot elden och blef ej fullkomligt förstörd förrän kl. 5
påföljande morgon.
Sist grepo lågorna den gamla Kärnan, dåmera kallad
Tre Kronor. Detta torn var då 127 alnar högt, men det
måste ändock sänka sig i gruset för det härjande elementet.
Det skedde med ett brak och dån som väckte bäfvan i alla
åskådares hjertan.
Det är ett bevis på hvilken kraft och hvilket
medvetande af rikets förmåga, som den svenska styrelsen egde
under tiden närmast efter den kraftfulle och skattsamlande
konung Carl XI:s död, att regeringen redan dagen efter branden
befallde Nicodemus Tessin den yngre att bygga ett nytt
slott. Han uppgjorde alldeles nya ritningar dertill och företog
snart byggnadsarbetet. Det fortsattes med drift några
år, men sedan Carl XII:s krig fortgått en tid började medel
tryta. 1712 afstannade arbetet helt och hållet. Först 10 år
efter Carl XII:s död och 8 år efter fredssluten hade landet
hemtat så mycket krafter, att det kunde afsätta några medel till
slottsbyggnadens fullbordan. Carl Gustaf Tessin fick nu
öfvertaga det arbete, farfadren börjat och fadren, efter branden,
fortsatt. 57 år och 7 månader efter slottets brand, den 7
Dec. 1754, var slottet såvida färdigt att konung Adolf
Fredrik med sin familj kunde dit inflytta, från Wrangelska
palatset, eller nuvarande Hofrättens hus på Riddarholmen, som
under hela mellantiden hade varit hofvets bostad. Slottet
var dock icke ännu fullt färdigt och blef det icke förr än 1776.
Den präktiga appareljen på norra sidan, som kallas Lejonbacken,
blef till och med icke färdig förr än 1830. – Hela kostnaden
för slottets uppbyggande och inredande uppskattas till
10 1/2 million rdr rmt. Möblerna derstädes beräknades år 1862
af riksmarskalksembetet uppgå till ett värde af 351,162 rdr,
oberäknadt de staten tillhöriga taflor och konstsaker, oberäknadt
äfven kongl. familjens egna möbler, hvilka äro värda
fullt ut lika mycket.
Slottet är bygdt af tegel med sandstensbetäckning.
Taket är platt, belagdt med kopparplåt och omgifvet med en
balustrad af sandsten. Slottet består af en i det närmaste
fyrkantig hufvudbyggnad, hvars norra och södra façader äro
hvardera 209 1/3 alnar långa, samt de östra och vestra 195 3/4
alnar. Norra façaden är 28 1/4 alnar bred, den södra 36 3/4, de
östra och vestra façaderna hvardera 32 1/2 alnar. Från
hvartdera hörnet af hufvudbyggnaden utspringer en dermed
sammanhängande, lägre flygel. De nordvestra, nordöstra och
sydöstra flyglarne äro hvardera 82 1/2 alnar långa och 25 1/2 alnar
breda; den sydvestra är deremot endast 22 alnar lång, men
34 alnar bred. Till ofvannämnda byggnader komma ytterligare
på vestra sidan två fristående, halfrunda flygelbyggnader.
Slottets norra façad med dess flyglar, vettande åt Norrbro,
har en längd, från öster till vester, af 350 3/4 alnar.
Slottet har tre gårdar: inre eller stora borggården, på
alla sidor omsluten af hufvudbyggnaden och hållande 150 1/4
alnar i längd samt 130 3/4 alnar i bredd, således 78,300
qvadratfot (ej långt från 1 1/2 tunnland); yttre borggården,
omsluten af hufvudbyggnadens vestra façad samt af de begge
halfrunda flygelbyggnaderna; och Logården, liggande på en hög
murad terrass, omsluten på tre sidor af slottets östra façad
samt de nordöstra och sydöstra flyglarne. Logården, 153
alnar lång och 82 1/2 alnar bred, har förr inrymt en samling
vilda djur, af hvilka ett, Lodjuret, lemnat platsen sitt namn,
men är numera en väl underhållen liten park och trädgård.
Det är slottets östra façad och Logården som läsaren
ser på det träsnitt, hvarmed vi prydt detta häfte.
Nedanför slottet ser man norra ändan af Skeppsbron med
dess kajer. Framom denna utflyter Mälarens vatten genom
Norrström i Saltsjön. I förgrunden ser man den från
Nationalmuseum ledande nya Skeppsholmsbron, som är 226
alnar lång.
Utifrån synes slottet bestå af fyra våningar, nemligen:
1) jordvåningen; 2) den undra med smärre fönster försedda
halfvåningen; 3) första stora och 4) andra stora våningen.
Men i det inre äro vissa delar af våningarne n:r 1, 3 och 4
afdelade hvardera i två våningar, så att man kan räkna sju
sådana, nemligen: 1) jordvåningen, 136 rum; 2) jordvåningens
entresoler med 87 rum; 3) halfvåningen med 136 rum;
4) första stora våningen med 53 rum; 5) denna vånings
entresol med 29 rum; 6) öfra stora våningen med 54 rum; och
7) denna vånings entresol med 29 rum.
Under dessa 4 (eller 7) våningar befinnas i de tre flyglarna
i norr och öster samt under en stor del af hufvudbyggnadens
norra façad ytterligare två våningar, nemligen 1)
undervåningen med 29 rum och 2) under denna arkiv-våningen
med 19 hvälfda rum.
Hufvudbyggnaden innehåller 415 eldrum, 100 kallrum
och 32 kök samt de halfrunda flygelbyggnaderna 36 rum;
hela slottet således inalles 583 rum. Under detsamma och
under en dertill hörande terrass på vestra sidan äro 104
källrar och 130 hvalf.
I rummens antal äro inberäknade Slottskapellet, 60
alnar långt och 25 alnar bredt; Rikssalen, 71 3/4 alnar lång och
25 1/2 alnar bred; stora festivitetssalen eller "Hvita Hafvet,"
59 alnar lång; kungliga bibliotekssalen 61 alnar lång;
Galleriet i paradvåningen, 80 alnar långt; och drottning
Desiderias galleri, 60 alnar långt.
Af dessa halftusende rum hafva många sina särskilda
minnen: lyckligtvis inga minnen af brott. Sveriges historia
är rik på våldsgerningar och, lika litet som något annat lands,
helt och hållet fri från förräderier; men inom Stockholms
slotts murar hafva de aldrig uppenbarat sig sedan den danske
Christian Tyranns dagar. – Bland dessa minnets rum fästa
vi oss för närvarande vid Carl XIV Johans sängkammare,
hvilken ännu står i alldeles samma skick som vid hans död
och till och med i det aldra närmaste företer samma anblick
som han gaf den vid sin första inflyttning på Stockholms
slott år 1810. Åtminstone äro sedan dess inga nya möbler
ditkomna.
Carl Johans vagga stod bra långt ifrån Sveriges hufvudstad
och bra lågt under det palatsrum, i hvilket man ännu
ser hans dödssäng. Han föddes, som bekant, den 26 Januari
1763 – hans efterkommande hafva i år kunnat fira
sekulardagen – i staden Pau i Gascogne. Hans fader var advokaten
Bernadotte; hans stränga och häftiga moder hette
Saint-Jean de Boeil. I dopet fick han namnen Jean Baptiste
Jules. Hans faddrar kunde knappt skrifva sitt namn; man var
icke så väl uppfostrad i de lägre borgerliga klasserna då, som nu.
Redan vid 17 års ålder öfvergaf den liflige Bernadotte
i hemlighet föräldrahuset och tog värfning 1780 som simpel
soldat vid regementet Royal-la-Marine. Det var förlagdt i
garnison på Korsika. Hvarken krig eller revolution hade ännu
utbrutit. Bernadotte fick i vanlig ordning genomgå sin
rekrytskola och göra sin soldattjenst till den 16 Juni 1785, då
han blef korporal. Under tiden hade han dock för sjukdom
vistats i hemmet 1 1/2 år. Från korporal avancerade han redan
efter föga mer än två månader till furir och efter ett år till
sergeant. Ännu ett år, och han blef sergeant-major, en
förtroende-post, som motsvarar fanjunkarens i svenska regementen.
Utnämningen skedde den 11 Maj, och Carl Johan
fästade så stor vigt vid densamma, att tretio år derefter, då
Carl XIII var död och Carl Johan skulle intaga den svenska
tronen, utsatte han årsdagen af sin sergeant-majors-fullmakt
till sin kröning och lät inga invändningar om tidens knapphet
förmå sig att afvika från beslutet.
Ett misstag af en läkare var ganska nära att en gång
beröfva Sverige dess blifvande konung. Medan Bernadotte
qvarstod i underofficersgraden sjuknade han allvarsamt och
fördes till lazarettet i Grenoble, der kirurgen Elisée fann
honom en morgon efter utseendet död. Den yttre besigtningen
syntes bestyrka denna förmodan. Elisée befallde att liket skulle
bäras ut i likrummet, och fortsatte sin ronde genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
