- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band III, årgång 1864 /
33

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 2. 1864 - Akrostichon af Ambjörn Ingesson - Historiska Bilder II. Dalarnes Minnen I.-II.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


FAMILJ-JOURNALEN. N:o 2. 1864.                        <smalIll. C L Rudolph, del.</smal
FAMILJ-JOURNALEN. N:o 2. 1864.                        Ill. C L Rudolph, del.

Akrostichon.

Flygen kring, j fina, lätta blad,
Aktsamt burna på en Fylgias vinge,
Mellan ort och ort, från stad till stad.
I en fågels hamn jag gerna ginge,
Liksom Freja, blott jag följa finge
Jublande på eder lätta färd.
Jag då finge skåda – ack, en verld,
Otillgänglig hittills för mitt öga . . .
Underbara ting – dock, i det höga
Resa inga gudafalkar mer.
Nu, j lätta tidsblad, sänken er
Allestäds der dygd och vishet skämta,
Leende och bifall är att hemta.
Nöjsam blifve färden, mer och mer.

Ambjörn Ingesson.


*


Historiska Bilder.

II.
Dalarnes Minnen.
I.

Kring den väldiga Dalefvens källfloder och de af
dessa under deras lopp bildade sjöarna, längre ned
kring den genom källflodernas förening uppkomna
stora Dalelfven sjelf, utbreder sig det landskap,
som till följe af sin naturliga bildning sedan
urminnes tid burit namnet Dalarne. På en areal af 279
sv. qvadratmil, eller mer än det tyska konungariket
Württemberg, företer landskapet en ständig omvexling
af herrliga dälder och skogbevuxna kullar, af blånande
sjöar, stundom lugnt flytande, stundom i skummande
forssar störtande elfvar, men utgör likväl i det hela
en stor sammanhängande dalbotten kring hufvudelfven
och dennas grenar. Men den vidsträckta dalen ligger
icke desto mindre ansenligt högt öfver hafvet; vid
fjällryggen, som i vester utgör landskapets gräns
mot Norge, skall höjden öfver hafvet utgöra omkring
2,500 fot, och deröfver resa sig ändock fjällberg
till ännu ansenligare höjd, Städjan t. ex. till 3,900,
Svuckustöt ända till 5,922 sv. fot. Från fjällryggen
sänker sig likväl landet alltjemt mot öster och
söder, men öfvergår dock icke ens vid södra gränsen,
mot Westmanland, till något egentligt slättland,
fastän redan sjön Runn, på hvars strand landskapets
förnämsta stad, Falun, är belägen, icke uppnår mer
än 347 fots höjd. Landskapet är sålunda i det hela
ett bergland och företer alla de naturliga drag,
som tillhöra ett sådant. Steniga, ofruktbara trakter,
myrar, mossar och kärr, väldiga skogar
omvexla med de skönaste trakter, hvilkas skönhet
dock är af den allvarliga art, som i allmänhet
utmärker den nordiska naturen. Man söker sålunda
här förgäfves de glada och leende landskapstaflor,
som beteckna södern; det ligger ett melankoliskt
drag öfver det hela, och till och med der en
vidsträcktare slätt öppnar sig med böljande
sädesfält, med grönskande löfskog, mellan hvars
stammar hvita kyrkor skymta fram, står alltid på
afstånd den dystra furuskogen på vakt på de höjder,
hvilka omsluta den leende trakten. "En främling", – säger
en svensk beskrifvare af Dalarne, – "som första
gången besöker detta aflägsna land och är öppen för de
intryck, naturens betraktande gör, skall ofta finna
sig öfverraskad af de mest olika känslor. En vacker
flod, som slingrar sig i dalöppningarna mellan åkrar,
ängar och löflundar, omgifna af pittoreska berg,
stämmer stundom sinnet till en ljuf förnöjelse; men
den ensliga ljungheden, stenhoparne och sandfälten
fylla snart själen med ängslan, och de spridda
odlingarne vittna mer om inbyggarnes flit, än om
naturens välgörenhet. Man är färdig att beklaga
folket, och denna dystra sinnesstämning underhålles
af den stillhet och tystnad, som tyckas råda både i
naturen och hos folket. I denna trakt äro årstiderna
starkt markerade och hafva en intensiv karakter. Våren
och hösten äro korta och hastiga, vintern lång, skarp
och kall. Högsta sommaren har ofta en plågande värme;
men dess heta dagar gör den kyliga sommarnattens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:23:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1864/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free