Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 2. 1864 - Silket - Konung Fredrik VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och bredvid hvilken trådhaspeln uppställes. På
en ställning är icke allenast den fyrarmiga
haspeln anbringad, utan också på visst afstånd de
trådhållare af jern, genom hvilka man leder tråden på
haspeln. Genom ett hjulverk flyttar man tråden, allt
efter behofvet, hit och dit samt förenar 4-5 trådar
från lika många kokonger till en hufvudtråd, hvilken
ledes genom de båda ögonen på en jernstång omedelbart
öfver kitteln till trådhållaren. Sedan arbeterskan vid
kitteln, hvilken har att ombesörja afhasplingen, genom
en sudd af rishalm eller björkris om 6 tums längd så
länge borstat och piskat kokongerne i kitteln, tills
de lösa trådarne (flock- eller florettsilket) blifva
hängande vid sudden och sedan hon derefter dragit
kokongerna genom fingrarne, för att fullständigt
befria dem från de lösa trådarne, så inskjuter hon 4-5
trådar genom båda ögonen på jernstången öfver kitteln,
vrider den rundt och sticker dem sedan genom ögat
på trådhållaren, för att härefter knyta dem fast
vid en arm på sjelfva haspeln. Under afhasplingen
har arbeterskan en skål kallt vatten bredvid sig, ur
hvilken hon då och då afkyler trådhållaren. Silkets
godhet beror till en del på omsorgen vid afhasplingen,
ty nu först kommer tvinningen eller filerandet af
det upphärfvade rå silket, hvilket man också kallar
matssilke. Skall silket färgas, tvinnas det löst;
skall det tjena till väft i tyger och göres tråden af
två och flera rå, löst vridna silkestrådar, kallas
det traminsilke; deremot uppstår organsinsilke,
om man sammantvinnar fyra och flera trådar till en,
sedan man först hoptvinnat två och två till en tråd.
Inrättningen af filer- eller tvinnmaskiner, hvilken
en lång tid bortåt var en piemontesarnes hemlighet,
har under sednaste tiden erhållit mångfaldiga
förbättringar och är derföre på olika platser ganska
skiljaktig.
Beskrifningen öfver en sådan maskin skulle
föra för långt in på mekanikens område, hvarföre
det är tillräckligt, när man erfar att
silket i de stora filer-etablissementerna spolas,
på olika sätt tvinnas, renas, göres lösare,
sorteras, kokas i varmt såpvatten, torkas och svaflas,
innan det kommer i handeln.
De åtskilliga slags affall, hvilka vid kokongerna
uppstå från det yttre och inre trådlagret, af
genombitna och förderfvade exemplar samt vid sjelfva
afhasplingen, har man i Schweitz redan länge förstått
att i särskilda spinnerier använda till silkesgarn,
hvilket förekommer under namnet schapp och antingen
begagnas som rent sådant eller blandadt med ylle till
dukar, schawlar, täcken, möbel- och klädningstyger. I
Schweitz upplöser man sidenaffallet före spinningen
genom jäsning, i Frankrike deremot genom kokning i
såpvatten, hvilket sednare förfarande går hastigare
och förlänar råämnet en glänsande hvit färg.
Då silket är en i hög grad hygroskopisk
kropp, tillegnar det sig hastigt luftens samt
förvaringsställets fuktighet, och allt efter det
sednares beskaffenhet kan silkets fuktighetsgrad
stiga ända till 30 procent, utan att det kännes
egentligt vått. Redan för lång tid tillbaka uppstodo
fördenskull i Italien och Frankrike anstalter för
silkets konditionering d. v. s.
för utrönande af dess vattenhalt och verkliga
handelsvärde. Med de allt högre stigande
silkespriserna måste nödvändigt också behofvet och
vigten af dylika anstalter tilltaga, till hvilken
ända några upplysningar icke äro ur vägen.
Ur de åt kokningsanstalten öfverlemnade härfvorne
utdrager man profsträngar och finner genom tvåfaldig
vägning, hvilken kontrolleras samt dubbelt noteras,
dess noggranna vigt. Torkningen af dessa profbundtar
eger derefter rum vid en temperatur om 105 till 108°
Celsius, i hvilken silket under några timmar får
stanna i den genom ånga upphettade torkapparaten
och hvarvid dess aftagande vigt flera gånger noga
bestämmes samt registreras genom den omedelbart
deröfver befintliga vågen. Efter den så funna vigten
beräknas hela balens. Vid större vigtdifferens
mellan de särskilda profbundtarne än 1 proc. eger
ett upprepande af förfaringssättet rum.
Dylika torkanstalter finnas numera i Bergamo, Brescia,
Crefeld, Elberfeld, S:t Etienne, London, Lyon,
Mailand, Turin, Udine och Zürich. Åt den mest
betydande af dessa anstalter öfverlemnades åren
1853-54 6,357,545 skålpund silke till konditionering.
 |
| Ill. C. WEIDENHAYN. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
