Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:o 2. 1864
- Ön Philae
- Gamla brister och gamla anmärkningar af F-r-i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ön Philae.
I Nilen ligga tvillingöarne Philae och Bigeh. Den
sednare omkransas af klippor, betäckta med hieroglyfer
och ligger på libyska sidan af strömmen; den andra
betecknas med rätta som "Nilens juvel". Den är alla
resandes förtjusning, så grön, ensam, fredlig,
och har herrlig sund luft. Lepsius säger, att de
åtta dagar som han tillbringade på denna "heliga ö"
bilda ett af hans skönaste reseminnen. På den högst
belägna tempelterrass, hvilken vid östra stranden
sväfvar brant öfver floden, brukade denne resande
efter dagens arbete sammanträffa med sitt sällskap,
för att iakttaga, huru skuggan af det väl bibehållna,
af skarphuggna, mörkglödande sandstensblock uppbyggda
templet allt mera utbredde sig öfver floden och
blandade sig med de svarta, vulkaniska, vildt öfver
hvarandra upptornade klippmassorne. Mellan dessa
utgjuter sig, att jemföra med eldströmmar, den
guldgual sanden i dalen.
Ön, säger den store egyptologen, tyckes först sent
(under Ptoleméene) ha blifvit helig. Herodotus,
hvilken vid perserväldets tid kom upp ända till
katarakterna, omnämner alls icke Philae. Den var
då för tiden bebodd af ethiopier, hvilka också
ännu innehade Elephantine till hälften. De äldsta
byggnader,
hvilka man nu finner på ön, äro uppförda nära
hundra år efter Herodots resa, på dess sydspets,
af Nectanebus, egyptisk konung.
Mängden af grekiska inskrifter på Philae är otalig.
Hufvudtemplet var helgadt åt Isis; hon heter här
företrädesvis "herrskarinna af Philek".
En resande yttrar vid besöket på denna underbara ö:
"Vid stranden väntade en gubbe, hvilken förde oss
omkring på denna förtrollande plats. Han kastade
allehanda saker, de der ej hade något inbördes
sammanhang, Isis, Mohamed och Jesus om hvartannat,
och Pharaonerna samt romerska kejsarne betecknade han
som emirer och sultaner. Vi gingo på vestsidan, från
söder till norr, och läto icke det minsta störa oss af
hans arkeologiska barbarier. Jag vill här icke ingå i
detaljerad beskrifning öfver de minnesmärken, hvarmed
ön formligen tyckes vara betäckt. Den är omkring
1,230 fot lång och 420 fot bred. I Isistemplets
andra gård angifver en inskrift, härrörande från
egyptiska institutet, Philaes läge: 240° 11’ 34"
n. br., 30° 34’ 16" ö. l. från Paris. Vi hängde
bredvid denna inskrift, å skuggan af en pelare, midt
i Januari månad, vid middagstiden, en thermometer,
som ståndaktigt visade 33° C."
*
Gamla brister och gamla anmärkningar.
I alla tider hafva de menskliga förhållandena haft
fel och brister; och de hafva det än. I alla tider
har det också funnits framsynta män som anmärkt
felen, som bevisat dem, som föreslagit botemedlen
och som gått ned i sin graf utan att hafva sett sina
råd uppmärksammade, sina anvisningar följda. Efter
dem hafva andra män uppstått, som upprepat de gamla
anmärkningarne. Så har det fortgått, slägte efter
slägte. Det har gått långsamt med förbättringarne, men
de hafva dock gått för sig. Det är naturens orubbliga
lag, att allting skall vara i framåtskridande och
närma sig fullkomligheten; men knappast går detta
så senfärdigt inom något af naturens riken, som inom
menniskoverlden.
Mången gång, då man händelsevis öppnar en för många
år sedan utkommen skrift, förvånas man öfver att i
den finna skildringar af samhällsförhållanden och
kulturtillstånd, som äro alldeles lika våra dagars,
och vidare att finna förslag gjorda till ändringar,
hvilka först på den aldra sednaste tiden kommit
till stånd – eller icke ännu den dag som är hafva
blifvit tillvägabragta. Läser man Cervantes Don
Quizote, så finner man der politiska och sociala
satser framställda, hvilka många stater i Europa ännu
endast känna till namnet. Hoppar man öfver medeltiden,
då idéerna föga utvecklades, och går tillbaka ända
till romarväldet, så möter man både politiska och
moraliska läror, hvilka ännu äro långt ifrån att hafva
genomträngt det menskliga lifvet. Läser man esséernas
och grekernas bästa skrifter, så finner man i dem
många af de herrliga lärdomar, som Christus efter
dem ännu bättre och ännu populärare föredrog, och
söker man i persernas, egyptiernas eller hinduernas
litterära qvarlefvor, så upptäcker man att redan
årtusenden före vår tidräkning voro idéerna i många
fall lika långt hunna – fastän ej så allmänt utbredda
– som nu.
Utan att gå så långt tillbaka i tiden, utan hållande
oss till den aldranyaste tidens kulturhistoria,
skola vi framdraga några bevis för riktigheten af
förestående satser.
Under en del af åren 1770 och 1771 – vid slutet af
Adolf Fredriks regering – utgåfvos i Stockholm
på oregelbundna tider några tidningsblad
under den besynnerliga titeln "Stockholms
Oordenteligheter". Denna tidning trycktes på
kungliga boktryckeriet i liten oktav; hvarje nummer
var ett halfark eller åtta sidor. Endast sexton
numror utkommo. De äro numera så sällsynta, att vi
endast känna två fullständiga exemplar, som ännu
existera. Man vill veta att författaren var en
Brunkman, om hvilken föga eller intet är kändt.
Denna lilla tidning skildrar på ett lefvande sätt
många sidor af folkets lif och seder på den tiden;
och särdeles
kuriöst är att se huru mycket som då var likt vår
tids bruk och missbruk, ännu kuriösare att läsa
huru författaren då föreslog många förbättringar i
ett och annat, hvilka då ansågos för paradoxer och
orimligheter, men hvilka vår tid dels tillämpat,
dels till riktigheten erkänt. Författaren misstager
sig understundom, går någon gång för långt; men
i allmänhet bedömer han sakerna med en märkvärdig
framtidsblick.
Se här ett exempel huru han föreslår någonting,
som våra grannländer redan allmänt hafva, som vi
ega med lycklig verkan på ett eller annat ställe,
och som det måhända skall vara framtiden förbehållet
att skänka hela Sverge. Författaren säger:
"Det vore önskligt att de som styra folk och land ville likna
konstnärer [1].
Så snart det blifver bekant uti England att en ny
väfnad af silke är påfunnen i Frankrike, blifver
densamma ofördröjligen eftergjord i England. Hvarför
skulle icke äfven anstå en statsman att antaga en
nyttig lag, som är i bruk hos dess grannar? Vi hafva
likväl funnit oss uti att eftergöra porsliner
[2],
låt oss äfven göra efter det goda som finnes hos våra
grannar, och låt våra grannar vända sig till förmån
hvad de finna förträffligt hos oss.
Det är icke rart att finna trädgårdar, der man ser
frukter bringas till mognad, hvilkas rätta hemvist
är under linien. Vi hafva ju tusentals visa lagar
och nyttiga vanor. Sådane äro de träd och växter som
vi böra låta utplantas; de äro ifrån alla klimat och
böra växa uti allas hjertan. En den bästa lag och
nyttigaste vana finner man uti Holland.
Då två personer äro sinnade att lagföra hvarandra,
måste de aldraförst företräda hos förlikningsdomaren,
som kallas Fridgörare; och då parterna medbringa
advokater eller andra viglare (!) afvisas de genast;
och således tages veden af elden då man ärnar utsläcka
brasan. Fridsdomaren säger då till parterna: Jag
undrar högeligen öfver eder löjliga företagande,
som härmedelst allena viljen förstöra en del af edra
penningar, då j på båda sidor gören eder skada och
förspillen eder tid. Jag vill söka att förlika eder
utan någonderas kostnad. Och då parterna äro allt för
begärlige på rättegång afvisas de till andra dagen,
på det att tidens utdrägt skall kunna bringa dem till
eftertanka. Ändtligen eftersänder domaren parterna
andra och tredje gången: om då deras lystnad icke
kan ändras, så gifves dem frihet att gå
[1] Med detta ord menades då ännu handtverkare.
[2] Afser förmodligen anläggningen af porslinsfabriken
å Marieberg vid Stockholm, hvilken författaren tyckes
anse öfverflödig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:23:37 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/famijour/1864/0049.html
