70 (Svenska Familj-Journalen / Band III, årgång 1864)

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 3. 1864 - Prinsessan Theresia af Sachsen-Altenburg, hertigens af Dalarne trolofvade af F-r-i - Fordom af Claës Joh. Ljungström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gymnasium, skollärareseminarium, döfstum-institut,
ett adligt jungfrustift, barnbördshus, konst-
och handtverksskola, m, m. Bland andra städer
må nämnas Eisenberg med ett lyceum; Roda med ett
storartadt hospital for sinnessjuka och lazarett;
Kahla med landsfängelset samt Ronneburg med
en mineralkälla. Fabrikerna i landet tillverka
ylleväfnader, porslin, handskar, dosor, lerkärl och
kakelugnar, allt till afsättning utomlands.

Landet är protestantiskt, och befolkningen är så
nästan uteslutande af denna lära, att det icke
finns mer än 200 katoliker i landet, ehuru eljest i
Tyskland olika religionsbekännare äro mera blandade
om hvarandra. Landets inkomster utgöra omkring 2
millioner riksdaler, och furstliga husets apanage
350,000 rdr om året.

Någon egen historia har Altenburg icke förr än 1826,
då det i följd af uppgörelse mellan olika grenar
af sachsiska huset blef ett afskiljdt hertigdöme,
under namnet Sachsen-Altenburg. Den förste
regenten öfver det separerade Altenburg var hertig
Fredrik. Händelserna äro, allt ifrån hans anträde till
regeringen, under hans son Josef (hvilken blef
regent 1836 och abdikerade 1848), under dennes broder
Georg (till 1853) och under dennes son, nu regerande
hertig Ernst, af samma slag som i de andra tyska
staterna. Det är öfverallt under dessa åren endast
strid emellan regenten och folket om mer eller
mindre makt för den förre, mer eller mindre frihet
för det sednare. Altenburg hade också känning af
1848 års revolution; folket förskaffade sig då en
ny representation, som stiftade en mängd lagar till
folkets fromma, men emot slutet af året skickade tyska
förbundet dit exekutionstrupper, hvilka satte hertig
Georg i stånd att upphäfva eller betydligt förändra
större delen af de antagna lagarne. Emellertid fick
landet behålla den nya representation, det skaffat
sig; först hade landtdagen bestått af ridderskap och
adel, borgare och bönder; numera väljas, bland de 30
deputerade, 9 af städerna, 12 af landsbygden och 9 af
de högst beskattade i landet, allt genom omedelbara
val. Om också icke allt hvad folket önskat blifvit
gjordt, i Altenburg lika litet som annorstädes, så
har dock äfven der ganska mycket blifvit uträttadt
på de sednaste 20 åren, och det lilla landet anses,
som sagdt, för en bland de lyckligaste staterna i
Tyskland.

F—r—i.

Fordom.

        Så sade mig far:
        "I forntida dar
        Var annat lif i verlden.
        I djup och på grund
        På berg och i lund,
        Ja, hvart man ställde färden,
Man lefvande väsen då träffade på,
Så hafsfru och strömkarl som bergtroll och rå.

        Derute i sjön,
        På udden af ön
        Satt hafsfrun då för tiden.
        Så ståtlig hon var,
        Så fin och så rar,
        Klädd uti bara siden,
Och håret med guldkamm hon kammade ut,
Och såg sig i sjön så belåten till slut.

        Sken solen rätt klar,
        Och lugnt det var,
        Att knappt ett löf sig rörde,
        Då hände ibland,
        Att hon i land,
        Sitt gods att sola förde,
Och du skulle sett, hur det lyste och sken
Af silfver och guld, i hvart träd, på hvar gren.

        Den tiden hvar natt
        I forsarne satt
        Strömkarlen glad och spelte,
        Med ypperligt skick
        Hans stråke då gick,
        Och ej på ton han felte,
Och när som hans polska som lifligast klang,
Det väsen ej fanns, som till dans den ej tvang.

        Der bodde också
        I bergen då
        En mängd af troll så rika;
        Hvar gömma så full
        Af rödaste gull
        De hade, och tillika
I tak och i väggar mång’ ädelsten satt,
Som lyste, att aldrig der inne blef natt.

        Så snart det blef vår
        Och daggens tår
        I gräset åter blänkte,
        Och luften blef varm
        Och lif vid sin barm
        Åt blad och blommor skänkte,
De förde sin hulliga boskap i vall,
Den glänste så hvit mellan klippa och hall.

        I moarne ock,
        Fast sällan dock,
        Man skogsfrun kunde finna.
        Så fager och skön,
        I klädningen grön,
        Hon var som någon qvinna,
Den på henne höfveligt helsade då,
Dess boskap i fred fick för odjuren gå.

        Gick jägar’n i skog,
        Och skogsfrun log,
        När som hon honom mötte,
        Då säker han var,
        Att snart det bar
        Dit, der han på villebråd stötte;
Men om hon såg trumpen och missmodig ut,
Så gick han förgäfves den dagen till slut.

        På ängarne då
        Man elfvorna små
        Såg uti sommarnatten,
        Tills dagen han kom
        De dansade om
        Och drucko daggskålsvatten;
Så lätt och så ledig var då deras dans,
Att vackrare aldrig det någonsin fanns.

        Och kläderna, se,
        Af spindelväf de,
        Kantänka, voro tagne,
        Och färgade se’n
        I stjernornas sken
        Och uti månsken tvagne,
Och sydda de voro med trådar af gull,
Mer fina än håren af finaste ull.

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sun Dec 10 00:23:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/famijour/1864/0074.html

		Svenska Familj-Journalen / Band III, årgång 1864 / 70 (1869-1885) Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|