- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band III, årgång 1864 /
97

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 4. 1864 - Hvadan är du? af Claës Joh. Ljungström - Historiska Bilder II. Dalarnes Minnen IV. af Th.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


FAMILJ-JOURNALEN. N:o 4. 1864.                        <smalIll. C L Rudolph, del</smal
FAMILJ-JOURNALEN. N:o 4. 1864.                        Ill. C L Rudolph, del

Hvadan är du?

Du strålande Sol, du dagens drott,
Du ljusets otömliga källa,
Som har af rubiner i öster ditt slott,
I vester din skarlakanskammare fått,
Der purpurbäddarne svälla,
Att hvila dig på, när du gifmild och huld
Har vandrat din dagsled och kringstrött ditt guld
Och gjort alla varelser sälla: –
Säg, hvem gaf dig tillvaro? –
                                        "Gud!"

Du växlande Måne, du nattens bloss,
Som tändes af solens lågor,
Och ger deras genglans sedan åt oss,
Då du gjort ditt ankar i österhamn loss
Och seglar på rymdens vågor,
Och ser huru Elfvorna dansa på strand,
När Necken slår harpan med konstöfvad hand
Och ställer till framtiden frågor:
Säg, hvem gaf dig tillvaro? –
                                        "Gud!"

J Stjernor, som tråden er lätta dans
På skapelsens rymliga tiljor,
Som väft edra kläder af himmelsk glans,
Som binden kring verldspolen eder krans
Af oförgängliga liljor,
J droppar ur hafvet af evigt ljus,
J brinnande lampor i Allfaders hus,
Som ställt under Hans edra viljor: –
Säg, hvem gaf er tillvaro?« –
                                        "Gud!"

Du jord, som vid solljus går år ifrån år
Din kända, mångvandrade bana,
Som, klädd lik en brud, i din högtidsdrägt står,
När tonerna höras från nykommen vår,
När du sommarens ankomst får spana
Som ger dina gåfvor så moderligt god
Ur mullen, ur klippan, ur haf och ur flod
Med tusenårig din vana: –
Säg, hvem gaf dig tillvaro? –
                                        "Gud!"

Odödlige ande, mitt väsen, mitt jag,
Som vet och som vill och som känner,
Som brinner af längtan dag ifrån dag
Att inträde få i det kärlekens lag,
Der ondskan sin båge ej spänner,
Som märker ibland, fastän omhöljd af stoft,
De himmelska rosengårdarnes doft,
Får hälsning från eviga vänner: –
Säg, hvem gaf dig tillvaro? –
                                        "Gud!"

Claës Joh. Ljungström.


*


Historiska Bilder.

II.
Dalarnes Minnen.
IV.

Långt skulle det vara förtälja allt det, som
Engelbrecht och befrielsehären företogo sig efter den
i det föregående tecknade tilldragelsen i Wadstena,
och en sådan vidlyftigare berättelse skulle derjemte
föra oss allt för långt på sidan om vårt egentliga
ämne, enär befriarens skaror hädanefter icke bestodo
af Dalkarlar och Vestmän allena, utan all Sveriges
allmoge förenat sig under hans fanor. Men den härliga
hjelteskepnaden, – hvars åminnelse en tacksam
efterverld snart kommer att högtidligen fira genom
uppresandet af hans stod, förfärdigad af mästarhand, –
står uti historien så ljus och klar, och vi alla, som
ännu i denna stund uti Sverige bygga och bo, befinna
oss till honom i så stor förbindelse, att våra
läsare säkerligen icke skola illa upptaga, om
vi ytterligare, fastän i allra största korthet,
sysselsätta oss med detta märkvärdiga segertåg, på
hvilket höfdingen, i spetsen för hundratusen bönder,
bröt ned borgar, utdref fogdar och befriade landet,
utan att ändock något öfvervåld begicks af den
väldiga skaran, så att, enligt krönikans naiva ord,
ingen svensk man kunde skylla honom för att genom
honom hafva förlorat ens så mycket som en höna.

Ringstaholm föll; Stegeborg, hvars väldiga ruiner
ännu stå qvar på klippan i hafsviken Slätbaken,
uppgafs af Johan Wale, samme fogde, som förut undan
befrielsehären flytt från Borganäs och Köpingshus;
Rönö slott blef nedbrutet till grunden, och i den
urgamla staden Söderköping höll Engelbrecht råd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:23:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1864/0101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free