Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 4. 1864 - Frenologiskt småprat af L-v-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mycket hon än vill tala om konsten, samt kritisera
och dissekera dess alster. Hon skall aldrig kunna
låta skönheten framstå såsom ändamål, och derföre är
hon smaklös i allt, som hon säger eller åstadkommer.
N:o 22 och D. Härmning, en förmögenhet, som
i synnerhet erfordras för den framställande
konstnären, vare sig att han är målare, bildhuggare
eller skådespelare, ja äfven skald. I sammanhang med
idealiteten alstrar den mästerverken, utan densamma
endast torra och kalla kopior, hvilka väl äro
träffande lika, men på ett sådant sätt att de gerna
kunde hafva varit ogjorda. Ansigtets själ kan endast
framställas af en målare, som äger både idealitetens
och härmningens organer stora.
N:o 23. Uttrycksförmåga, skådespelarens synnerliga
organ, som bildar en duglig sådan, då det framträder
gemensamt med sjelfbeherrskningen; skådespelarens
olika fallenheter åstadkommas sedan af flere
andra organers sammanträffande hos en person:
sjelfbeherrskningen förlänar skådespelaren förmåga
att undertrycka alla de egenskaper, hvilka ej passa
för rollen; uttrycksförmågan åter, att återgifva
de uttryck, hvilka han varseblifvit hos det slag af
menniskor, hvars egenheter han skall framställa på
scenen.
N:o 24. Föreställning (uppfattning af enskilda föremål
och tilldragelser) är fallenheten och förmågan att
uppfatta föremålen alldeles sådana som de äro,
och är en förmögenhet, som i synnerhet bör egas
af naturforskare och för öfrigt af hvar och en,
som måste lära känna ett större antal föremål och
särskilja dem från hvarandra.
N:o 25. Skapnad (formsinne); förmågan att kunna
skilja ansigten, konturer och former från hvarandra,
att igenkänna dem då man ej sett på dem på en
längre tid; korteligen taladt, att ega ögonmått, en
naturnödvändig förmögenhet hos målaren, arkitekten,
bildhuggaren m. fl., liksom för menniskor i allmänhet,
som sysselsätta sig med att förfärdiga saker,
uppfattliga för känslan och synen.
N:o 26. Storlek gifver förmåga att uppfatta
storlek och litenhet i två bredvid hvarandra liggande
föremål, också ett slags ögonmått, men dock skiljdt
från det föregående.
N:o 27. Rörelsekraft eller vigtsinne, gifver förmåga
att bedöma fysiskt motstånd, färdighet att röra
egna kroppsdelar. Är en nödvändig egenskap hos alla
spelare på harpa, violin och piano, hvilka utan denna
egenskap, väl kunna uppfatta, men ej uttrycka alla
gradationerna mellan piano och forte.
N:o 28. Ljus- eller färgsinne, utan hvilka man ej
ens skulle kunna skilja rödt från grönt; förlänar
smak i färgväg, såväl i klädsel, som i målning,
der den bildar koloristen, tapisseri-arbeten, som
andra sysselsättningar. På en bal kan man mycket
lätt studera storleken eller litenheten af damernas
färgsinne.
N:o 29. Ordning, en förmögenhet som framställer
föremål och föreställningar för oss i en gifven
ordningsföljd, och ingifver oss behof att bibehålla
densamma. Denna egenskap finnes hos vissa personer
så betydligt utvecklad, att den alstrar pedanteri,
men hos andra åter alldeles motsatsen, då den är
serdeles liten eller medelmåttig.
N:o 30. Antal (Räknesinne), en egenskap, som ofta
yppar sig hos barn i deras spädare ålder och som
gifver upphof till de räkne-underbarn, om hvilka man
hörer talas allt som oftast.
N:o 31. Läge (Ortsinne, Lokalminne) förlänar lätthet
att orientera sig på nästan obekanta trakter, att
instinktmessigt hitta en väg, som kanske blott en
gång passerats; såsom motsats härtill erinras om
personer, som aldrig kunna lära sig hitta vägar,
som de ofta nog vandrat i andras sällskap.
N:o 32. Begreppsförmåga sätter oss i stånd att
af enkla föreställningar bilda ett begrepp samt
framkallar vettgirighet, lätthet att fatta; men
den urartar äfven, då den ej åtföljes af de öfriga
tankeförmögenheterna, till ett blott samlande af
facta, utan att af dem draga någon nytta hvarken
för oss sjelf eller andra. Fransmännen kalla denna
förmögenhet "sens d’educabilité" eller förmågan att
emottaga uppfostran, ett namn som alldeles på spiken
uttrycker organets hufvudegenskap.
N:o 33. Tidsinne, förmågan att uppfatta och i minnet
qvarhålla tidrymder, såsom t. ex. takt i musiken och
rhytm i poesier; meddelar förmågan att dansa väl,
d. v. s. med väl markerad takt, att vakna på bestämd
tid, att omedvetet känna tidens lopp, så att man
nästan alltid vet hvad tiden lider.
N:o 34. Ljudsinne (Tonsinne), förmåga att skilja
mellan välljud och missljud. Man blifver ej musikus
blott med detta organ, ty saknas tidsinnet, så
markeras ej takten, saknas idealitet blifver musiken
ett blott yrke, utan att den ringaste poesi och högre
lyftning nedlägges i densamma. Dilettanterna på
piano, hvilkas antal växer lavinartadt år från år,
äro oftast sorgliga exempel på dessa båda organers
bristfällighet och litenhet.
N:o 35. Språksinne (minne) är ett af de organer som
äro belägna på hjernans undre del, och har sin plats
i det inre af ögonhålan på dess öfre vägg, och
trycker således ögat utåt och nedåt då det är stort
utveckladt. En person med på sådant sätt utstående
ögon, har alltid godt minne för ord och lätt att lära
sig främmande språk. Detta organ är det första som
tages i anspråk hos de späda barnen, nemligen då de
skola lära sig tala, då de söka fasthålla i minnet
alla de ord som komma för deras öron. Alla barn hafva
äfven mycket utstående ögon under denna tidpunkt.
N:o 36. Slutledning. Medelst denna förmögenhet
uppleta vi grunder och orsaker samt förutse följder
och verkningar, draga vi slutsatser samt reflektera
öfver allt, som kommer inom vår tankekrets. Då
den är starkt utvecklad, förlänar den hvad man
kallar djup- eller skarpsinnighet; svagt utvecklad
alstrar den oförmåga att ur grunderna härleda de
rätta följderna samt föranleder fallenhet att draga
oriktiga slutsatser. Träsnittets bild: Newton, som af
äpplets fall från trädet föranleddes uppleta orsaken
hvarföre det faller till marken och ej i stället
stiger uppåt, samt finner lagen för tyngdkraften,
är en af de lämpligaste bilder för detta organ,
som kan framställas.
N:o 37. Omdöme (betraktelseförmåga) förlänar förmåga
och fallenhet att tänka sig flera föremål på en
gång och jemföra dem med hvarandra; att uppleta
deras likheter och olikheter samt att uttrycka sig i
allegorier, bilder och rhetoriska figurer. Ljudsinnet
kan föranleda till jemförelse mellan olika ljud,
ljussinnet mellan olika färger, men omdömesförmågan
leder till jemförelse mellan en ton och en färg,
något hvartill de förra aldrig komma. En person
med stor omdömesförmåga har mycken fallenhet för
att uttrycka sig i liknelser: han nöjer sig aldrig
med att säga det en menniska föll eller sof, utan:
hon föll som en säck, hon sof som en stock, o. s. v.
C. Ett alldeles nyupptäckt organ, hvars definition
ej ännu blifvit uppstäldt. Det lärer skola vara
förmågan att instinktmässigt kunna förutse till
hvilka verkningar de gifna orsakerna skola föra i en
framtid. Således en slags spådomsanda, en förmåga
att lyfta på framtidens förlåt och se klart i dess
skuggor. Organet är upptäckt af en amerikanare,
Fowler, närmare beskrifvet af en exalterad spanior
Cubi-i-Soler, och lärer finnas särdeles stort hos
fru Beecher-Stowe, författarinnan till "Onkel Toms
stuga".
Innan vi nedlägga pennan, måste vi protestera mot
den uppfattning af organläran, som stundom gör sig
gällande, i det man tror att menniskor skapades med
det ena eller andra stort eller litet; att man blifvit
skapad till tjuf, mördare o. s. v. genom öfverdrifter
i förvärfs- eller ondsindhetsorganens utveckling. Det
är ej så, genom uppfostran, genom de exempel vi såsom
barn hafva för ögonen, bestämmes vår karakter; genom
undervisning uppöfvsa förståndsförmögenheterna,
liksom en kropp stärkes genom gymnastik; utan
uppfostran och med dåliga exempel dagligen för
ögonen tillväxa de lägre, de djuriska organerna,
under det att de högre, de menskliga ligga i dvala
och försoffas. Frenologien kan gifva många goda
fingervisningar och råd åt föräldrar och uppfostrare,
måtte de blott taga dessa råd ad notam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
