Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:o 6. 1864
- De menskliga drifterna såsom föranledare till de tidigaste uppfinningarne
- Studier vid vägen III. af Lothar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Allt efter den boningsplats, en menniskostam
intog och i mån af den fruktbarhet, som derpå
utvecklade sig, lär väl näringsämnet temligt
öfvervägande ha anslutit sig till den ena eller andra
riktningen. Först var det de påfallande köttiga
och saftfulla frukterna å de vildt växande träden
och buskarne, hvilka menniskan såg djuren uppsöka
till deras näring, som hon i sin ordning nu äfven
började efterspana. Den bredbladiga, skuggifvande
bananen (fig. 2) bildar hos många af de tropiska
ländernas invånare ett af deras hufvudsakligaste
näringsmedel. Dess frukter väga ofta 70 till 80
skålpund, och de alstras så rikligen, att samma
jordyta förmår frambringa mera
än tio gånger en potatiskörd och hundra gånger
mera än hvete. Visserligen är bananens (pisangens)
frukt icke särdeles närande men då potatis i magra
provinser af vår nord måste ersätta arbetarne
förbrukningen af deras krafter, så tillfredsställer
i varma klimater, der aptiten hos folket dessutom
är mindre, en i så ofantlig mängd växande frukt
behofvet fullkomligt. Bananen felas i sjelfva verket
aldrig omkring de sydamerikanska negrernas hyddor,
ofta uppträdande i sällskap med melonträdet, hvars
saftiga frukt lemnar infödingarne en kylande och
angenäm föda. (Forts.)
 |
| Fig. 2. Bananas och Melonträdet. |
*
Studier vid vägen. |
| III. |
| Framtidsförhoppningar. |
| Vårt lif är en väg. |
"Ack, hvilka små vackra barn! Hvems äro de små söta
ungarne? Ser du bara sådana ögon den lille gossen
har? De äro för söta; om vi bara kunde få honom att se
upp med dem. Riktiga amorin-ögon!" Så uttryckte sig
ett par äldre ogifta damer på öppna gatan vid mötet
af ett par små vackra barn. Det är vanligen gamla
ogifta damer och barnlösa fruar som så tjenstaktigt
åtaga sig besväret att skämma bort andras barn,
när de ej hafva egna att experimentera med. "Se så,
lille Alfred, se upp på fruntimren och helsa artigt",
sade barnflickan, som promenerade med den femårige
pilten och hans något äldre syster, och tog mössan af
honom.
"Nej!" sade lille Alfred ganska beslutsamt,
stirrade emot marken, stampade med foten, ryckte
mössan ur barnflickans hand och tryckte den djupt
ned i pannan.
"Hvad han är söt!" upprepade damerna.
Flickan deremot var icke blyg för att se upp. Hon
strök sina ljusa lockar från pannan och blickade med
stora blå ögon upp mot de ämabla beundrarinnorna. "Så
grann och fin. Hvem har du fått den vackra rocken
af?" frågade den ena, görande ett försök med Alfreds
hallstarrighet, men lika fruktlöst.
"Den har han fått af mamma, och den är sydd efter
modejournalen", upplyste lilla Isabella, helt
beskäftigt.
"Så näpen hon är! Då är väl din kofta sydd efter densamma?"
"Ja det förstår sig! Mamma låter alltid sy våra
kläder efter mode-journalen och jag har två nya
klädningar som äro sydda efter den allra sista. Den
ena är med lågt lif och korta ärmar och tre veckade
krus neromkring. Amelie, min kusin, fick bara två på
sin. Den andra är med koftlif och sammet på, för se
det är en simpel klädning att ha när som helst."
De gamla damerna hörde med ett omisskänneligt intresse
på den lilla flickans modebeskrifningar, uttalade
sin förundran öfver hennes klokhet och förstånd
och lemnade henne under förnyade acclamationer af
förtjusning. Det var också verkligen en lust att se
med hvilken obesvärad säkerhet den lilla betedde sig
i tal och åthäfvor emot de gamla; man kunde tydligen
förstå att hon i klokhet och förstånd tyckte sig
jemngod med dem.
Det unga sällskapet styrde sin kosa till den
så kallade "stadens barnkammare", en park och
trädgårdsanläggning, öppen för allmänheten och der
majoriteten af denna vanligen utgjordes af det
uppväxande slägtet med deras ledsagarinnor. Med
hvilken säker blick förstodo ej de söta små att af
klädernas snitt bedömma hvilka andra barn, som passade
dem att närma sig till eller ej. Så hade det i denna
allmänning uppstått en liten "clique", som kände
hvarandra på kläderna och sågo högdraget bort från
dem, som icke voro tecknade efter mode-journalens
typ. Lille Alfred fann ett kavaljeriskt nöje i att
låta sin lilla piska vifta öfver dessa och ur sina
stora vackra och berömda ögon skicka dem blickar af
ett storsinnadt förakt.
Nu vågade sig en liten flicka i tarfliga kläder
fram till lilla Isabella och gaf sig i tal med
henne. Isabella mätte henne från hufvud till fot och
sade: "Hvad har du för tyg i din klädning?"
"Det vet jag inte."
"Bomullstyg, simpelt bomullstyg, sådant skulle våra
pigor icke vilja nyttja. Ser du, min klädning
är af fransyskt sits och min kofta af siden, och den
är sydd efter mode-journalen."
"Mode-journalen? Hvad är det för slag?"
"Vet du inte hvad mode-journalen är?"
"Nej, det har inte mamma talat om.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:23:37 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/famijour/1864/0188.html
