Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 6. 1864 - Studier vid vägen III. af Lothar - Lappländska Taflor II. af Th.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Hvad har hon då för modeller att kläda sig efter
och för vackra bilderböcker att låta dig få se uti?"
"Modeller, modeller?" — det vet jag intet hvad det
är, men bilderböcker, det ha vi många: Bibliska
historien . . ."
"Bibliska historien?"
"Ja, der är många vackra bilder."
"Fy! Bibliska historien läser jag bara i skolan och
det är den tråkigaste bok jag vet, näst Katekesen! Men
se, den har mamma sagt till mamsell att jag slipper
att läsa, ty den tjenar till ingenting annat än att
tråka ut mig. Men, ser du, Mode-journalen! I den
stå herrar och damer och små gossar och flickor i
granna klädningar och hattar och rockar. Der får man
se hur man skall vara klädd och se ut. Det är mycket
roligare böcker."
Den lilla åhörarinnan stod undrande och hörde på. När
Isabella slutat sade hon: "Men i Katekesen står hvad
vi skola göra och icke göra, för att komma till Gud
och bli hans barn, och i Bibliska historien, ack
der stå många vackra bilder! Och när jag ser i den,
så talar mamma om hur god Gud
är; att han har skapat hela denna vackra verlden,
och solen och månen och alla blommorna på marken och
de små fåglarne och de små barnen och alla menniskor
och allt som lefver; och så står det på bilderna om
många, som varit så snälla, så Gud hållit af dem och
många som varit stygga, så
att han måst straffa dem och dem skola vi be honom
bevara oss från att likna. Är inte det roligt att
få lära sådant?"
"Sådana sagor talar mamma aldrig om för mig."
Under tiden och medan lille Alfreds
och hans systers jungfru gått att sladdra med en
af sina bekantskaper i "barnkammaren" hade den
förstnämnde bemäktigat sig den lilla flickans,
i bomullstygsklädningen, hatt, hvilken hon aflagt
på en bänk, och fyllt den med sand och grus. Då den
lilla blef det varse började hon gråta; "min hatt,
min hatt! hvad skall mamma säga då hon får se min
hatt så medfaren", snyftade hon.
Vid denna klagan kastade lille Alfred den i marken och
stampade helt heroiskt med foten tvärt igenom hatten,
under det han sade: "Den fulingen."
"Det är dock min bästa, min enda!" sade den lilla
flickan och började gråta så högt att det väckte
uppmärksamhet af dem som voro i grannskapet. Vid
åsynen deraf tog Isabella sin bror vid handen och
spatserade från stället, så lugnt som om ingenting
varit å färde. De små hunno ej långt
innan de anföllos af nya beundrarinnor,
under det den lilla flickan, gråtande
öfver sin hatt med söndertrampad kulle,
fick vandra hem, utan att någon kastade en
blick åt henne. Lefve det kloka slägtet! Lefve
mode-journalen!!! Ned med katekesen och bibelläran!!!
Lothar.
 |
| En scen från Lappland. (Sid. 188.) |
Lappländska Taflor. |
| II. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
