| 18 |
Våra sköna läsarinnor, hvilkas uppmärksamhet vi önskade fästa vid dessa rader, skola säkert ursäkta oss, om vi erinra dem om ett gammalt ordspråk, som visserligen icke är fint, men, hvad bättre är, sannt; det lyder: "giftermål är icke något hästköp". Uttrycket kunde vara mera poleradt, men icke bättre "träffa hufvudet på spiken", ty vid ett dylikt köp tager man så väl förtjenster som lyten i öfvervägande, hvilket deremot icke ofta är fallet vid giftermål. Visserligen säger skalden:
"Innan du knyter ett band, som räcker för lifvet,
Pröfva dig sjelf och din mö, om lyckligt blir vifvet!"
men mestadels föraktas detta helsosamma råd och det är först ångren, den dystra gudinnan med det dödsbleka ansigtet och den fårade pannan, som derom uppfriskar minnet.
Många gifta sig för penningar, utan att fråga efter hjertats rikedom och utan att tänka på det gamla ordspråket:
"Guld och gods anses med skål
Föra med sig split och gräl."
De likna den försmäktande, som söker släcka sin törst med salt vatten.
Mången gifter sig för skönhet och bekommer en fjäril, som vid första beröringen förlorar sina sköna färger och förvandlas i en vederstygglig gestalt.
Mången qvinna vill för lif och död icke hafva en man, som kokar trän och sjuder lim, eller handlar med fläsk och sill; mången man kan omöjligt få i sitt hufvud, att en hustru, som spelar piano och gör vers, kan koka en god soppa eller sy en knapp i en skjorta.
Vårt tidehvarf skrider framåt i alla möjliga riktningar med sjumilsstöflar, men vid valet af ledsagare och ledsagarinna genom lifvet står man på samma punkt, som för sekler tillbaka. Qvinnan har vanligen flera garantier mot farliga illusioner än mannen, som ofta genom sitt eget förvållande eger alldeles inga.
Önsken j exempel, ärade läsare och läsarinna? -- En ljuslockig yngling går öfver gatan under det att det regnar. Han är försedd med paraply. Framför honom går en ung smärt qvinnogestalt, som saknar ett dylikt skydd. Den unge riddaren hyser medömkan öfver hennes toilett, eller snarare, han begagnar tillfället att göra en intressant bekantskap. Han slukar med ögonen damens herrliga gestalt och erbjuder henne sin tjenst. Hon antager under en älsklig rodnad tillbudet, och han hviskar redan efter de första tjugo stegen, att han önskar ingenting hellre, än att få bli hennes skydd och ledsagare för evigt. -- Man kan hålla tio mot en, att hon icke försmår den eviga "regnskärmen", i händelse hon icke är "beskärmad" förut.
| 19 |
En annan önskar att hyra ett möbleradt rum. En ung flicka träder honom till mötes. Han inlåter sig i samtal med henne och hviskar slutligen, att han ville låta sig nöja med en "ännu mindre kammare." Hon förstår den fina anspeglingen och stammar rodnande: "Vänd er till mina föräldrar!"
En tredje är lycklig nog att ega en ansenlig förmögenhet. Bland annat godt har han efter fadren erhållit ett vackert, på det komfortablaste inredt hus, hvari han slagit sig ned med en gammal fru, som sköter hans hushåll. En dag uppstår ett fruktansvärdt åskväder. Vår ungkarl står i turkisk morgonrock vid fönstret och trummar en marsch på rutan, för att fördrifva tiden. Plötsligt störtar en till utseendet ung dam som en skrämd hind in i huset -- hon söker der tak öfver hufvudet för några ögonblick. Den unge mannen, som är artigheten förkroppsligad, skyndar att egna henne all den uppmärksamhet som i hennes läge kan ifrågakomma. Då hon efter en half timmas förlopp tager afsked, är den stackars ynglingen eld och lågor och fjorton dagar sednare -- den öfverlycklige fästmannen till en enka; ytterligare fjorton dagar, och han firar bröllop med sin sköna. Tre dagar derefter tillstår hon, att besöket under åskvädret endast var en fin list, och redan andra morgonen upptäcker den nygifte mannen att hans hustru brukar smink.
Likartade exempel gifvas in infinitum. Huru ofta är icke en balafton nog att knyta ett band, hvarpå snart officiel förlofning följer. Den unga flickan uppträder i den mest retande toilette, blommor i håret och briljanter på bröstet: ynglingen som veritabel kavaljer i pariserkostym och glacéhandskar -- hvad under om deras hjertan öfverströmma af saliga känslor? Nästa gång de begge unga återse hvarandra är det i samma upphöjda och öfverjordiska sinnesstämning. Flickans moder söker väl gifva styrka åt bekantskapen genom en soirée, en thebjudning etc., men af sin utvaldas förmåga som husmoder får den giftaslystne mannen icke se en skymt, lika litet som han lär känna hennes karakter. Ja, det anses till och med som en förolämpning, en kränkning af goda tonen, om han dröjer, gör iakttagelser och icke innan kort "talar ur skägget". Man misstänker hans "afsigter" och nödgar honom till förlofning. Då gör han våld på sig, som om det bure af till en slägting, och gör sin visit hos kära pappa. Denne har visserligen långt för detta reda på ställningen och gnuggar i tysthet händerna af förnöjelse öfver sin dotters lycka, men då friaren stiger öfver tröskeln, lägger sig hans panna i djupa rynkor.
Friaren framstammar med klappande hjerta sin anhållan och bönfaller "att man vill göra hans lycka fullkommen".
"Bäste vän!" ger den gamle med värdighet till svar, "er begäran är visserligen ganska smickrande för vårt hus, men ..."
Och nu uppstår en lång diskussion. Vår friare skall skaffa sig en "säker ställning", men erfar ingenting om att mamsell Laura redan tvenne gånger förut låtit eröfra sitt hjertas säkra ställning; han skall blifva borgare, och erhåller icke den ringaste borgen derför, att hans huldinna eger några anlag att bli en duglig husmoder.
Här gäller frågan tvenne mycket gängse hufvudfel: antingen inskränka sig förberedelserna för äkta ståndet i blotta formaliteter, eller störta begge parterne sig hals öfver hufvud i passionens hvirfvel, liksom i en forsande ström, och komma slutligen, betydligt afkylda och nyktra, öfver till den äktenskapliga stranden, vid hvilken de äro fjettrade för hela lifvet. Derföre
"Innan du knyter ett band, som räcker för lifvet,
Pröfva dig sjelf och din mö, om lyckligt blir vifvet;
Snart hon går sönder, berusningens bubbla, -- blott ångren står åter;
Intet då hjelper, det gjorda är gjordt, fast du blodtårar gråter!"
Det är icke ondt om "unga herrar", som med honung på läpparne och förräderi i hjertat draga ut på qvinnojagt och icke göra sig samvete af att svära de heligaste eder, om beständighet och trohet, utan att de besinna det djupa allvaret af en varaktig förbindelse. Huru ofta begråter icke en öfvergifven brud den bortflugne fogeln, som från en kärlek förkunnande budbärare förvandlades i en rofgirig gam. Huru mycket liknar icke en sålunda öfvergifven flickas hjerta spindelväfven, hvilken måste sönderslitas om fången skall återfå sin frihet.
Kanske lika ofta händer, att unga äktenskapskandidater fastna i sireners nät, som äro lika öfvade i falskhet och förställning som konstberidaren i sina saltmortaler; råka ut för koketter, hvilkas evangelium kapitel för kapitel endast talar om grannlåter och nöjen, och hvilka fordra af sina tillbedjare att de, liksom i det gamla "kärlekshofvet", städse skola spela rolen af sina damers tjenstvillige och uppoffrande riddare. Under dylika förhållanden blir äktenskapet i mera än en betydelse en docklek.
Derföre -- pröfva allt och behåll det bästa! -- Den flicka, i hvilken du förälskat dig balaftonen, måste du taga i närmare skärskådande när morgonen kommer, d. ä. innan du binder dig vid henne för evigt, och det vare dig härvid angeläget att icke blott taga ögonen, utan äfven öronen, till hjelp.
Ett fagert ansigte och ett vackert hår äro ingalunda hufvudsaken.
Ofta förlorar den sköna, doftande rosen sina blad under det den trogna murgrönan ständigt förblifver grön. Ofta kan
"I en gestalt, vederstygglig som pesten
Bo en englaren själ."
I vår tid slutas äkta föreningar alltför brådstörtadt och tanklöst, och många invagga sig i den villfarelsen, att tiden mellan förlofnings- och bröllopsdagen är den egentliga pröfningstiden. De flesta betrakta den som en "pröfningstid" endast i så måtto, att den i visst afseende sätter tålamodet på prof. Att utforska hvarandras skaplynnen och hufvudböjelser, dertill äro så väl brud som brudgum allt för betagna och, af falsk delikatess, allt för stolta. Under denna tålamodstid, hvilken begge kontrahenterna ifrigt önska förkorta, göra de sig å ömse sidor skyldiga till en viss förställning, som anses mycket oskyldig men redan i och för sig är en förbrytelse.
Säkert uppstå många olyckliga äktenskap af brist och nöd, kanske i förening med andra svåra motgångar; men de flesta beklagansvärda giftermålen, hvilka man med skäl kan kalla "helveten på jorden", hafva sin grund i karakterernas disharmoni och deri, att den ena eller andra parten snart gör upptäckter, som bordt göras före vigseln.
Derföre -- pröfning, och ännu en gång pröfning, om möjligt med bistånd af en klok och fördomsfri vän; pröfning om egensinnighet, lättsinne, slöseri och lyx m. fl. klandervärda egenskaper äro tillfinnandes, eller om ren kärlek i förening med sparsamhet, huslighet och ömhet äro de klenoder som medföras i boet, på det j en gång, brud och brudgum, mågen kunna utropa:
"Vår umgängelse är i himmelen!"
