Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 9. 1864 - Växterna i boningsrummet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
deiclytra, tulpaner, hyacinter, saffransblommor och
törnrosor; Australien de skönblommande acazierna,
metrosideros, melaleuker och immorteller; Amerika
sina kaktéer, myskblommor, zinnier, nemophyller,
lobelier, toffelblommor, heliotroper o. s. v. Det
skulle sannerligen blifva en allt för lång lista,
ville man uppräkna alla de blommor, buskar och
träd, åt hvilka man egnar en vänlig omsorg i våra
boningsrum. Hvar och en som inom hus uppdrager en
växt, det må vara i fönstret, på blomsterbordet eller
i ampeln (hängande blomsterkruka), önskar naturligtvis
att hans skyddslingar måtte trifvas väl, men icke
alla veta, hvad som är af nöden för att växten frodigt
skall grönska, växa och blomma.
För det första och vigtigaste behofvet, mullen,
sörjer vanligen trädgårdsmästaren som vi köpa
växten af. Många växter vilja ha ljungjord eller en
särskild jordblandning, andra åter erfordra endast
finsållad trädgårdsjord. Förmånligt är, om den
sednare uppblandas med något kolstybbe eller ett par
tre kolstycken, äfvensom att på bottnen af krukan
lägga ett hvarf små kiselstenar, hvilka tjena till
att underlätta vattnets aflopp.
Om jorden icke längre
erbjuder den försigkomna växten tillräcklig näring, om
en större kruka är nödvändig, finner man lätt deraf,
att de fina rötterna i sådant fall beröra krukans
insidor och här bilda en sammanflätad filt. Inträffar
detta, måste växten omsättas och erhålla en annan
kruka, vid pass en tum vidare. Rötterna putsas
dervid, möjligen förhandenvarande daggmaskar eller
gråsuggor aflägsnas sorgfälligt och ny jord ifylles
samt tilltryckes. Allt detta besörjes emellertid bäst
af trädgårdsmästaren, hvilken vanligen företager en
sådan omsättning efter blomningen eller vid början
af den nya växtligheten.
Hvad kammarväxternas öfriga vård beträffar, kan till
och med barnet i huset uträtta mycket, om föräldrarne
icke hafva nog tid att använda derpå. En af de första
reglorne härvidlag är, att inga vissnade blad och
qvistar få qvarstå på växten, ej heller ligga på
jorden i krukan eller på faten, ty de multna lätt
och bilda mögelsvampar, hvarigenom luften i rummet
öfverhufvud förderfvas, utom det att växterna sjelfva
lida deraf.
En vidare omsorg måste riktas på faten under krukorna,
hvilka icke äro ditsatta för växternas skull, utan
för att skydda fönster och bord. På faten får aldrig
stanna vatten och samlar sig afflytande vatten i dem,
hälla vi ut det och ställa helst krukorna på träpinnar
eller små stenar, dem vi lägga i faten. På vattningen
använda vi en synnerlig omsorg. Helst taga
vi dertill regn-, om vintern snövatten, men finnes
icke tillgång på sådant, får ström-, bäck- eller
dammvatten göra samma tjenst. Brunnsvattnet är allra
olämpligast, enär detsamma i de flesta fall innehåller
för många främmande ämnen upplösta, hvilka icke
bekomma våra skyddslingar väl. Kunna vi dock omöjligen
förskaffa oss annat vatten, hälles det åtminstone
några dagar före begagnandet i en panna eller något
annat öppet kärl, på hvars botten ett duktigt lager
träkol, som ofta ombytes, förefinnes. Sorgfälligt akta
vi oss att icke begjuta växterna med för kallt vatten,
och för ingen del med sådant, hvilket nyss upptagits
ur brunnen eller källan, ty hvad som är angenämt för
vår gom, passar icke för blommorna. Genom kallt vatten
förkylas rötterna, blifva sjuklige och föranleda
derigenom växtens död; men å andra sidan kan ljumt
vatten icke heller rekommenderas emedan växterna
derigenom retas till en onaturligt påskyndad
vegetation, skjuta till en början yppigt upp, men
falla efter kort tids förlopp kraftlösa och tynande
ned igen. Mest passande är vattnet, när det har samma
värme som jorden i blomsterkrukorna, för hvilket
ändamål vi låta vattnet stå minst en dag i rummet,
innan det användes.
Under sommaren vattna vi blommorna på aftonen och bäst
med spriten. Hafva växterna knoppar eller blommor,
taga vi oss till vara att icke fukta dessa, och lägga
hellre krukorna en stund på sidan, om vattnet kommit
på grenarna eller samlat sig i bladvecken. Höst,
vinter och vår vattnas alltid på morgonen. Sådane
växter, hvilka hvila eller till och med fälla sina
blad, hålla vi blott obetydligt fuktiga, endast
så mycket att mullen icke dammar, när man berör
densamma. Öfverhufvud är den riktiga vattningen
det vigtigaste kapitlet af blomsterskötseln. En
sann välgerning är det för våra skyddslingar, om vi
under ett varmt regn på sommaren kunna ställa dem
ut i fria luften, medan detta vid andra årstider,
under omständigheter, vore rätt farligt. Vidare måste
vi med en mjuk svamp då och då aftorka bladen på de
växter, som ha glatta sådane, för att befria dem från
det skadliga dammet; håriga växter skulle en dylik
åtgärd icke bekomma väl.
 |
| Blomsterfönster. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
