Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:o 9. 1864
- Grannens testamente. Berättelse af Richard Gustafson
- Den vanliga påfågeln
- Växterna i boningsrummet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag måste med min arm stödja henne, så darrade hon
af rörelse. Nu framtog jag testamentet och lemnade
henne det, sägande:
"För att förstå min inskrift, så läs hvad er morfar
skref, ögonblicken före sin död!"
Med darrande hand vecklade hon upp papperet och
läste det. Stora tårar föllo oupphörligt derpå; men
hon märkte det icke, hon läste och läste om igen,
tills hon slutligen lät sin hand sjunka, fästade sina
uttrycksfulla, nu tårfulla ögon på mig och hviskade:
"Han var mycket, mycket olycklig! o, att jag kunde
godtgöra allt."
Efter några ögonblicks tystnad återtog jag, sjelf
djupt skakad.
"Aglaè, vänd om! arbeta och vandra dygdens bana,
så att er morfar deruppe ej behöfver fälla tårar
öfver sin dotters barn!"
"Ja, ja", snyftade hon och lutade sitt hufvud emot
min axel, "jag vill så gerna försona!"
Hon tystnade och lindarne rundtomkring tycktes susa
bifall åt hennes ord.
Några ögonblick stod jag helt berusad af min seger,
och då jag såg upp stod grefve H. blott några steg
ifrån oss.
Det var således honom, jag såg nere vid hamnen,
och han har följt efter oss, tänkte jag, och lugn
i medvetande af min goda gerning vände jag mig till
honom.
"Stig närmare, herr grefve!" yttrade jag, "jag har
alltid ansett er för en man af ära, och det är till er
heder jag nu vill vädja. Fröken Aglaè de S:t Pierre
har här, vid sin olycklige morfaders graf, gifvit
ett heligt löfte att vandra dygdens bana, och blott
som er maka kan hon återvända till ert hus. Behöfver
jag väl tvifla, om hur ni skall handla."
Orörlig stod grefven, utan att svara; men i hans öga
läste jag dock, att mina ord träffat hans hjerta.
"Vi se hvarandra åter", fortsatte jag, och förde den
darrande Aglaè till vagnen, dit jag steg upp med henne
och tillsade kusken att köra hem till min bostad.
Hemkommen skyndade jag genast upp till min husvärd,
hvars hustru med glädje mottog det stackars barnet,
min skyddsling, i sitt hem.
Nu, då jag nedskrifver detta, har Aglaè redan flera
år varit grefve H:s maka och jag deras bästa vän,
som i deras sällhet och mitt samvetes bifall har
belöning nog, om jag också icke såg den tacksamhet
och erkänsla de visa mig, för det jag såväl visste
att bevaka vicomte de S:t Pierres testamente.
*
Den vanliga påfågeln. |
| (Pavo cristatus.) |
Innan man ännu kände till Hög-Asiens tragepaner
och spegelfasaner, bibehöll påfågeln, såsom den
praktfullaste af alla fåglar, ett rykte, hvilket
uppstod om dem på Salomos tid, då de första flottorna
genommätte Röda Hafvet och framträngde ända till
Indien. Må än, äfven hvad yttre glans beträffar,
farliga medtäflare ha uppstått, så skall den
verldsbekanta och ännu öfver nästan hela jorden
utbredda påfågeln likväl icke förlora allmänhetens
gunst. Svårligen lär en af de sällsynta tibetanska
främlingarne under närmast stundande tider i samma mån
acclimatisera sig i de mest olikartade länder, så som
påfågeln förmått det, hvilken dessutom öfverträffar
dem alla genom den herrliga stjertprydnaden, om han
än icke fullkomligt skulle dela deras metallglans
och brokighet. Vid hvilken tid han anländt till
Europa, är obekant och omöjligt att bestämma, men
jemförelsevis tidigt måste han ha varit vanlig i
Italien, ty redan under romerska republikens bättre
tid förekom han vid festmåltider å taffeln, och de
mest förkastade bland kejsarne läto för sina gäster
framsätta ofantliga fat, innehållande påfågelstunga
jemte Indiens kostbaraste kryddor. Alexander kände
ej till påfågeln och öfverraskades af hans skönhet,
då han under tåget till Indien för första gången såg
honom vild vid floden Hyacotis; förd till Grekland
måste denna fågel
hastigt hafva förökt sig, ty Aristoteles, hvilken
öfverlefde sin lärjunge endast tvänne år, skildrar
påfågeln såsom vanlig och välbekant öfverallt i
landet. Af andra arkeologers forskningar tyckes
emellertid framgå, att poeten Aristophanes omkring tre
olympiader före Alexanders födelse omnämner påfågeln i
tvänne af sina stycken och att alltså densamme redan
på Perikles tid var kommen till Grekland. I Tyskland
synes han ha funnits på de förnämas gårdar i 14:de
århundradet och i det 15:de ådagalade engelska baroner
sin rikedom genom att vid stora fester låta servera en
stekt påfågel, smyckad med egna fjädrar och omgifven
af i den tiden mycket sällsynta plommon. I närvarande
tid delar väl ingen i Europa denna
smak, utan hålles påfågeln endast som prydnad för
landtliga besittningar, och för hans utseendes samt
liflighets skull glömmer man gerna det oangenäma
skriket samt den skada, som han, lemnad utan uppsigt,
tillfogar trädgårdar och planteringar. Det är icke
lätt att inskränka honom till begränsade platser,
ty alltid söker han uppnå högre punkter och finner
sedan lätt nog vägen till förbjudna ställen. Det
skulle vara att förspilla utrymmet, ville vi här
beskrifva hans öfverallt bekanta lefnadsvanor.
*
Växterna i boningsrummet.
Knappt finnes väl någonstädes i vårt land en
koja, hvilken i sitt lilla fönster icke har en
eller annan blomsterkruka med dess geranium eller
balsamin och en vänlig hand som vattnar och vårdar
dem. För blomsterskötselns skull har man plundrat
alla länder och förskaffat sig växter från jordens
aflägsnaste delar, för att dermed pryda orangerier
och boningsrum.
Ett icke ringa antal krukväxter levererade först
och främst södra Europa: myrten, oranger, rosmarin,
nejlikor, oleander, gyllenlack och timjan. Alperna
lemna alpvioler, alprosor, storblommiga penséer,
(styfmorsblommor), löfkojor och aurickler; Afrika,
isynnerhet från Kap, ett rikt urval ljungaster,
pelargonier, geranier, aloë, mesembryanthemum, dosma,
stapelier, prostéer och mångahanda lökväxter. Asien
sände kamelier,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:23:37 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/famijour/1864/0268.html
