Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:o 10. 1864
- Wreta af Th.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Wreta.
I Östergötland ligger, gränsande intill den ansenliga sjön
Roxen och genomfluten af Motala Elf, som faller ut i samma
sjö, en socken, kallad Wreta eller Wreta Kloster, hvilken
i ecklesiastikt hänseende lyder under biskopen i Linköping
såsom dennes prebende. Socknen är icke rik på stora och
välbyggda gårdar, – den vackraste bland dessa är sannolikt
Brunneby, på hvars förskönande den fordne Linköpings-Bispen,
sedermera ärkebiskop Lindblom nedlagt stora kostnader; –
men den har en märkvärdighet af hög rang i sin vackra kyrka
med dennas konungagrafvar, ett ännu väl bibehållet minne
från den tid, då Wreta var sätet för ett af Nordens äldsta
och rikaste kloster.
Striden emellan kristendom och hedendom var i det
närmaste slutad i Sverige, sedan den länge fortfarit och gjort
de med hvarandra nära beslägtade folkstammarne i Svea- och
Götalanden till hvarandras hätskaste fiender. Hedningarne
hade länge haft sitt stamhåll i Uppsvealandet, der den gamla
nationalhelgedomen med dess minnen öfver dem utöfvade en
dragningskraft, som icke så lätt förslappades; deremot hade i
Götalandet kristendomen vunnit allt större insteg, och sedan
Olof Skötkonung sjelf tog dop och kristendom i Westergötland,
hade detta landskap blifvit det kristnade Sveriges
medelpunkt. Derifrån utbredde sig allt mer den nya läran, och
sonen af Inge den Äldres hedniska motkonung, Offer-Sven,
hade sjelf under sina sista dagar öfvergått till kristen tro och
infört denna i sitt Östergötland, ehuru hans kristna namn
Carl eller Kol blifvit mindre bekant än hans hedniska
benämning, Erik Årsäll. På öfverkonungens tron satt nu Inge
den Yngre, sonen af den äldre konung Inge, hvilken af Kols
fader för kort tid blifvit undanträngd, och lika fiendtligt som
förhållandet varit emellan fäderna, lika vänskapligt torde det
hafva varit emellan sönerna. Måhända stod också icke hela
Östergötland under Kols välde och innehade Inge obestridt
nordliga delen af landskapet; i alla fall blef freden emellan
de bägge furstarne icke störd, och konung Inge synes hafva
utöfvat vissa höghetsrättigheter öfver landet. Alltnog,
konung Inge beslöt att i norra delen af Östergötland upprätta
ett af de helighus, som under benämningen kloster redan
funnos i mängd uti alla kristna länder, och hvilka, om de än i
mycket ej voro till gagn för hvarken religionen eller staten,
dock icke, åtminstone under sin första tid, böra obetingadt
fördömas. Till ställe för sin nya anläggning utsåg Inge den
plats, der Wreta kyrka ännu ligger, och här lade han år 1128
grunden till ett kloster for Benedictiner-nunnor, hvilket
helgades åt Jungfru Maria och kallades “Mariæklostret i Wreta“,
S. Conventus Sanctæ Mariæ Wretis, som det heter uti
inskriften på klostrets signet, hvilket visar den Heliga
Jungfrun med Jesusbarnet på armen. Här uppfördes en kyrka af
huggen kalksten, en konungasal och flera byggnader för
klostrets och dess invånarinnors behof. Dessa sistnämnda blefvo
snart (1162) Bernhardinerinnor, och år 1289 invigdes klostret
högtidligen af biskop Bengt i Linköping. Det dröjde icke
länge, innan Wreta kloster vann högt anseende och blef ett
moderkloster för talrika andra. Därifrån bafolkades Riseberga
i Nerike, bekant genom den tyska rofriddaren Bernhard Långes
nidingsdåd emot den sköna och högättade Elisif Wase,
om hvilket biskop Nils i Linköping författat den bekanta
visan; – derifrån utgick Skog eller Skokloster i Upland, i
hvars kyrka Holmgeir Folkunge ligger begrafven, – rebell i
lifstiden, helgon efter döden; – derifrån utgick Askeby
kloster i Östergötland och andra derjemte. Biand sina
abbedissor räknade klostret icke blott förnäma fruar, utan till och
med furstinnor och drottningar, bland dem anläggarens
efterlemnade enka, en dotter af konung Sverker II, vid namn
Ingegerd, en dotter af konung Carl VII (I), vid namn
Christina, en dofcter af konung Carl Knutsson, m. fl. Klostrets
rykte för helighet var stort. Vallfarter anställdes dit från
alla håll, indulgentier erhöllos för besök derstädes, och
kommande ting uppenbarades för systrarne i Wreta. Så var
det t. ex. en helig klosterfru i Wreta, som, på grund af
gudomlig uppenbarelse, förutspådde Carl VIII den krona, hvilken
han en gång skulle bara. Så utrustadt i andligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:23:37 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/famijour/1864/0301.html
