Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:o 10. 1864
- Såpbubblan
- En greflig Urmakare. Pennritning af Pehr Thomasson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vi vilja nu lemna bubblan, änskönt många andra
vackra former kunna frambringas genom att placera två
eller flera bubblor emellan de två ringarne; ty den
präktiga vätskan tillåter oss framställa former af
helt annat slag. Äfven härvidlag behöfva vi några få
redskaper. Af tunn metalltråd ha vi låtit göra oss en
figur, bildande skelettet till en tärning, nämligen
dess 12 kanter. Detta skelett, som vi vilja kalla ett
tärningsnät, är genom en bygel af metalltråd fästadt
vid ett grepp eller handtag. Doppa vi tärningsnätet
på det sättet ned i glycerinvätskan, att endast de
12 kanterna komma ned under ytan, men icke bygeln och
handtaget, så skola vi, efter att långsamt ha dragit
nätet upp ur vätskan, finna en ganska egendomlig
figur i nätets inre (fig. 6.).
 |
| Fig. 6. |
Det visar sig nämligen, att från
hvar och en af tärningens 12 kanter går en fin hinna
in emot midten, der dessa tolf hinnor förenas i en
trettonde fyrkantig yta, så att öfverallt 3 ytor löpa
tillsammans i en linie och 4 linier ett hörn.
Lemna vi figuren några ögonblick i ro, skall den
liksom bubblan börja att spela i alla regnbågens
färger och erbjuda en intressant anblick, hvilken pä
flera sätt kan variera. Låt oss försöka att
införpassa en liten bubbla i nätet, genom att, medan
den ännu hänger vid kritpipan, bringa dess nedersta
del i beröring med en af de sneda linier, som föra mot
tärningens midt. Vi skola då varseblifva, huru nätets
12 hinnor fånga den lilla bubblan samt utspänna den
hvar och en i sin riktning, och ha vi väl lösgjort
pipan ifrån bubblan, har klotformen försvunnit,
ty bubblan är ombildad till en tärning, som sväfvar
midt i nätet, uppburen af tolf fina hinnor (fig. 7).
 |
| Fig. 7. |
Här ha vi alltså en figur med skarpa kanter, bildade
af en vätska, och det lönar sig väl att uppoffra
några ögonblick för betraktandet af denna subtila
byggnad. Vi kunna ytterligare variera figuren genom
att åter bringa kritpipan i beröring med den inre
tärningen och blåsa den större, tills den omsider
kommer att uppfylla hela nätet; i samma ögonblick
äro de tolf spännande ytorna försvunne och endast
de hinnor återstå, som stänga nätet på
alla sidor. Detta är alltså andra
variationen. Försöka vi härefter
att öka storleken på figuren, genom att inblåsa mer
luft, så skall den ombildas till ett klot, hvilket
kringspinnes af tärningsnätet,
och vi ha nu på ty sätt återkommit till såpbubblans
ursprungliga form, klotet. Besitta vi lust och tålamod, kunna
vi i omvänd ordning framkalla dessa figurer; ty vid utsugning
af luften ur det af tärningsnätet omslutna klotet, bildas först
en tärning, hvars kanter äro nätets, dernäst en frisväfvande
sådan och ändtligen när denne försvinner, den ursprungliga
figuren med 13 hinnor, hvilken uppstod vid neddoppning af
nätet i glycerinvätskan.
Ville vi ytterligare variera samma thema, så kunna
vi ombilda den i nätet sväfvande tärningen till en
cylindrisk form; detta kan ske genom att beröra två
motstående spännande hinnor, hvarvid dessa sprängas,
och man erhåller på det sättet en cylinder, utspänd
mellan fyra hinnor. Söka vi derefter att genom
beröring af cylindern spränga dess hinna, danas ett
system af 3 hinnor, hvilket just genom sin enkelhet
erbjuder en intressant anblick.
 |
| Fig. 8. |
Tärningnätet kan äfven ersättas genom sådane hvilka
framställa andra regelbundna former, hvarigenom helt
olika figurer erhållas. Tetraedern är en kropp, bildad
af 4 likstora och liksidiga trehörningar. Doppa vi
ett nät, formadt som en tetraeder i vätskan,
så skall det vid uppdragningen innehålla en figur,
bildad af sex ytor, af hvilka tre och tre ha en
kant gemensam, och som stöter tillsammans i en
punkt i figurens midt. Försöka vi, liksom vid
tärningsnätet, att inpraktisera en liten bubbla i
denna figur, skall den bilda en tetraeder, likformig
med nätet men med bågformig yta (fig. 8).
 |
| Fig. 9. |
Fortsätta vi försöket med ett nät framställande en
octaeder, d. ä. en kropp, begränsad af 8 likstora och
liksidiga trekanter, så skall också i detta utbilda
sig ett egendomligt, fullkomligt regelbundet system af
ytor, men med större omvexling än de föregående, och
anbringa vi en liten bubbla i nätets inre, skall den
fångas af de der befintliga 12 hinnorna samt utspännas
till en figur, hvars hufvudform är octaederns, men
som dock erbjuder långt flera ytor (fig. 9).
Också denna nya figur kan ombildas på flera sätt,
liksom tärningen i tärningsnätet och gifva anledning
till danande af många öfverraskande former.
Allt detta är emellertid endast exempel; hvarje nytt
nät gifver nya figurer, och således ha vi genom dessa
nät blifvit riktade med en ny leksak, hvilken icke
allenast kan tjena till tidsfördrif för barn och
barnasjälar, utan äfven skall förskaffa hvar och en
med sinne för regelbundenhet samt skönhet i form och
färg, en rik och oväntad njutning.
*
En greflig Urmakare. |
| Pennritning af Prans Thomansson. |
Några mil ifrån Warschau ligger slottet Waina, hvars
ståtliga byggning är belägen på en höjd. Från de höga
fönstren har man den herrligaste utsigt öfver den
skogbevuxna trakten och de tillhörande vidsträckta
ägorna.
Vid vår berättelses början, eller för omkring 8 år
sedan, tillhörde denna i sanning furstliga besittning
Peter Sawatzki. Den rike egendomsherren hade arbetat
sig upp från intet och icke allenast vunnit rikedom,
utan äfven allmän aktning.
Han hade varit enkling i flera år. Den kärlek han
hyst för sin maka, stålsatte hans hjerta mot alla de
snaror, som ortens ogifta damer utlade, för att åter
förmå honom träda i nytt gifte. Kanske afhölls han
egentligen härifrån genom den gränslösa kärlek och
ömhet han hyste för sitt enda barn, den sköna Maria;
kärleken till henne kom ingen ny kärlek att trifvas
eller rotfästa sig i hans hjerta.
Det var i skymningen vid höstens början. Uti Peter
Sawatzkis arbetsrum flammade en brasa i den stora kaminen.
Framför densamma sutto tvänne män inbegripna i
allvarligt samtal, hvilket dock nu syntes lida mot
slutet; ty den yngre af de båda männen stödde sitt
ljuslockiga hufvud helt missmodigt i handen och
yttrade med upprörd stämma:
"Är detta verkligen ert sista ord?"
"Ja, mitt sista, grefve Dolzikoff, derom kan ni vara
fullkomligt öfvertygad", svarade den tilltalade, en
äldre man, som i samma ögonblick uppreste sig, och
med händerna på ryggen började en rastlös vandring
öfver det stora mattbelagda golfvet. Det syntes,
som ansåg han samtalet helt och hållet afslutadt.
"Men har ni noga betänkt det afslag ni nu gifvit",
började åter den unge mannen efter några minuters
tystnad, med ihärdigheten hos en person, som, innan
den helt och hållet uppger hoppet att lyckas, ännu
vill göra några allvarliga föreställningar. "Ni säger
ert afslag vara framkalladt af den stora kärlek ni
hyser för er dotter. Just denna kärlek tycker jag
borde förmå er, att ej stöta tillbaka mitt anbud. Min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:23:37 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/famijour/1864/0304.html
