- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band III, årgång 1864 /
301

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 10. 1864 - En greflig Urmakare. Pennritning af Pehr Thomasson - Gustaf Raddes resor i Östra Sibirien

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

rikedom är jemngod med er; jag är er närmaste granne, mina
gods stöta intill edra. Genom Marias giftermål med
mig blef ni således icke skild från henne, dagligen
kunde ni fröjda er åt hvarandras närhet. Utom allt
detta, så vet ni, att min kärlek är besvarad. Ni får
ursäkta, herr Sawatzki, men er vägran synes mig
högst oförklarlig."

Medan den unge mannen talade, stod Peter Sawatzki
helt stilla och åhörde de med häftig röst framstötta
orden. Då han tystnade svarade den gamle:

"Utan ringaste tvekan har jag redan åtskilliga
gånger tillbakavisat lika goda anbud som edert,
herr grefve. Det enda som kunde förmå mig att ändra
föresats skulle vara till följe af den kärlek jag
vet min dotter hyser för er ... men jag har emotstått
hennes böner och varit min en gång fattade föresats
trogen, hvilken är framkallad af åratals mogen
öfverläggning. Sjelf en man ur folket, erkänner jag
inga andra företräden, inga andra förtjenster än arbetets, förenade
med bildningens. Vore ni aldrig så ringa, men hade
egnat er åt något lönande yrke eller handtverk och
min dotter älskade er, med glädje skulle jag då skänka
er hennes hand."

Den unge mannen reste sig upp, hans smärta gestalt
syntes högre än vanligt. Med hoprynkade ögonbryn
och harmens rodnad på kinderna, nalkades han Peter
Sawatzki och görande en djup bugning, sade han med en
röst, den han sökte göra så kall och lugn som möjligt:

"Farväl herr Sawatzki, måtte ni snart finna en
värdigare make åt er dotter."

Han hastade ut och få ögonblick derefter sprängde
han på sin eldige springare med lösa tyglar framåt,
medan mörka tankar genomforo hans stolta själ.

"En simpel arbetare", mumlade han. "Föredraga en
simpel arbetare framför mig ..."

Men Peter Sawatzki qvarstod länge, utan att förändra
ställning. Ljusskenet från de på arbetsbordet tända
kandelabrarne kastade öfver hans ädla anletsdrag och
gråsprängda lockar ett gyllene sken. En djup suck
höjde hans bröst och tanken, som rufvade i själens
djup, uttalade sig högt:

"O Polen, mitt olyckliga fädernesland ... redan i
fjerran ser jag dina blodiga strider, dero förtrycket
måste framkalla. Maria, min älskling ... jag kan
ej handla annorlunda ...

Sibiriska typer. (Sid. 303.)<bLama från Selengadalen.        Daure från mellersta Sungari.        Buriätinna.        Birar Tungas.<bBuriät.                        Sojothöfding.                        Tungus.
Sibiriska typer. (Sid. 303.)
Lama från Selengadalen.        Daure från mellersta Sungari.        Buriätinna.        Birar Tungas.
Buriät.                        Sojothöfding.                        Tungus.


Framför spegeln i sitt toilettrum satt Maria
Sawatzki. Hon kastade dock ingen blick i det glänsande
glaset, för att se hur hennes sköna ansigte tog
sig ut i den mörka ramen af nattsvarta lockar, dem
kammarjungfrun ordnade på ett nytt och konstrikt sätt,
hvars uppfinning kostat henne flera dagars ihärdigt
studium. Ja, Maria tycktes ej heller höra de loford
och det fina smicker, som slösades öfver hennes många
personliga företräden. De långa ögonhåren beslöjade
hennes stora, mörka blixtrande ögon, som voro fästade
på mattans brokiga blommor, och kring hennes mun
sväfvade ett vemodsfullt, hopplöst leende.

Klädseln var snart slutad. Kammarjungfrun smög sig
helt tyst ur rummet, till hälften förtörnad öfver sin
herrskarinnas tystnad, hvilken oafbrutet fortgått
under flera dagar.

Den sköna flickan märkte ej att hon blef lemnad
allena. Tystnaden försänkte henne allt djupare i
vemodsfulla tankar och drömmar. Den efter flera
timmars frånvaro återvändande kammarjungfruns steg
väckte henne ej ur den känslodomning som slutligen
nästan öfverväldigat hennes starka själ.

"Grefve Dolzikoff ber mig anmäla sig hos fröken."

Dessa af kammarjungfrun halfhögt uttalade ord kommo
den unga flickan att spritta till; detta namn stod
i allt för nära samband med hennes drömmar, att det
skulle bli ohördt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:23:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1864/0305.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free