Svenska Familj-Journalen / Band III, årgång 1864 / 304 (1869-1885) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 10. 1864 - Gustaf Raddes resor i Östra Sibirien

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Genom fördrag är det stora kinesiska riket öppnadt
för ryska undersåter. På ön Sachalin i Japanesiska
hafvet ha redan ryska kolonier blifvit grundade;
annexionerna sträcka sig öfver hela Amur-landet och
en stor del af området vid Ussurifloden; Kina har
till och med afträdt den på förträffliga hamnar rika
kusten ända till gränsen af Korea. Dessa eröfringar
äro af högt värde.

Men äfven i mellersta Sibirien har i riktning emot
söder mycket blifvit vunnet. Här må endast framhållas,
att i Kuldscha vid Ili och i Tschugutschack ryska
faktorier blifvit anlagda, äfvensom i Kaschgar-gebitet
samt i Urga, der en rysk resident bor. Öfverhufvud
äro framstegen sedan 1849, då grefve Murawieff
blef generalguvernör öfver östra Sibirien, verkligt
storartade. Skeppsfarten på Amur är fri; man såg, att
det nyförvärfvade landet måste vinna en framstående
betydelse, och ingenting var förklarligare än
önskan att närmare lära känna detsamma. Geografiska
sällskapet i Petersburg insåg fullkomligt sakens
stora betydelse och bedref med ifver
upptäcktsverket. Först skulle regionen från Irkutsk
ända till Jablonoi-berget och sydligt till kinesiska
gränsen undersökas. Den astronomiskt-topografiska
afdelningen förestod Schwarz; i zoologi och
botanik har Radde presterat utmärkta saker. Denne
vetenskapsman är den förste som lemnat oss
en fysikalisk totalbild af Amur-landet, jemte
Daurien. Han kringvandrade 1855 Baïkalsjön, besökte
1856 det ryska Daurien (nordöstra ändan af den höga
Gobi) och det sydligaste Äppelberget (Jablonoi
Crebet) med Sochondo. Under åren 1857 och 1858 finna
vi honom vid öfre samt mellersta Amur och i Burnja-
eller Kamni-berget. Ändtligen undersökte han 1859 det
östligaste Sajon-berget med den höga Munku Sardik
och Kosso Gol-platåen, Oka- och Irkut-systemet,
sydvestliga vinkeln af Baïkal-sjön, Kamaraberget. Alla
dessa regioner skildrar han i lifligt tecknade drag;
hans framställning är frisk och enkel, hans sinne
fördomsfritt och hans blick skarp.

Munku-Sardik i östliga Sajanbergen i Sibirien.

Vi åtfölja den resande närmast till Baïkal-sjön, hvars
vattenspegel ligger 1363 engelska fot öfver hafvet.

Baïkal-sjön är en högst intressant företeelse, en insjö
på mera än 600 geografiska qvadrat-mils areal
och ett omfång af öfver 2,000 verst. Den
förste europé, hvilken färdades rundt omkring
sjöns stränder, var tysken Georgi år 1772,
och sedan den tiden hade andra forskare endast
besökt särskilda stycken af kusten. Men Radde
tillbringade 1855 detsamma, som Georgi
före honom gjort, och honom hafva vi att tacka
för värdefulla meddelanden öfver "den heliga sjön",
hvars sydvestra ända ligger under 50° 43’ 21",
under det den sydöstra befinner sig på
55° 50’ 20" n. br. Sjön kringslutes af berg,
hvilka ingenstädes högre uppstiga öfver
vattenspegeln än 400 fot; från desamma strömmar
en utomordentlig mängd större och mindre vattendrag
ned i sjöbäckenet. Största ön heter Olchon; djupet är
betydligt; på många ställen fann Radde med en
sänklina om 700 fot ingen botten.

Ett storartadt intryck göra barrskogarne, hvilka i
alldeles ofantlig utsträckning betacka regionerna vid
Baïkal-sjön. Tall- och lärkträd äro förherrskande,
den sibiriska cedern förekommer
icke så ofta och står endast på de högsta
bergen, granen finner man endast i skyddade dalar. I
dessa täta och dystra conifer-skogar tränger endast
vinden in, då det blåser skarpt och de bilda en
egendomlig kontrast till björkarne med de hvita
stammarne och det fina löfvet. Bok och ek växa ej i
Baïkal-regionen, hvars vegetationsbild till en början,
på grund af dess kolossalt-enformiga karakter, gör
ett gripande och öfverraskande intryck, som dock snart
förvandlar sig i trötthet och melankoli. Här och der
i de rikt bevattnade dalarne växer balsampoppeln,
medan buskträd och buskar i denna flora äro mycket
rikt representerade, isynnerhet spiréerna, som
uppträda i nio arter.

Dessa skogar förskaffa ännu alltid pelsjägarne ett
rikt byte. Sålunda förekomma myskdjur, sibiriska
ekorrar, hjortar, elgar, björnar, lodjur, vargar,
filfrasar och räfvar samt vid sjöns vestra ända
sjöuttrar, medan på många skogssträckor zobeln lika
litet som mården fattas.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>