Svenska Familj-Journalen / Band III, årgång 1864 / 336 (1869-1885) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 11. 1864 - Australiens Ur-invånare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Liksom nymånen försätter dem i ångest, enär de tro,
att gudomligheten är vred och derför döljer sig, så
helsas dess återkomst med så mycket större glädje,
firande de särskilt fullmånen med dansar, hvarvid
hela stammen är församlad. Månen tillskrifva de allt
godt, äfven växternas och djurens trefnad, samt tro,
att de efter döden dit blifva förflyttade. Solen är
för dem en stor eld, hvilken dricker upp vattnet samt
skadar jorden genom torka, och egendomligt nog är det,
att nästan alla vattenhål under natten rikligare fylla
sig med vatten än om dagen, äfvensom att Australiens
djur företrädesvis söka sin föda, sedan solen gått
ned, m. m.

Australiska Ormjägare.

Allt som den svarte icke kan förklara, betecknar
han med ordet djefvul, hvilken emellertid
hufvudsakligen drifver sitt
oväsen vid månsken, och mer sällan om dagen. På
hans räkning skrifves den ruttna vedens lysande, det
fosforescerande skenet af stora qvarblifna fiskar och
skälar i djupa vattenpölar, buller som är dem obekant
samt dåliga och grymma menniskor. Utan månsken lemna
de icke sitt läger, men under detsamma hemta de ej
heller vatten; till häst frukta de satanas ingalunda,
ty de påstå, att hästen har ögonen på och kan undvika
honom, hvilken för öfrigt logerar i stenklyftor och
djupa, af naturen bildade hål.

Den svarte fördrager icke något giftermål emellan
slägtingar och finner redan en olägenhet i, om
medlemmar af samma stam förena sig. Ju aflägsnare
den stam bor, från hvilken den utvalda hemtas, desto
ärofullare för mannen, som dock måste
röfva sin brud, hvarvid riddaren emellertid hotas
af en säker död, i händelse han låter gripa sig på
bar gerning. Hvar och en kan sålunda föreställa sig,
att ett frieri för uraustraliern innebär ofantlig
risk. Med stor försigtighet måste han gå till väga,
för att först finna en flicka efter sin smak och sedan
lyckas träffa henne ensam, då han kastar den ljufva
bördan på ryggen och bär bort henne. Skulle bruden af
en eller annan orsak genom skrik tillkännagifva sitt
missnöje, gör han processen kort och dödar henne.

Har den svarte älskaren vid enleveringen träffat rätta
exemplaret och äfventyret lyckligt är öfverståndet,
tillför han stammen i sin hustrus person en ny
medlem. Den äktenskapliga troheten är honom helig,
månggiftet bland de infödda
obekant och en pligtförgätenhet af qvinnan i denna
riktning bestraffas med döden, hvilken likaledes
i form af afrättning träffar hennes förförare, en
stränghet, den mången hvit fått underkasta sig. Liksom
föräldrarnes kärlek till deras barn är stor, likaså
utgör barnens vördnad för de gamle ett utmärkande drag
hos den svarta befolkningen. Australiern ljuger icke,
han stjäl icke, och en i hans vård anförtrodd sak
aktar han sorgfälligare än sitt eget. Sällan räknar
en familj mera än två barn och det husliga lifvet är
särdeles enigt, så länge hustrun är sin herre och man
underdånig samt sköter sina göromål, hufvudsakligen
bestående i tillredning af mat. Visserligen kan den
svarte gemålen understundom blifva ursinnig, om han
finner sig försummad af sin ledsagerska genom lifvet,
och då håller hans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>