Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tankar, väckta vid en skolexamen. S. B. - Den Moderlösa och Skyddsengeln. Lea.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
taxeringskomitéerna råd derför, och den blefve lätt hulpen;
men den andra fordrar en annan taxeringsrätt, och
innan bildningen insett detta och iklädt sig det
kallet, är ingen förbättring att vänta.
Genom ett allvarligare, om än kort och ofullständigt
betraktande deraf, torde det ofvan anförda påståendet
vinna sitt berättigande.
Det är ett, genom den allmänna erfarenheten,
kändt och erkändt naturdrag hos menniskan, att hon
söker mönstret och målet för sina sträfvanden och
önskningar öfver och icke under den ståndpunkt, hvarpå
hon befinner sig. Hvem skulle vilja från ett bättre
nedgå till ett sämre, eller från ett högre till ett
lägre? Alltså se de ringare samhällsklasserna upp till
de ofvanstående – de bildade – såsom de afundsvärda,
hvilkas företräden de skulle vilja tillegna sig. Men
hvilka exempel hämta de från deras innehafvare? Är det
exemplen af ett mera ordnadt lefnadssätt, mera tyglade
begär, större aktning för andras rätt, eller nogare
samvetsgrannhet i allt görande och låtande? Se de
sina höga mönster mindre slafvar af sina passioner
än de äro det sjelfva? Se de dem icke försänka sig
i köttets njutningar – frossa i kräsligheter, berusa
sig af starka drycker, sträcka sina förvekligade och
kraftlösa lemmar på sidenmöbler, hvars svigtande
ressårer foga sig efter hvarje kroppens rörelse och
med lif och själ skatta åt alla materiens makter? Och
hålla de räkning i de mörka och undanskymda tillhållen
för förförelsens offer, månne de icke skola finna
det största antalet af dessa hafva fallit för den
bildade klassens frestelsemedel, och de stackars
små, som aldrig fått luta sitt hufvud mot en faders
bröst eller skola känna stödet af hans ledande hand,
hafva sina fäderneanor inom deras salonger? – Må
läsaren sjelf besvara dessa frågor, och sedan afgöra
huruvida bildningen fattat sitt mål och afbördar de
förbindelser samhället kan fordra af dess företräden!
Arbetaren vill njuta så som hans patron, och genom
att för möjligast snargjorda arbete tillskansa
sig möjligast högsta betalning skaffa sig medel
dertill – så blir han bedräglig, oredlig och
samvetslös. Tjensteflickan, som ser sin matmor,
höljd i prålande grannlåt, förlusta sig på visiter,
supéer, baler och operor, vill kläda sig och hafva
roligt så som hon, och begagnar den ledighet hennes
bortovaro lemnar, för att, på sitt sätt, ernå detta
mål. Innan kort blir tjensten henne förhatlig och lifvet
ett arbete, som icke bringar henne aktning, och
under ett beroende, som icke förmildras genom några
förhållanden af deltagande eller välvilja, odrägligt,
och hon omfattar första sig erbjudande tillfälle att
utbyta det mot ett annat, hvars slutkapitel oftast
blir ett blad i proletariatets historia.
Man må icke åberopa nyttan af den penningens
cirkulation, som en öfverdådig och stormande
vällefnad befrämjar; icke frihetens rätt till ett
godtyckligt bruk af den förmögenhet man äger – denna
advokatyr är lärjungens, som icke lärt känna sina
pligter mot det fattiga, främmande barnet, det är
okunnighetens och kortsynthetens, och består icke
för den sanna bildningens anspråk. De tillkänna
icke rikedomen något monopolium till brott emot
sede-lagarne. "Lyse edert ljus för menniskorna!" bjöd
han, bildningens urtyp och högste apostel, han som med
sin gudomligt klarseende blick beräknade betydelsen af
det ömsesidiga beroendets reaktiva nödvändighet. Detta
bud gäller ännu i dag för alla som vilja kalla sig
sannt bildade, och innefattar en oeftergiflig pligt
emot våra bröder, kända och okända. Det bjuder
icke att vi skola uppträda såsom lärare, predikare,
domare, bestraffare eller med något slags förkrossande
öfverlägsenhet, utan helt enkelt med ett varande och
väsende, som vittna om den anda, hvars barn vi räkna
oss vara; vårt kall vare sig i öfrigt hvilket som
helst. Förgäfves skall man klaga öfver de slagskuggor
som i så många riktningar förmörka taflorna af vår
tids samhällsbilder; förgäfves skall den rike dela af
sina ägodelar till den fattige; förgäfves skall han
genom stegrade löner åt sina tjenare söka försäkra sig
om deras trohet och nit – han skall endast öka antalet
af de förra och stegra fåfängans behof hos de sednare;
förgäfves skall modern skicka sina välönskningar
med sonen på hans väg genom lifvet – äfven de skola
blifva utan verkan och nytta. – Ingen genomgående
förbättring är tänkbar, innan det goda och det onda
får sin rätt och sin dom i det allmänna medvetandet,
och bildningens anspråk ikläda sig förpligtelserna
af ett lif i ostrafflighet och kristlig renhet.
 |
| Den Moderlösa och Skyddsengeln. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
