Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Huru fjärilen får sin drägt. - Perlorna i Munnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
morgonen till sent på qvällen bladen små, som
hackelseskärare; men med den skillnaden, att de
sjelfva svälja ner allt hvad de hafva skurit. Fyra
à fem gånger förnyas hela processen, då först äro
djuren fullvuxna och tänka på inpuppningen. De spinna
sig ett tåg af fin silkestråd och binda sig med
svansändan fast vid grenen. Ett annat tåg lägga de
rundt omkring buken och skydda sig på så sätt ifrån
att falla ned. Men nu förstå de sig på att krypa ihop
och att göra sig små, en konst, som icke hvar och en
så lätt gör dem efter. Skinnet går en gång till utaf;
men på samma gång med arbetsrocken äro alla verktygen
bortlagda: ögon, mattänger och fötter; derefter
blir skinnet hårdt, grönaktigt och guldskimrande,
och puppan är färdig.
Af det myckna fodret, som larfven förtärde, hafva uti
hans kropp samlats rika förrådsämnen; dessa tjena nu
att deraf bilda fjärilen med de vackra vingarne.
Många larfver, i synnerhet afton- och nattfjärilarnes,
åtnöja sig ej med en enkel tråd för att hänga upp
puppan, utan förfärdiga en stor tät väf, en så
kallad kokon, till skydd emot väta och köld; många
fästa ihop jordsmulor, trädflisor och små blad, för
att bygga sig ett litet hus. Så bedrifva de samtidigt
spindelns, väfvarens och murarens handtverk. –
Hvem vill ännu kalla fjärilarne för lata sällar,
när man beräknar huru många centner siden årligen
spinnas af sidenfjärilens larfver. Men det är också
ej något litet arbete för sidenlarfven att spinna
en kokon färdig. Ytterst förfärdigar han en väf af
trådar, som han lägger härs och tvärs och fäster
tillsamman med hvarandra, så att den liknar ett
glänsande, segt skinn. Ju längre inåt, ju regulierare
rullar han tråden rundtomkring. Vill man nysta utaf
sidentråden, så måste man först behandla kokonen med
kokhett vatten, derigenom frånskiljer man den klibbiga
saften, som sammanhåller de tunna trådarne. Den som
är något händig kan äfven upplösa hela väfven i en
lång, lång tråd, som är längre än mången gata i en
stad, 900 à 1000 fot. Huru många gånger har larfven
måst vrida sig rundtomkring innan denna tråd blef
färdig? Antager man att en tum blef färdig för hvarje
gång, så fordrades härtill att djuret vred sig omkring
12,000 gånger. Den lilla tråden är derjemte så fin,
att man måste sammanfatta 5–7 af desamma för att
få en att hålla. Man begriper knappast huru larfvens
kropp räckte till, att förut uppsamla så mycken
spinnsaft.
Många larfver, i synnerhet nattfjärilarnes, blifva
ej på en sommar färdiga med sina förberedelser
till inpuppning. De måste då om hösten söka
ett säkert qvarter, för att vara skyddade för
vinterns besvärligheter. De gömma sig i
mossan, under affallna blad eller krypa in i den lösa
jorden, fästa tillsammans små trädbitar, sandkorn
och dylikt och göra derutaf en vinterkoja som en
eskimå. Der rulla de ihop sig och sofva, tills de om
våren ofvan jord åter kunna finna något för
sin hunger. Derefter fortsätta de raskt med sitt
arbete, der det afbrutits det sista året, tills de
puppa in sig.
Länge ligger eller hänger puppan som vore den död,
men så mycket ifrigare arbetas det inuti henne. Det
lilla hufvudet med de stora sammansatta ögonen och de
små ögonen på pannan göres färdigt, äfvensom
känsloverktygen. Bröstet erhåller sex vackra långa ben och
bakdelen är med en stjelk fästad vid detsamma. Alla
dessa delar få en prydlig hårbeklädnad. Vingarne
äro ännu mjuka och hopvecklade. Nu är det tid,
pupptäckelset spricker och den vackra fjärilen arbetar
sig fram derutur. Nattfjärilarne, som ligga i en tät
väf måste först uppmjuka denna, hvilket de göra på
så sätt att de genom sin mun låta falla några droppar
vätska derpå.
Det lilla utkrupna djuret klättrar upp på grenen
och utbreder småningom de stora vingarne. De blifva
bredare, längre och starkare. Och hvilken prakt
visa de! Det vackra ljusgula är tecknadt med svarta
tvärstreck, de öfre vingarne äro vackert utspända
och de nedre springa ut i långa gaffelspetsar. De
hafva äfven blåa och rödsömmade ögonfläckar. Att
de präktiga färgerna hos alla fjärilar lätt gå
utaf vet man af erfarenheten, men om man beser ett
grand derutaf i ett förstoringsglas så förvånar man
sig öfver den underbara byggnad som dessa små djurs
vingar hafva. På det tunna, genomskinliga vingskinnet
sitta på båda sidor små fjäll som täcka hvarandra som
taktegel. Hvart och ett sådant litet fjäll är fästadt
med en fin stjelk i en liten fördjupning af vingen
och är ofta i den yttre ändan prydd med spetsar och
taggar. Hos många fjärilar äro dessa små fjäll på
båda sidor af olika färg och vingarne hafva derföre
ett afvikande utseende, allt efter som man ser på
dem ofvanifrån eller från sidan.
Fjärilens stora ögon äro sammansatta af
många små ögon; så består till exempel hos
dödskalle-fjärilen (fig. 3) hvarje öga utaf 12,500
mindre, djuret har således 25,000 sådana.
Likasom larfverna, allt efter deras olika arter,
hafva sina olika maner, så hafva äfven fjärilarne
många egendomligheter: än äro de ute i solskenet
och dricka med de långa sugsnablarne honung ur
blomkalkarne, än svärma de (t. ex. dödskallefjärilen)
om aftonen, än om natten. Af de sednare är den
lille krusbärsfjärilen (fig. 4) bekant för sin
brokiga arlequinsdrägt och det blåa ordensbandet
(fig. 1) för sina blåremsade, nedre vingar. Men
huru skulle vi här kunna vilja uppräkna bara de
vanligaste fjärilarterna! Fjärilforskarne hafva
blott i vår verldsdel specificerat 4,700 olika arter,
som de beskrifvit och afbildat: 500 dagfjärilar, 200
spinnare, 300 svärmare, 1,000 ugglor, 650 spännare
och 2,350 små vicklare och mott! Men alla likna
sig deruti, att de såsom unga små djur äro flitiga,
hvar på sitt sätt, på det att den vackra klädningen
må växa på dem, som de således bära med all heder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
