Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Haschisch och dess verkningar. - Hafvets polis.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Skymfordet "haschasch" i dess sämsta betydelse
motsvarar egentligen vårt "stackare", deremot
"aphiungi" en "grobian".

Måttligt njutet, vid annars förnuftig diet,
förlänar haschisch, efter profetens ord, de tre
högsta välsignelserna, som åtfölja den sanna tron:
"aptit, älskogslust och själaro".

Och i sjelfva verket, säger doktor Moreau, en flitig
observator af haschischens verkningar, deröfver följande:

"En liten qvantitet haschisch muntrar sinnet och
retar till skratt, en större deremot alstrar en
obeskrifligt ljuf känsla, hvilken förtrollar själens
hela verksamhet. Solen beskiner hvarje tanke som
födes i hjernan, och hvarje rörelse är en källa till
nöje. Haschischätaren känner sig icke lycklig på
samma sätt som läckergommen eller den hungrige,
då de stilla sin aptit, eller som den vällustige
under utöfningen af hans passion, utan snarlikt en
person, hvilken erhåller en glad underrättelse, likt
den girige, hvilken räknar sina skatter, likt den
af Fortuna gynnade spelaren, likt den af framgången
berusade äregirige. Han blifver en lekboll för hvarje
intryck. Tankegången afbrytes genom den ringaste
anledning och anden är som ett rö för vinden. Ett ord,
en åtbörd är tillräcklig för att leda tankarne efter
hvarandra på de mest olika föremål, samt att uppfatta
dem med underbar snabbhet och tydlighet. Anden
känner stolthet öfver höjandet af sin förmåga och
den ringaste anledning rycker honom med sig. För
den skull aflägsna de orientaliska haschischätarne,
när de vilja hängifva sig åt "fantasiens" rus, allt
som kunde förläna deras "väckelse" en dyster färg
eller frambringa en annan känsla än den af angenämaste
njutning. Midt i harem, omgifven af sina qvinnor samt
dertill under den förtrollande inflytelsen af musik
och yppiga danser, insuga de dawameskens ljufliga
rus och drömma sig bland de namnlösa under, hvilka
profeten lofvat dem i paradiset".

Moreau sjelf kände, efter njutningen af en måttlig
dosis haschisch, en obestämd oro, derpå utbredde sig
en mild värme
öfver ansigtet och en munterhet inträdde, som gaf
sig luft i ett fortfarande skratt. Sinnena hade
erhållit en utomordentlig styrka och skärpa och i
den af ljufliga dofter mättade luften klinga de
herrligaste melodier. Möjligheten förlorar sina
gränser, tid och rum sin betydelse. Sekunden sväller
till ett århundrade och med ett steg skrider man
öfver jordklotet. "Ofta hände mig efter njutningen
af haschisch", säger Moreau, "att jag i upprördt
tillstånd såg på ett porträtt, hvilket genast tycktes
få lif. Hufvudet rörde sig, liksom ville det träda
ut ur duken, och hela fysionomien antog ett uttryck,
sådant endast lifvet förlänar detsamma. Framför allt
talande syntes ögonen. Jag såg dem kretsa i sina hålor
och följa alla mina rörelser, så att jag förskräckt
utropade: "Nej, detta är trolleri!"

Liknande lyda alla andras beskrifningar, som på sig
hafva anställt experimenter med haschisch, hvarvid
är att märka, det ett måttligt haschischrus icke har
något illamående i släptåg, likasom det öfverhufvud
är konstateradt, att en förnuftig och sällan upprepad
njutning af detta narkotiska preparat icke yttrar
någon förstörande inverkan på kroppens organer och
deras funktioner. Ett systematiskt begagnande af
giftet förslappar deremot kroppen, kommer ögon och
käkar att falla in, kröker ryggraden, gör menniskan
oduglig till arbete och har en tidig död till följd.

Liksom alla narcotica, så har haschisch ofta
blifvit användt vid de olika nervsjukdomarne
och andra åkommor som läkemedel, dels i tinktur- dels
i extraktform. Tinkturen är dock endast en
upplösning af en del extrakt i 10–20 delar vinsprit
och sjelfva extraktet erhålles om man kokar de torkade
harzrika växtdelarne af indiska hampan med alkohol,
låter soppan dunsta af och af bottensatsen medelst
olivolja och gummi arabicum tillreder en emulsion
eller piller.

Slutligen må tilläggas, att den hos hampan inneboende
narkotiska kraften, högst sannolikt var bekant
redan i forntiden, hvilket man också efter de gamle
författarnes skildringar har allt skäl att förmoda.

Hafvets polis.

Hvarför skapade naturen sådana gräsliga röfvare
som tigern och hajen? jo, emedan de jemte många andra
voro nödvändiga för upprätthållandet af ordning och
jemnvigt i naturens stora republik, på det att ingen
särskild klass af djur måtte uttränga den andra genom
ett öfverskjutande antal. I naturens rike måste råda
jemnlikhet, och denna jemnlikhet tillvägabringas
i vattnet (till hvilket element vi för dagen vilja
hålla oss) genom roffiskarne och i hafvet särskilt
genom hajarne, ty de tillstädja ingen öfverträdelse
af de naturligaste lagarne – de bilda hafvets polis,
visserligen för individen mången gång obeqväm,
men nyttig för det allmänna.

De hafsinvånare, öfver hvilka uppsigten blifvit dem anförtrodd,
äro hufvudsakligen fiskarne, djur, hvars i sanning
outtömliga fruktbarhet – sålunda lägger t. ex. sillen
årligen 40,000, stören 6,000,000 och stockfisken
9,000,000 ägg – utan inskränkning inom kort skulle
leda till hafvets öfverbefolkning samt genom luftens
förpestande åstadkomma både menniskors och djurs
totala undergång. Det är visserligen obestridligt,
att många andra rofdjur, hvaribland sjöfåglar och
de stora hafsdäggdjuren spela en betydande roll
och verka för lika ändamål, men alla sammanräknade
prestera icke så mycket som hajarne ensamt genom sin
stora glupskhet åvägabringa, och för den skull är man
berättigad att kalla dem nyttiga djur samt förlikna
dem vid ordningens upprätthållare på jorden.

De små hajarne börja ganska snart jagten på fisk och
öfva sig så mycket som möjligt i konsten att duktigt
taga för sig, hvarför de snart utveckla sig och bilda
rekryterna för den af mångtusen millioner bestående
armén, hvilken ständigt befinner sig på krigsfot. Hela
denna otaliga här är af naturen indelad i många,
olika uniformerade, större och mindre
arter, posterade i särskilda haf, för att derstädes
häkta och afrätta alla lefvande varelser, som komma
ut för deras tänder. Hajarnes glupskhet är i sjelfva
verket utomordentlig och de låta i detta afseende
aldrig något tjenstefel komma sig till last, ty om än
lokalen redan är så öfverfylld, att de sist anlända
offren sticka näsan ut genom gapet, veta dock hajarne
att hjelpa sig på samma sätt som Lucullus och andra
berömda personer den tiden, hvarefter de ånyo börja
sin måltid.

För att få ett ungefärligt begrepp om snabbheten hos
dessa simmande poliskonstaplar, måste man hafva varit
ögonvittne till deras attack på flygfiskar. Den
skyndsammaste flykt förmår icke rädda dessa
lättrörliga, med stor simblåsa och mycket långa fenor
försedda djur, ty som en blixt far den obarmhertige
arffienden in bland de flyende varelserna. Men
under denna period af högsta ångest åstadkomma de
förföljda medelst sina vingartade bröstfenor ett
mäktigt tryck på vattenytan och svinga sig plötsligt,
liksom på kommando, upp i lufthafvet, hvarest de genom
fortfarande viftande med bröstfenorna en stund förmå
uppehålla sig samt kunna äfven i rak riktning röra
sig framåt tre till fyrahundra steg. Men polis haj
är fiffig och känner till sådane knep; med kraft och
skicklighet låter äfven han, fastän på annat sätt,
sina bröstfenor arbeta och med den väldiga stjerten
piskar han hafvet. Snabbt skjuter hans kropp genom de
mörkblå vågorna, under det att ryggfenan öfver vattnet
glänser som poleradt silfver. Ännu alltid fladdra
fiskarne i luften, men på en gång korsar ett fartyg
deras linie, den de ej frivilligt kunna ändra och ett
antal af de olyckliga luftseglarne fastna i tacklaget
eller nedfalla på däck; de öfriga hafva undkommit och störta
räddade ned i hafvet. Räddade? Nej, ingalunda, ty den förföljande
demonen hade följt dem, dök med blixtens snabbhet under

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sun Dec 10 00:24:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/famijour/1866/0143.html

		Svenska Familj-Journalen / Band V, årgång 1866 / 139 (1869-1885) Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|