Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Det vulcaniska utbrottet vid ön Santorin.
- Bed, Kämpa, Vill! E. S-dt.
- Flickan vid Alvastra. Historisk novell från Gustaf I:s tid af Wilhelmina. (Forts. fr. sid. 128.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det vulcaniska utbrottet vid ön Santorin.
En liten ö i närheten af Santorin har, samtidigt
med ett jordskalf som förnams derstädes natten den
8 Februari detta år, sjunkit i djupet, under det en
annan ö strax höjt sig ur böljorna. Santorin är af
vulkaniskt ursprung; den är halfmånformad och vid
dess spetsar ligga öarne Thirassia och Aspronisi,
hvilka räknas till den vulkaniska ögrupp, af hvilken
Santorin är den betydligaste. I halfbågen ligga
öarne Hyera, Mikra Kaimene och Nea Kaimene.
Redan den 30 Januari förmärktes ett jordskalf; från
den till hälften öppna kratern å Nea Kaimene uppstego
vattenpelare och luften fylldes med ett qväfvande
svafvelos. Bergen på den lilla ön försvunno, den
följande dagen hördes ett underjordiskt dån och om
natten utbröto eldflammor, stenar slungades upp i
luften och ett regn af aska, ledsagadt af tjock rök,
omhöljde dessa tre små öar. Detta var en syn, som hos
de stackars inbyggarne ingöt räddhåga, som förökades
derigenom att hafvet sjöd och med raseri slog sina
böljor mot vulkanens fot; vattnet var alldeles rödt
och starkt bemängdt med jernhaltiga ämnen.
Den 2 Februari började Nea Kaimene att sjunka och
fortfor gradvis dermed. Alldeles härinvid höjde sig
en ny ö, som växte hastigt och uppsände en tung rök,
hvarur flammor
blixtrade. Slutligen stannade utbrottet, men hafvet
var ännu den 8:de så hett, att man icke kunde sticka
handen i vattnet. Den nya ön höjer sig ungefär 100
fot öfver hafvet.
Många vetenskapsmän hafva varit der, för att iakttaga
denna natur-revolution. Ett engelskt blad berättar
hurusom några lärde den 20 Februari voro samlade vid
kratern på Nea Kaimene och med instrumenter anställde
iakttagelser, då på en gång ett förfärligt utbrott
tog deras uppmärksamhet i anspråk. Ett väldigt haf af
eld, aska och glödande stenar bröt nämligen fram ur
kratern. De fingo knappast tid att söka skydd under
en öfverhängande lavamassa vid den gamla kratern,
samt undsluppo med att få kläderna förbrända och
huden svedd. Det hela varade endast några minuter,
och då vinden aflägsnat rök och aska skyndade de
åter ombord. Ett par dagar sednare sågs åter en
märkvärdig företeelse, i det en kompakt pelare,
som hade utseende af rödaktig basaltmassa, långsamt
höjde sig i luften. Den var omkring 600 fot i diameter
och steg omkring 4,000 fot i höjden; under någon tid
stod den orörlig, utan att böja sig för vinden, men
slutligen föllo de tunga partiklarne ned och röken
skingrades.
Vår illustration framställer utbrottet den 31 Januari,
sådant det från stället, i teckning, skickats till
"Le Monde Illustré".
*
Bed, Kämpa, Vill!
Du sörjer, broder! hvarför sörjer du?
Du har ju kraft och helsa qvar ännu!
Du motgång rönt af mångahanda slag,
Än se’n, din pligt är att ta nya tag.
Och om i något fall du lyckas vill,
Gör hvad du kan, om möjligt lite till.
Att gråta öfver ödets oförrätt,
Man kan ha skäl, men blott en liten sqvätt.
Om du på ödet vill ha bugt, så låt
Det ske med strid, förgäfves är din gråt.
Man bör med klubba gå och lejonhud:
Han gret ej Jakob, då han slogs med Gud.
Ge dig till tåls, om du ej mer förmår,
Låt tiden verka, han är bra för sår.
Vår kraft till hands man icke alltid fann:
En hvar en Herkules ej vara kan.
Men tålamod, om än vår kraft är klen,
Gör underverk: en droppe hålkar sten.
Klenmodigheten ur ditt bröst försvärj!
Med bön och vilja kan du lyfta berg.
Bär smärtan ej kring gator och kring torg
Och frossa ej vanvettigt med din sorg:
Vill man en brasa ha att brinna ned,
Man lägger väl ej då på mera ved!
Skyll ej på brist på kraft! Hvar menska fått
Till lifvets skilda strid sitt strukna mått.
Vill du ej bruka det, så är det klart,
Att du är stukad tvärt, och det med fart.
Dig verlden skyr, och kommer allt omkring,
Till slut vår Herre vill dig ingenting.
E. S-dt.
*
Flickan vid Alvastra.
Historisk novell från Gustaf I:s tid af Wilhelmina.
Forts. fr. sid. 128.)
Underligt var det att de båda bröderna Grip, som nu
bodde hvarannan så nära, ännu icke kommit i ringaste
beröring med hvarandra. Herr Eskil visste att Magnus
hade gått in i Alvastra munkkloster och der aflagt
löftet; men han hade också hört sägas, att hans broder
kort derefter aflidit.
Brandt, som ej sällan mötte sin äldre broder,
kände mycket väl igen honom, oaktadt den mångåriga
skilsmessan. Deremot föll det aldrig herr Eskil in,
att tänka på broderns återuppståndelse från de döda,
dem han åtminstone under aderton och ett halft år
måtte hafva tillhört. Han sneglade helt förnämt på
den borgerlige mannen, då de händelsevis möttes nära
slottet, hvarest den rike och fridlöse brodern red
omkring på sin dyrbara gångare, som stampade och yfdes
under honom, men den fattige och lycklige deremot,
småleende och
lugnt gnolande på en tysk visa gick och såg på
arbetarne, som sträfvade med framforslandet af sten
och grus.
Men en gång tog herr Eskil humör öfver att Brandt
smågnolade på sina visor, medan den höge herrn höll
stilla med hästen, för att värdigas under en stund
lyckliggöra arbetarne med sin närvaro.
"Hör på, min vän", sade han småförnämt och sköt fram
hakan på ett sätt, som var honom eget, "man sjunger
icke i min närvaro. Det borde han begripa, min vän."
"Och hvarför det då, min vän?" frågade Brandt, som
för tillfället var vid skämtsamt lynne och ville
gyckla litet med sin högförnäme herr broder.
"Hvad!" ropade denne, topp rasande, "hans
vän! ... Har man någonsin hört på maken?"
"Nå, men ..." sade Brandt och gjorde sig dum, "jag
är van att tro en riddersman på sina ord, jag."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:24:12 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/famijour/1866/0149.html
