Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Emelie Flygare-Carlén. - Smugglarens hämd. Ett nattstycke från skärgården af Axel S-g.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hemtrefnadens sköte. Detta landet älskas dock
med alla sina besvärligheter och föredrages af
invånarne framför mera leende och rikare trakter;
till ett bevis, att kärleken mindre beror på hvad man
mottager som gåfva än på hvad man sjelf förvärfvar
sig. Flytta om Bohuslänningen, och han torde snart
längta åter till den friska sjöluften, som stärkt
så väl kropp som sinne, hvar gång han styrt sin
båt mellan klipporna. Det var i denna natur Emelie
Smiths poetiska själ närdes och lyftades; det var här,
som hon, följande sin fader till lands och sjös och
redan innan medvetandet fullt klarnat, uppfattade i
sin inbillningskraft de bilder, hvilka hennes fantasi
en gång skulle låta åter träda fram. Men det heter,
att ingen är profet i sitt fädernesland, och hennes
omgifning visste icke, hvilka krafter der bodde i
den unga flickans själ. »Hon duger icke till att
koka en ärlig gröt», sade fadern, då den första
friaren anmälde sig; men modern tillade: »hon har
nog sitt sinne för sig; låt oss se, hvad vår Herre
gör deraf». Oaktadt sådana tänkesätt, älskade dock
fadern denna sin dotter – af 14 syskon den yngsta – så
högt, att han sällan kunde undvara henne. Hon var
hans Benjamin, hans ålderdoms barn. Om sin uppfostran
säger hon sjelf med vanlig blygsamhet, att den borde
hafva blifvit hvad man kallar vårdad och god, på den
grund att hon i sina bröder fick skickliga lärare;
men »hon drömde» i stället för att arbeta. Som
barn (det är hennes egna tankar vi här återgifva)
föredrog hon framför lektionerna att svärma omkring
nere vid hafsstranden i de långa mörka gångarne,
der hemlighetsfulla väsenden i vexlande skepnader
uppenbarade sig för henne. Också är väl ingen, som
litet känner till hennes skrifter, okunnig derom,
att det friskaste och originelaste hon författat, är
liksom efterklangen af vindens susning i skärgården
och vittnar om att hon växt upp med en sympatetisk
kärlek till detta fattiga landskap och dess folk.
Tjugo år gammal blef hon gift med provinsial-läkaren
Flygare i Småland. Som enka och moder till en son och
en dotter flyttade hon 1833 tillbaka till Bohuslän,
der hon uppehöll sig några år. Här drabbade henne det
missödet, att hon, efter att en tid hafva varit
trolofvad med juristen Dalin, kort före bröllopet
miste sin brudgum i följd af en olyckshändelse. Någon
tid derefter utgaf hon sitt första arbete, Waldemar
Klein, och förtalet ville påstå, att hon blott utgaf,
hvad hon »funnit i en koffert med papper» bland
sin trolofvades qvarlåtenskap. Denna anklagelse har
längesedan förstummats; men hennes egna ord härom
meddela att »han i stället hade efterlemnat minnet
af en klar och fri blick öfver lifvet, sådant det
ter sig för en begåfvad, om ock excentrisk man,
hvilken i samtal framställer sina idéer och med
dem gjuter belysning öfver både ting och personer
och lifvets djupare frågor. Utom dessa samtal hade
hon aldrig, säger hon sjelf, skrifvit »En natt vid
Bullarsjön». År 1839 flyttade hon med sin son (dottern
var död) till Stockholm, som sedermera oafbrutet varit
hennes hem. Sitt andra äktenskap ingick hon 1841 med
Johan Gabriel Carlén, densamme, som, bland annat,
utgifvit Bellmans skrifter.
Vi hafva vid förtäljandet af hennes lefnadsöden
funnit, att sorgerna och förlusterna varit
ingredierande faktorer i hennes lif. Ännu en sorg
kunna vi omnämna – då den förhoppningsfulle sonen
af döden bortrycktes. Kanhända återfinna vi på
ett och annat blad något, som påminner om en sådan
elegisk sinnesstämning, hvartill nordbons temperament
sjelfmant ofta hängifver sig och som hos en af smärtan
hemsökt själ finner en passande jordmån.
Då vi se på de många volymer, som hennes skapareande
frambragt, kunna vi icke annat än undra öfver att i
så många upptäcka en omedelbar och sann inspiration
och vi kunna icke underlåta att, vid afslutandet
af denna visserligen ofullständiga framställning,
önska det fru Emelie Flygare-Carlén måtte, såsom
medutgifvare af Illustrerad Tidning, ännu häfda det
rykte, som hennes talang rättvisligen utbredt öfver
större delen af det civiliserade Europa.
| Ett nattstycke från skärgården af Axel S-g. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
