Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett besök i ett turkiskt harem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på dem, utan att dervid uttala den önskan att de måtte
lefva evigt, så hörde hon gerna, att jag berömde dem
och tillät mig att smeka dem. Hon hade fyra små vackra
barn, af hvilka det äldsta var en gosse om sex år och
förvånande lik sin far. Han kom till mig och helsade
med sådan behaglighet, att jag nästan var frestad att
tro, det jag bjöd paschan sjelf bonbons, i stället
för denna lilla imponerande pojke. Min uppmärksamhet
mot barnen tillvann mig helt och hållet sultaninnans
hjerta och hon gaf tolken uppdrag att säga mig,
att vi ifrån
den stunden voro »systrar». Jag blef naturligtvis
ganska öfverraskad genom dessa otvetydiga bevis af
benägenhet för min person och min familjs tillökning
genom en hög medlem, och nödgades att af artighet
emottaga dem med förtjusning i ord och miner,
och jag fick nu äfven veta, att hon förr en gång i
Konstantinopel sett kristinnor, men att icke alla
liknade mig, som jag icke alls hade svårt för att
tro. Men för att ej låta konversationen med den höga
damen, som endast fortsattes i
de trånga gränserna af ömsesidiga komplimanger och
hotade att blifva tråkig, blifva stapplande, måste
jag ändtligen tänka på att sluta mitt besök, då
det nu med sina många ceremonier redan varat i nära
två timmar och som genom uppmärksamheten från min
sida, att ej i ringaste mån vilja stöta etiketten,
hade blifvit ganska ansträngande och utmattande för
mig. Sultaninnan, som troligen för sällsyntheten af
sådana händelser i sin ständiga clausur fann ett stort
nöje i mitt besök, ville likväl ännu ej släppa mig,
men då jag stod fast dervid,
emedan jag kunde tänka mig, att mina följeslagares
tålamod, som jag lemnat qvar hos paschan, torde
vara uttömdt, och uppgaf den föreskrifna tiden för
min resas fortsättande såsom skäl, steg hon återigen
upp och lemnade rummet. Efter några minuter återkom
tolken, knäböjde framför mig, kysste min hand och
satte derefter en diamantring på mitt finger, som
sultaninnan bad mig emottaga, fastän den ej vore
värdig hennes »syster», tillade hon. Jag kom i
bryderi, om jag borde antaga
 |
| Johan Sebastian Bach. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
