Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zachris Topelius - Venustemplet i Pompeji
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ord till publiken: »när jag sett dessa läsares antal
årligen växa; när jag sett grefven och sotarpojken
med lika intresse söka i dessa spalter något för sig,
och när jag stundom, från Lapplands gränser ända till
Finska Yikens hölj or, förnummit ! återklangen af ett
ord som talats i rätta stunden, - då må det förlåtas
mig, om jag, för hoppet att kunna verka någonting
godt, förgätit de vidsträckta anspråk, som vår tid har
och bör hafva på en af landets spridda tidningar. -
1842 var publiciteten i Finland ännu ett barn, som
kunde roas med några oskyldiga sagor. .1860 har den
redan, så bunden och outvecklad den för öfrigt må
vara, tillkämpat sig någon del af yttranderättens
inflytande i offentliga frågor. Publiciteten behöfver
nu andra krafter, och den skall finna dem. Lyckligt
att så sker, ty den hvilar icke på rosor. Yisste
läsaren alla de strider, med hvilken den vinnes,
denna makt för i dag, som i morgon förgätes, - han
skulle då mildt bedöma en tidnings brister.»
Topelius är äfven dramatisk skald af stor
produktivitet, ehuru intet af hans hithörande
alster kan hänföras till första klassen. De äro
kan hända med allt för berådt mod diktade för att
äga den ursprungliga inspirationens kännemärke. De
två förnämsta, »Efter femtio år» och »Regina von
Emmeritz», äro äfven i sin primitiva form noveller,
visserligen författade af Topelius sjelf, men för
helt annat ändamål än att uppföras på tiljan. Det
förstnämda af dessa stycken uppfördes i Sverige med en
framgång, som nästan var fabulös, och förefaller oss
finnar minst sagdt oförklarlig. Om äfven P. Delands
utmärkta återgifvande af hufvudrolen har en väsendtlig
del i den lager pjesen skördade, återstå i alla fall
så många dubier, som vi ej kunna förklara. Cygnseus
uttalade äfven öppet sin förvåning öfver att Sveriges
folk med sådan sympati kunde omfatta en produkt,
som framställde det stora gustavianska seklet som en
tid endast anmärkningsvärd för sitt lättsinne och
sin frivolitet. Och med hurudan fyndighet än Topelius
efteråt försökt att försvara sin framställning, så
förblir dock hans skådespel en högst ensidig produkt.
Jag vill i sammanhang härmed omnämna en egenhet,
som jag trott mig finna i Topelii dramatiska
författareskap, och den är, att hans karakterer
mera synas foster af det beräknande och kombinerande
förståndet än af den skapande fantasien. De äro alla
ämnade att vara något särdeles, de hafva alla sin väl
uttänkta formel, men denna har författaren sällan
på ett fullkomligt tillfredsställande sätt lyckats
genomföra, Hans Eegina von Emmeritz lofvar till
exempel i första akten att blifva en karakter likaså
ny som intressant, men i de följande får hon vidkännas
åtskilliga modifikationer. Äfven Reginas karakter
har Topelius sjelf i ett företal analyserat, och
ifall han vid dess skapande hade i sitt hufvud allu
de öfvergångar, han sedermera i densamma upptäckt,
så kan med skäl frågas, om Topelius valt den rätta
metoden att skapa dramatiska figurer.
Jag tror visserligen också, att Topelius mera skadat
än gagnat sina dramatiska dikter genom att ständigt
bestå dem en inledning, i hvilken han går publikens
uppfattning i förväg. Kan icke åskådaren eller läsaren
sjelf ur karaktererna draga de nödiga konklusionerna,
hjelpa föga alla utom och bredvid konstverket
meddelade förklaringar. Är det till exempel ett
dunkelt medvetande om att Lemminkäinen i »Prinsessan
af Cypern» icke sådan,, han är framställd, kan gifva
den bild författaren åsyftat, som vållat att Topelius
äfven denna gång i ett företal insinuerat, huru
karakteren bör uppfattas? Han säger om Lemminkäinen,
att han var
Hälften vide, hälften ek, Hälften hot och hälften
smek, Hälften narr och hälften hjelte.
Hvilket herrligt uppslag till en egendomlig
karaktersskapelse! Men månne Lemminkäinen i
skådespelet verkligt i denna rikt-
Gräfningarne i Pompeji (sid. 359).
357
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
