Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En enlevering bland Nomaderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kommunikationen emellan de båda unga var icke så lätt
och beqväm som hos oss, ty till följe af nomadernas
rörliga lefnadssätt visste man ofta icke en gång
hvar man borde söka den man ville träffa. Skrifning
är dessutom en konst som af Kirgiserna betraktas
lika så ovärdig, som af medeltidens riddare. För
skrifningar håller man sig med en mullah. Ville den
unge Suk besöka sin brud, så var detta ett företag på
lif och död; lian måste vara beredd på de farligaste
äfventyr under vägen.
Yid ett af de der besöken valde han åtta
af sina förtrognaste och tappraste vänner
till ledsagare. Utom ridhästen hade hvar och en
äfven en löshäst med sig för ombyte, ty man måste
bereda sig på en ridt af åtminstone sex dagsresor,
emedan Dschan-Dschir-khan hade fört sina hjordar
på sommarbete i bergstrakten. Emellertid måste
man genomfara stora bergstrakter, i hvilka ett
talrikt röfvareband hade sitt tillhåll. Såsom
bekant är, landsförvisa Kineserna sina förbrytare
till trakterna vid Ili. Många sådane vilda sällar
öfvergifva de områden, som blifvit dem anvista;
slö ddret ibland de närgränsande stammarne förenar
sig med dem. Under anförande af de oförvägna-ste
och intelligentaste bilda dessa fruktansvärda
röfvareband. De välja de vildaste och oländi-gaste
trakterna till gömställen och utskicka derifrån sina
spe-jare i trakterna. Gerna hålla de sig i närheten
af karavanvä-garne, för att plundra de framtågande
köpmännen ; också följa de vandrande stammar, för att
emellanåt uppsnappa ett boskapsdjur. Nomader måste
ständigt vara på sin vakt; häst och hund måste hjelpa
honom att vakta nattetid. Råka enskilda främlingar
eller mindre hopar inom.röfvar ef öljets område, så
anställes en fullkomlig jagt på dem, som vågat göra
intrång. Röfvarne följa vandrarnes spår hela dagar
igenom, för att omsider erhålla hästarne som byte
och kunna sälja de fångna menniskorna som slafvar.
Suk måste bereda sig på ett sammanstötande med
detta folk och hade derföre beväpnat både sig och
sina vänner med stridsyxor. Den första dagsresan
anlände de till stranden af Ili. Här valde man sitt
nattläger. Om morgonen måste den breda och djupa
strömmen passeras. Ryttarne afdrogo derföre sina
kläder, bundo dem tillsammans till en knippa och
fastade dem på hufvudet. Lyckligt anlände de öfver,
passerade derpå den vidlyftiga småskogen vid Ili och
redo med friskt mod emot bergen.
Mot eftermiddagen kom man till en bergsklyfta, i
hvilken man såg tydliga spår efter hästar. Längre
bort såg man äfven
Strid mellan Kirgiser,
rök uppstiga. Våra resande gjorde genast halt, två
man sutto af och smögo under skydd af klippblocken
till en framskjutande förhöjning, hvarifrån de kunde
se öfver den framför dem liggande dalen. Det var en
gräsbeväxt, med friskt vatten och bränsle försedd
plats, som Suk hade utsett till nattläger. Spe-jarne
upptäckte på afstånd en skara af mer än ett hundra
väl beväpnade män. Några sutto på marken, andra
sysselsatte sig med hästarne och åtskilliga lagade
mat vid de upptända eldarne. Det var ej något tvifvel
underkastadt, att man här stötte på en trupp, som
var stadd på röfvaretåg. Under , det spejarne ännu
lågo på utkik, sågo de tvänne ryttare spränga in
i lägret, hvarvid hela truppen kom i rörelse. De
ankomne gåfvo omisskänneliga tecken åt det håll,
hvarest främlingarne befunno sig; det var säkert,
att dessa blifvit upptäckta af dem och
att man genast skulle anställa jagt. Så hastigt
som möjligt redo Kirgiserna tillbaka ett stycke,
svängde derefter in på en sidoväg, som förde dem åt
den högre bergstrakten. Så länge dagsljuset tillät,
red man skarpt framåt och ombytte ofta hästar. Först
då det blef mörkt gjorde man halt, upptände eld i
en klyfta och höll vakt icke blott för röfvar-nes
skull, utan äfven för tigrar nes, som icke sällan
förekomma i dessa trakter. Kort förut hade en af
Suks kamrater med möda undkommit klorna på ett
dylikt rofdjur. Han passerade med tvänne hästar
den säfbeväxta stranden vid ett träsk, då en stor
tiger med ett förfärligt språng störtade fram och
angrep häst och ryttare. Qvarlemriande en del af
sin garderob slet den sednare sig ur vilddjurets
klor och kastade sig på löshästen, under det
han Öfverlemnade den andre åt sitt öde. Natten
gick till ända utan något störande uppträde, i
dagbräckningen var sällskapet åter i sadeln och
fortsatte resan. De fruktade att röfvarne skulle
hafva genom bud underrättat de i grannskapet boende
horderna om deras resa och att dessa ytterligare
skulle spärra vägen. Hela dagsmarchen aflopp lyckligt,
och om aftonen försäkrades nattlägret genom utställda
poster. Men midt i natten blefvo hästarne oroliga. Af
deras fnysande kunde man med bestämdhet draga den
slutsatsen, att andra hästar voro i närheten. Då
man om morgonen åter stigit till häst, varseblef
man i nästa bergpass spår efter hästhofvar. Man såg
tydligen, att under nattens lopp två hästar varit
bundna härstädes och att deras ryttare smugit ända i
närheten af lägret. Man lät en Kirgis rida något förut
och följde försigtigt efter, under det en annan man
förde alla löshästarne. Vid klyftans nästa svängning
gaf förposten genom tecken tillkänna, att fiender
Sv. Fam.-Journ. 1866. - 47.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
