Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mora kyrka i Dalarne - Cactusväxten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
373
stapeln, bland dem den största vägande 36
skeppund, hvilken blifvit gjuten på bekostnad
af Daniel Gumshufvud 1484, men då vägde blott
18 skeppund. Hon uppsattes i tornet 1581, men
remnade vid själaringningen efter Carl X Gustaf
1660, blef omgjuten följande året, förstördes vid
tornets brand ©ch blef på nytt omgjuten 1671 samt
uppsatt i klockstapeln. Det är om denna klocka,
som, enligt Hiilphers, norrmännen fordom talade
med förskräckelse. »I Mora i Siljansdalen hafva de
en saare stor Klokke; det är en dsele Klokke; naar
de i krigstider ringe deri, så varde strax 14,000
varachtige stridsmrand tillhobekallede. Gud böere oss
för den Klokke». Sannolikt har hon höjt sin stämma
i Gustaf Wasas tider och kallat Dalamännen ned till
Mora Strand, för att derifrån gå ut och segerrikt
förjaga inkräktarne.
Mora kyrka är invändigt ljus och vacker, för icke
länge sedan hvitlimmad, nymålad och prydd med
förgyllningar. De höga amfiteatraliska läktarne
sträcka sig i tvänne rader öfver
hvarandra utmed skeppets sidoväggar och äro på
bröstvärnen prydda med bibliska målningar, utförda af
en bland socknens män. Utefter stora gången nedhänger
från hvalfvet en rad präktiga ljuskronor, och talrika
ljusarmar lyfta sig öfver bänkarna. Det är Moraboernas
förnämsta diktan och traktan att på det herrligaste
pryda sin kyrka.
Mora socken, som fordom skall hafva omfattat Malung
och Lima, Elfdalen, Wenjan och Sollerön och ännu
i sednare tider var så vidsträckt, att det fanns
Morabor, som hade tolf Svenska mils väg till sin
kyrka, hvilket dock afhjelptes derigenom att delar af
Mora, Orsa och Färila förenades till Loos nya socken i
Helsingland, består ännu af 79 J mantal skatte och l \
mantal krono samt bebos af omkring 10,000 personer (år
1860: 9250), hvartill folkmängden höjt sig från att
år 1810 hafva utgjort endast 5,484. Socknens största
längd i norr och söder är 10, dess största bredd
5 mil. Det finns ännu i Tyskland suveräna stater,
som äro bra mycket mindre till arealen.
Tli.
CaetusväxteiL
i ill de utländska plantor, som vi nu mera finna såsom
Prvclnader * fönstren, höra de af besynnerliga blad-
eller grenbildningar bestående cactusväxterna. Betäckt
med vårtor, ull, taggar, eller en läderartad bark,
står cactusväxten med sina sköna blommor såsom en
verklig främling bland våra inhemska växter. Hon
saknar dessas behagliga grönska, omvexlande bladformer
och angenäma doft.
Cactusväxterna, som i Europa hafva funnit ett nytt
hemland, förblifva dock invandrare, som, hvad storlek
och utbredning beträffar, aldrig kunna mäta sig med
sina anförvandter i moderlandet. Der bilda de ofta
ogenomträngliga murar, genom hvilka blott yxan förmår
bana väg. Utom det olikartade
sätt, hvarpå de infödde i den heta zonen använda
saften och fibrerna, begagna de äfven grenarne
till bjelklager i sina boningar, till bränsle och
facklor. Hvad formen beträffar, finner man den största
mångfald i Sydamerika, hvarest cactusväxterna i form
af klot, kantiga pelare, i bladartade slingringar och
till och med såsom träd, med tjock stam och grenkrona,
icke blott betäcka klippor och vidlyftiga fält, utan
äfven såsom outrotliga parasiter omgifva urskogarnes
storartade vegetation, ja, man finner dem till och
med på de högsta bergen nära snögränsen. Till slägtet
Opuntia, hvilken redan för öfver ett århundrade
sedan blifvit inhemsk och vild i södra Europa, hör
den planta, på hvilken kochenill-insekten bäst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
