- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band VI, årgång 1867 /
70

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carlstens fästning. - Kinas religioner.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tornet försågs med koppartak, med ett kring dettas
list anbragdt j lätt jernstaket. Ytterligare arbeten
vidtogos åren 1685 -1687, j deribland anläggandet
af två vattenreservoirer, och 1694 - 1697 tillkom
den så kallade nedre enveloppen, eller de öfriga j
fästningslinierna, i de fordna jordverkens ställe. Det
hela ut- j fördes hufvudsakligen af Erik Dahlberg,
Sveriges största ma- ! stare i befästningskonstena
densamme, som visade Carl Gustaf ! vägen öfver Belt.
i

Mot slutet af 1833 vidtogos brådskande åtgärder
för att j sätta fästningen i försvarstillstånd, och
efter som man då blef | uppmärksam på behofvet af
förstärkta utanverk, har Carlsten \ sedan dess
blifvit försedd med sådana, hvarjemte de redan af
Dahlberg påbörjade vattengrafvarne utsprängdes i
berget till i ansenlig bredd och stort djup samt,
oaktadt sitt höga läge alltid äro fyllda med vatten.
Utom andra arbeten märkas äfven de till hamnens
försvar anlagda strandverken Fredriksborg vid norra
och Gustafsborg < vid södra inloppet, anlagda,
det förra 1737-1738, det sednare 1781 - 1782.
Af Maleport och Hedvigsholm finnas nu endast ruiner,
likasom af ett tredje skansverk, kalladt S:t Erik.

Sedan 1658 har Carlsten tvänne gånger varit i
fiendehand, först 1677, då det togs af Gyldenlöwe och
sedan 1719, den 15 Juli, då kommendanten Dankwardt
utan all nöd upp-gaf slottet åt Tordenskiöld,
dertill förmodligen skrämd af denne, som, efter det
han förklädd till fiskare, varit inne i Marstrand och
gjort sig underrättad om ställningen, lät tillställa
Dankwardt ett bref, hvari han lofvades 3000 dukater,
om han ville uppgifva fästningen, men han i motsatt
fall hotades med en stormlöpning af 20,000 man. Rädd
för en sådan bestorm-ning, valde Dankwardt att
kapitulera, mot fritt aftåg för besättningen,
hvars officerare vid utryckningen, af Tordenskiöld
erhöllo till present diverse fruntimmerspersedlar,
medan Dank-

wardt sjelf af den danska amiralen fick emottaga
ett hamprep, med orden: »Här, bror Dankwardt, har
du dig en halsduk". Den lättskrämda kommendanten
blef visserligen icke hängd, men måste dock redan
den 5 September samma år vid Göteborg, som tappert
motstått alla Tordenskiölds försök, »umgälla sin
snöda lättsinnighet» med hufvudets förlust.

Sedan dess har Carlsten, som kan inrymma en
garnison af 1258 man, ehuru i fredstider blott
ett par hundra man ligga der, utom åtskilliga
arbetskommenderingar, som stundom dit beordrades,
oftast varit en förvaringsort för gröfre förbrytare,
hvilket dock upphört sedan 1854, då, under det Sverige
var på väg att invecklas i Orientaliska kriget, alla
då förvarade fångar flyttades derifrån. Carlstens
fånghvalf beskrifvas ännu såsom de fruktansvärdaste
fängelser i Sverige, icke blott i och för sig sjelfva,
utan ännu mer till följd af den blodiga rättvisa,
som fångarne sjelfva der utöfvade sins emellan
till bestraffande af förseelser af fånge mot fånge,
särdeles stöld och sqvaller. Ett bland dessa straff,
det så kallade Hvalf-straffet, bestående deri, att den
af hvalfrätten dömdes hufvud och axlar sammanpressades
mellan hans knän, hvarigenom kroppen fick utseende af
en boll, hvilken hängdes öfver latrinen, der fången
fick qvarstanna natten öfver, med hufvudet nedåt,
beskrifves af Holmberg med fasaväckande färger och
fruktades af fångarne sjelfva så mycket, att de,
för att kunna undgå det och blifva flyttade till ett
annat hvalf, begingo brott, belagda med dödsstraff,
t. ex. befälets sårande med knif. Aug. Blanche
har i sin roman »Banditen», för öfrigt en produkt
af författarens ungdom om ett chef d’ouvre i den
ohyggliga genren, lemnat en målande beskrifning öfver
detta och andra »hvalfstraff», samt öfver methoden
för rättvisans skipande bland fångarne.

Redan 1801 uppsattes på Carlsténs torn en optisk
telegraf, och sedan 1835 finnes der en roterande
spegelfyr.

Th.

Kinas religioner.

resande och missionärer, hvilka grundligt gifvit akt
på kinesernas lif och vanor, öfverensstämma deri,
att det knappast finnes något folk, som förhåller
sig så likgiltigt i afseende på religiösa saker,
som invånarne i Medelpunktens Blomsterrike. Kinesen,
säga de, sysselsätter sig så uteslutande med jordiska
angelägenheter, att hela hans väsen får en materiel
anstrykning; han tänker endast på perninge-vinst
och sinliga njutningar. Själen, Gud och odödligheten
sysselsätter han. sig icke med, och skulle han någon
gång göra det, så anser han det icke vigtigare, än
när han dricker en kopp té eller röker en pipa tobak.

Aiifaé IIuc förtäljer en händelse, som verkligen
är mycket betecknande. Han plägade en längre tid
närmare umgänge med en kinesisk lärd, som han tänkte
omvända; han läste med honom många kristliga böcker
och förklarade dessas lärosatser. När han derefter
yrkade på att kinesen skulle låta döpa sig, svarade
denne: »I dag skola vi tala om förnuftiga saker. Det
är ej bra för menniskan att hafva onödiga bekymmer;
din religion, min vän, är mycket vacker och rätt
sublim, den lär med klarhet och metod allt hvad
som för menniskan är nyttigt att veta. Men hvarföre
förbittra lifvet med onödiga sorger? Kedan vår kropp
tager oss mycket i anspråk, den skall klädas, födas
och skyddas för väder och vind; den har allehanda
krämpor och sjukdomar* Hälsan är det högsta goda;
derför måste vi egna kroppen den största omsorg och
töras intet ögonblick försumma densamma. Hvarföre
då dessutom befatta oss med en själ som vi icke se
f Lifvet är kort och består utaf en följd af svåra
och vigtiga omständigheter; vårt förstånd och vårt
hjerta kunna ju näppeligen uppfylla de anspråk hvilka
vårt nuvarande lif gör på oss; hvartill skulle det
då tjena att äfven sysselsätta sig med ett kommande
lif? En resande kan icke samtidigt färdas på tvänne
vägar, ej på en gång sätta sina fötter i tvänne båtar,
gör han det, stjelper han

och faller i vattnet. Klokheten bjuder, att man
ej bekymrar sig om för många saker.»

Dessa åsigter äro allt igenom kinesiska och
visa att detta folk har helt andra begrepp om
religion och religiöst lif, än den kristne och
mabomedanen. Hos dem hafva de mest afseende
på gamla bruk, yttre sedvanor och formler samt
moralfilosofiska föreskrifter. Kinesen är tålig,
han känner intet sekthat, inga religionsförföljelser,
ingen statsreligioti, och regeringen fördrager hvarje
kult som icke synes farlig för staten. j Den läåé
först då hinder i vägen för kristendomen, när den såg
hortii ei?gdsT»fliffien eröfrande grepo omkring! sig
i Ostindien, ooli Fraiikrike%ipphäfde sig till
skyddsmålet för Asiens samtlige katoliker. De kristna
syntes henne såsom ett i politiska angelägenheter
störande och möjligen farligt element; emot deras
religiösa läror och begrepp har hon aldrig gjort
någon invändning.

Kinas två hundra millioner invånare bekänna sig,
med

undantag af de förhållandevis fåtaliga
mahomedanerna och

kristna, till en af landets tre religioner.
Utaf dessa anses

Laotsds för den som bibehållit mest af landets
urreligion.

Stiftaren Lao tse var en af Confucii samtida och
beundrades

mycket af denne store filosof, för sin upphöjda själ.
Han var

en moralist med sundt omdöme, en vältalig
teolog och en

! subtil metafysiker; hans stil påminner om Plato,
och han ut>

| vecklar ofta begrepp, med nästan samma
uttryck som de,

l hvilka den grekiske vise använde. Om det
högsta väsendet

talar han på följande vis: Före Chaos, som
var tidigare än

l himmel och jord, fanns det ett enda väsen, omätligt
och tyst,

j orörligt men dock i en oupphörlig verksamhet.
Det var verlds-

I alltets moder. Jag känner ej dess namn,
men jag betecknar

l det med ordet förnuft. Menniskan har sin
urbild i jorden,

j denna sin i himmelen, himmelen sin i förnuftet
och förnuftet

J sin i sig sjelft. Fullkomlighet består deruti,
att man är utan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:24:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1867/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free