Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historiska Bilder. XXVII. Krabbefejden och Harald Stake.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Historiska Bilder.
XXVII.
Krabbefejden och Harald Stake.
! reden i Roeskilde, som undertecknades den
26 Februari i 1658, är säkerligen, om icke den
ärofullaste, dock \ den fördelaktigaste fred,
som vårt fädernesland någon- j sin ingått. I denna
fred afträdde Danmark Skåne, Bleking och Bohuslän,
Throndhjem, Bornholm och Hven, och ehuru Hven
Throndhjem samt Bornholm genom Köpenhamnsfreden 1660
gingo tillbaka till Danmark, behöll ändock Sverige
de landskap på den Skandinaviska kontinenten, som,
af naturen larid-fast sammanfogade dermed, aldrig
borde hafva . varit af skilj da derifrån, utan äro
oundgängligen af nöden för dess arronde-rande. Alla
känna de stora krigshändelser, som föregingo dessa
fredslut och föranledde dem; Carl Gustafs underbara
tåg öfver Bält och hans bragder i Danmark äro i allas
minne; mindre bekant är deremot sannolikt det rätt
allvarsamma små-krig, som vid sidan af det egentliga
kriget fördes utefter hela gränsen mellan Sverige
och Norge samt hvilket hos allmogen först och sedan
småningom uti historien fått namn af Krabbefejden
efter herr Ivar Krabbe, sedan 1648 Danska konungens
länsherre på Bohus och under denna ofred högsta
befälhafvare öfver de Dansk-Norska trupperna.
Om än Afzelii omdöme om herr Ivar Krabbe, att »»han
liknade mer en snapphane än en ärlig krigare»», är
temmeligen hårdt, förblifver det icke desto mindre
säkert, att det efter honom uppnämda gränskriget
ofta urartade till ett plundrings- och röfvarekrig,
särdeles i Wärmland och Jämtland, i hvilka land-skaper
ännu talrika sägner lefva från denna tid och om
fiendens skonslösa framfart. På mer ärligt vis bedrefs
emellertid kriget från Bohuslän, hvilket landskap nu
som alltid i de talrika fejderna var utgångspunkten
för angreppen mot doet i alla dessa fejder illa
utsatta gränslandet Vestergötland. Åt denna sida var
det som Ivar Krabbe sjelf riktade sina angrepp, och
här möttes han på Svenska sidan af riksrådet Erik
Stenbock, af fältmarskalken Gustaf Otto Stenbock,
men framför allt af Harald Stake, hvilken med skäl
kan kallas Bohusläns egentliga eröfrare och hvilken
också blef den första Svenska ståthållaren på Bohus
slott och guvernör öfver Bohuslän.
»Harald Stake till Hönssäter och Lilla Bjurum,
landshöfding öfver Skaraborgs län, friherre, riksråd
och guvernör öfver det af honom sjelf eröfrade
Bohuslän»», som det heter i Tidegrens »Vestergötlands
Historia»», föddes år 1598 på Höns-säters gård på
nordöstra sluttningen af Kinnekulle. Hans far var
Carl IX:s hofmarskalk o :h råd, Erik Stake, och sonen
uppfostrades på det vid denna tid bland adeln öfliga
sättet. Efter
slutade resor och studier följde han Gustaf den Store
i Tre tioåriga kriget, tjenade vid Vestergötlands
ryttare och anförde till slut som öfverste denna genom
sitt mannamod på hundrade .slagfält vida berömda
och ärekrönta skara. Efter hemkomsten från kriget
blef han landshöfding i Skaraborgs län och gifte sig
med den i slaget vid Wittstock 1636 stupade Johan
Ekeblads efterlemnade enka, Magdalena Sparre. Redan
under den beryktade Kannibal sfej den (1645) hade
han genom segern på Randängen räddat Göteborg undan
Sehested och blef för sin tapperhet och trohet af
Carl Gustaf vid hans uppstigande på thronen belönad
med friherrlig värdighet. Samma tapperhet som under
Hannibalsfejden ådagalade Stake äfven i Krabbefejden,
då han samlade sina gamla vapenbröder, förstärkte
dem med uppbådade bönder och modigt angrep Krabbe,
när denne redan ryckt in på Hisingen och stod nära
Göteborg. Stake slog då en bro öfver elfven, vester
ifrån Gamla Varf vet, gick tidigt en morgon Öfver
denna bro och stod på Sandgårds-Ängar gent emot
den öfverraskade fienden. Denne kämpade i början
med mycken tapperhet, ^förtröstande, heter det,
på en jättelik man, som af Svenskarne kallades "den
danske Goliath», men som egentligen lär hafva hetat
Skälerup, och hvilken gick oemotståndligt fram med
sitt breda slagsvärd. Af en gvensk soldat skjuten
med en silfverknapp, sjönk visserligen denne Goliath
på knä, men fortfor ändock att strida, tilldess han
dödades genom en bardisanstöt då, Danskarne, alldeles
som fordom de Philisteer, mangrannt flydde. Om vi
än lemna sagan om denna Danska jätte i dess värde,
är det emellertid säkert, att Stake under denna fejd
förstörde den af Krabbe anlagda Hjertrums skans,
af hvars 100 man .starka besättning 50 blefvo fångar
och 25 nedhöggos. Mindre lycklig var deremot Stake
i en strid vid Hjertum den 25 September 1657. Här
kämpade Krabbe och Stake med hvarandra en blodig
kamp, under hvilken Svenska artilleriet spelade med
eftertryck ett par timmar, tilldess slutligen segern
förklarade sig för danskarne, så att Harald Stake
nödgades draga sig tillbaka till Wenersborg. Han
hade under striden fått hästen skjuten under sig,
och hans slägting, den tappre öfverste Johan Stake,
blef fången och mördad af sin f. d. kammartjenare,
som af enskild fiendskap till sin husbonde gått
öfver till fienden. Sedermera hade Ivar Krabbe
uppslagit ett befästadt läger vid Uddevalla och
utförde derifrån åtskilliga af lyckan krönta företag,
hvarföre fältmarskalk Stenbock anryckte från Skåne
och generalqvartermästaren Gustaf Oxen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
