Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Igelkotten. - Finska Landtdagens Talmän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lande steg, till dess han blifvit uppfriskad af några
drag ren, frisk luft. Blott i sin klotrunda form
är han skyddad från de faror, som hota honom. Om
den tölpen någon gång gör ett felsteg och faller
ner från någon trädgårdsmur eller plötsligen rullar
utför någon brant backe, så antager han ögonblickligen
den runda formen och flyger med förvånande hastighet
utefter sluttningen eller muren, utan att tillfoga
sig den ringaste olägenhet. Man har iakttagit att
han störtat ned från murar, af mer än 20 fots höjd,
utan att skada sig.
Igelkotten sofver vanligen dagen igenom och visar sig
först i skymningen, då han gifver sig ut på jagt. Vår
bepansrade hjelte är ingalunda någon oskicklig eller
tölpaktig jägare; han
utför saker, som vi ej skulle tilltro honom. Hans
hufvudsakliga föda består visserligen af insekter,
och just härigenom blifver han nyttig. Men han nöjer
sig ej alltid med dylik, så föga närande spis, utan
förklarar äfven krig mot andra djur. Intet litet
däggdjur är tryggt, ingen liten fågel är säker för
honom, och ibland de lägre djuren huserar han på ett
grymt sätt. Man skulle svårligen kunna tro, att den
tölpaktiga varelsen vore i stånd att fånga de små,
viga råttorna; men han förstår sitt handtverk och
förvärfvar sig en förvånande skicklighet i
detta hänseende. Af fågelverlden angriper han icke
blott de mindre bevingade varelserna, utan äfven
ungar af de större. Förvånande är det mod, han visar
vid sina strider mot ormarne. Lugnt angriper han sin
fiende, utan att bekymra sig om de bett, han dervid
erhåller af den giftige motståndaren. Efter erhållande
af åtskilliga sår blifver igelkotten segrare och
uppäter derefter den besegrade, utan att synas hafva
ringaste olägenhet af giftet. Igelkotten tyckes
således, märkvärdigt nog, vara det enda varmblodiga
djur, på hvilket ej ormgiftet verkar. Igelkotten låter
lätt tämja sig. Man behöfver blott placera honom på
ett passande ställe. Här blifver han snart hemmastadd
och förlorar på kort tid all fruktan för menniskor.
Födan, man erbjuder honom, emottager han gerna
och går äfven sjelf omkring för att snoka efter
sådan. Såsom vi förut nämt, är igelkotten en
förträfflig råttjägare. På åtskilliga ställen brukar
man derföre fånga och tämja honom samt använda honom
i stället för kattor. Men oaktadt igelkotten så gerna
förföljer råttor, har det dock förekommit, att han,
hållen i bur, några dagar lefvat tillsammans med
en råtta, utan att skada henne; slutligen har han
likväl mördat och uppätit sin kamrat. Till utrotande
af skadliga insekter passar han förträffligt, och han
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
