Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den Ledes fint - Ströftåg på Madagaskar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244 –
af sinnenas begärelser. Att njuta lifvet är ju
menniskans naturligaste rättighet. Hon är blott en
gång ung, och ungdomen är nöjets ålder. Den, som
icke vet att begagna den, för att göra sig glada
dagar, går miste om dem för alltid. Alltså lefve
nöjet! Allt väl! Men hvilka orgier tillfredsställde
någonsin vällustingens begär? Hvarje ny njutning
är endast en ny olja på lidelsernas härd, en ny
näring åt förstörelsens mask, som plötsligt bräcker
det genomfrätta skalet och lemnar det till skörd åt
liemannen. Men vi böra icke tro, att alla bedårelsens
sna-
ingeiiting mera på sin plats, än modjournalen i
hennes händer. Hon lär af den, huru hon bör kläda
sig, huru många alnars omfång krinolinen bör hafva,
hur långt släpet skall räcka, om lifvet skall
stationeras vid höfterna eller under armarne, om
| saxen eller blygsamheten skall blifva herre
öfver fältet derofvan o. s. v.; och hvad kan vara
henne angelägnare att lära ’ känna, än detta?
Utan modet och modjournalen hur mycket j skulle
icke lifvet förlora i intresse och hvaraf skulle
alla kläd-! sömmerskor och modister lefva? Yi svara
härpå: hafven inga
Vacoträdet på Madagaskar (se sid. 246.)
ror äro utlagda endast och allenast för mannen. Må
hända skulle då den qvinliga oskuldens dragningskraft
på hans sinne gjort dem overksamma. Den lede vet
bättre, hvad han gör! Men för att icke råka in på
en tröttande vidlyftighet, vilja vi j endast anföra
en, som vi tro, af de mest verksamma dårskaper,
hvarmed han leder henne, nämligen modet och
modjournalen. Förlåt mig täcka kön! Jag känner
vådan af mitt påstående, men jag känner sanningen
deraf. Ingenting kan synas oskyldigare för qvinnan,
än att sysselsätta sig med modet,
bekymmer om de fåfängliga tingen! De sistnämda
behöfva ingenting frukta, ty menniskan behöfver alltid
kläder, och en klädning, sydd i enlighet med ålderns,
klimatets och alla andra förhållandens förnuftsenliga
kraf, måste betalas lika väl som hvar af dessa
vexlande dårlmsdrägter, som modet föreskrifver till
livré åt sina adepter. Tagen fram en modplansch för
en tio eller femton år tillbaka, och sägen, om j
icke skullen anse den för dårhusmässig, som i dag
visade sig klädd derefter? Voro vi dåraktigare då,
än nu? Nej, vi hafva allt jemt varit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
