Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nationalmuseum. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
måttighetstillståndet; men som en mera omfattande revy
öfver j hufvudstadens arkitektoniska utveckling sedan
slottets tillkomst skulle föra oss allt för långt
bort från vårt hufvudämne, vilja vi blott erinra om
det af Gustaf III »åt Fosterlandets Sånggudinnor»
helgade templet - kungl, stora teatern - såsom j
utgörande en särskilt betydelsefull länk i denna det
konstnärliga framåtskridandets kedja inom vårt
land, hvilken så storartadt | började med Tessins
stolta skapelse och som nu sednast ökats med ännu en
vigtig länk - Nationalmuseum.
Men den arkitekturens lägervall, som under en tid
ägde rum, har sedan icke så långt tillbaka afbrutits
genom en uppblomstring, som icke sträcker
sig till byggnadskonsten allena, utan öfver hufvud
omfattar alla de sköna konsterna, och hvilken för
arkitekturen särskilt - ibland hand i hand
med skulpturen - röjes i en fullkomlig omskapning af
flera hufvudstadens delar. Samma lifaktigliet,
som i de offentliga företagen, röjer sig också i
de enskilta. Partier, som förut haft ett visst
rykte för sina eländiga rucklen, försvinna
helt och hållet, eller äro på god väg att göra det,
så snart någon större nybyggnad reser sig bland eller
i närheten af dylika grupper; äfven äldre byggnader,
som till sjelfva stommen måste bibehållas,
omgestaltas dock i enlighet med den nyare och
bättre | smakens kraf; den så kallade »ladustilen»
får öfverallt vika för en prydligare och mera
konstnärlig. Sålunda har inom en mindre tidrymd,
än de sednaste tjugo åren, åtskilliga skräp-
| bodar, »ti skar gån gar», slagtarhus, dypölar,
»katthaf» etc. all- | deles försvunnit från de
stadens förnämligare delar, de förut i j så hög grad
vanprydt.
Bland dessa genomgripande förändringar hafva
vi före- j trädesvis att anteckna: slussarnes
ombyggnad, jemte ordnandet af Carl Johans torg,
som prydts med den präktiga ryttarestatyn,
– Berzelii bildstod, med sin park inom en krans
af flera vackra byggnader, - men det förnämsta
af allt det, som | framstått i stället för de
förut så vanställande partierna, ut- j göres dock
af Nationalmuseum med den invid det samma belägna
nya Skeppsholmsbron.
Ehuru vigten och värdet af en sådan byggnad som
Nationalmuseum icke borde kunna blifva omtvistadt,
ägde dock en stor meningsskiljaktighet rum,
innan frågan härom, då den för några och tjugo år
sedan allra först väcktes, kunde komma till något
afgörande resultat. Yi vilja icke trötta med någon
utförligare redogörelse för alla de äfven bittra
strider, denna fråga föranledde, utan endast anföra
några karakteristiska och rätt pikanta yttranden vid
riksdagen, innan den vigtiga propositionen slutligen
bifölls.
Sålunda uttalade man sig om onödvändigheten af någon
särskilt lokal åt de gamla samlingarne, för att
lemna »nyhetsälskaren» tillfälle till ett »punktuelt
åskådande» ; - »att den stora förbistringen redan
börjat, innan man rusade åstad att bygga ett nytt
Babelstorn» ; - »att de allra flesta medlemmarne af
Sveriges folk ej kunde draga någon nytta af denna
statslyx, och att man borde föredraga det nyttiga
för det angenäma» ; - en hr Nord vall ville »lemna
åt andra den föga afundsvärda äran att hafva bidragit
till anslagets beviljande»;
- en annan afslog propositionen derföre, att
»byggnadskonsten tycktes vara en af de minst
florerande inom fäderneslandet» ;
- en doktor Sandberg frågade, om ej
det oförlikneliga gar-nisonssjukhuset på
Kungsholmen, som lärer kostat 650,000 rdr
banko, och stode som en parodi på den svenska
fattigdomen, tilläfventyrs skulle kunna inredas
till Nationalmuseum; hvarpå Thomander genmälde:
»att huru illa konstsamlingar n e än hittills
farit, icke skulle det blifva bättre med dem, om de
förvisades till sjukhuset» o. s. v.
Men med mera ädelhet, kraft och skärpa och som
en sann bildningens målsman yttrade sig Lagergren
i borgarståndet; och anföra vi med nöje hans ord,
helst som de på ett särdeles tänkvärdt sätt uttrycka
just sjelfva sakens rätta kärna. Han sade:
»Det är ej i min tanke rätt att anställa en jemförelse
mellan dessa båda olika föremål (kanalanläggningar
och skön
konst). För en nation utgöres ej det nyttiga blott
af den vinst, som kan beräknas som afkastning af ett
företag; hvarje väckelse af ärofulla hågkomster,
af känslan för det sköna och ädla, är nyttig,
i detta ords högre bemärkelse. Ett arbete af
förevarande beskaffenhet skulle ovilkorligen
bidraga att stärka det band, som sammanhåller
nationen, detta osynliga band, som sammanknyter det
närvarande med det förflutna, och hvilket ej bör
försvagas eller vanvårdas, så vida man är mån om
bevarandet af de andliga grundvalarne för folkets
nationalitet. Endast derigenom väckes och upplifvas
hos det yngre slägtet den värdiga täflan att följa
förfädrens stora efterdömen i patriotiska handlingar
och i sträfvandet på konstens och vetenskapens bana.»
Detta var under riksdagen 1844-45. Frågan lyckades
först afgöras i förstärkt statsutskott, men segrade
blott med en enda rösts öfvervigt.
Sedan diskuterades frågan om platsen för
Nationalmuseum. Ej mindre än tretton olika, förslag
framkastades, men i synnerhet höll man sig till
trenne, nämligen: Carl XIILs torg, Helgeandsholmen
och Kyrkholmen, den plats, museet nu innehar. Flera
af representanterna, som talade emot anslaget till
Nationalmuseum, antydde, att de ville lemna sitt
bifall dertill, om Helgeandsholmen blefve afröjd
och rauseibyggnaden der uppförd, men detta förslag
uppgafs derföre, att holmens afrödjande och uppförande
af ett nytt hofstall*) skulle medföra ännu större
utgifter, än som voro beräknade för museibyggnaden -
det var först sednare, som konung Oscar för detta
ändamål (Helgeandsholmens afrödjande) gjorde sin
storartade skänk till staden af de flera på holmen
belägna byggnaderna - också synes platsens skönhet
bäst befrämjas genom en parkanläggning och något
mindre (plastiskt eller arkitektoniskt) monument, än
genom uppförandet derstädes af någon större byggnad,
hvilken i en så omedelbar närhet med slottets mäktiga
och sköna arkitektur säkert skulle blifva något
malplacerad.
Första förslagsritningen till Nationalmuseum var
uppgjord af vår genialiske och mångsidige konstnär
Scholander, i öfverensstämmelse med en kostnad af
640,000 rdr banko, men hvilken summa ändock skulle
kunna nedsättas till 500,000 eller 550,000 rdr banko,
i fall en rikt ornerad sal uteslöts. Af skäl, om hvars
närmare detaljer, vi icke hafva någon klar kännedom,
antogs dock icke denna ritning, utan ansåg man sig
böra låta en i utlandet ansedd arkitekt, Sttiler,
hvilken gifvit ritningen till Berlins nya museum,
utarbeta en annan, efter hvilken Nationalmuseum
ock blifvit uppfördt. Ständernas vid 1845 års
riksdag beviljade anslag uppgick till rdr rmt
750,000. Scholander, som var beroende af en summa,
som icke torde böra öfverskridas, måste naturligtvis
uppgöra sin ritning i öfverensstämmelse härmed; men
att Stiller tyckes hafva uppgjort sin utan någon
sådan hänsyn, finner man bäst deraf att museet nu
färdigt, genom ytterligare beviljade anslag under
byggnadstidens lopp, fordrat en kostnad af nära två
och en half millioner riksdaler.
Först J 85 O erhöll Sttiler uppdraget att utföra
ritningen; och generalmajoren J. af Kleen tillsattes
som chef för byggnadsarbetet. I Maj 1863 aflemnade
byggnadschefen museet såsom färdigt, med undantag
af inredning och dekorering, som sedan verkställts
efter ritningar af Scholander.
År 1866 öppnades museet för allmänheten med den då
anordnade skandinaviska konstexpositionen, i förening
med några af dess egna samlingar, hvilka, sedan
nämde exposition upphört, ökats med museets öfriga
konstalster, som nu fylla den af nämde exposition då
upptagna plats; så att alla museets samlingar nu i
det närmaste kunna anses såsom fullständigt ordnade
och för de besökande tillgängliga.
Liksom museibyggnaden i dyrbart material icke torde
öfverträffas af någon annan byggnad i norden, så
är ock sjelfva arbetet i solidt och omsorgsfullt
utförande ett verkligt mästerstycke. En engelsk
resande - Horace Marryat - kallar vårt
Nationalmuseum för »ett skönt venetianskt palats»,
men be-
*) Detta erinrar oss om hvad Blanche på något ställe
yttrar: "lika tvenne berserkar stå bazaren
och kungliga stallet rygg mot rygg, | kämpande
mot hvarje försök af skönhetssinnet och den goda
smaken, att för Stockholm eröfra en plats,
hvars like i skönhet knappast någon hufvudstad i
verlden då skulle kunna framställa."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
