Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dromedaren - Simplonpasset och Monte Rosa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stinger näsans skiljevägg med en i båda ändar
tillspetsad pinne. Denne kittlar eller sårar jufret
på den gamla, och denna slår då till och med sin egen
unge. Redan få dagar efter det en hona blifvit moder,
användes hon åter till arbete; ungen följer henne utan
olägenhet. Äfven de afvanda unga kamelerna medtagas
på resor, på det de i rattan tid må lära sig att
uthärda strapatser.
Allt efter djurets större eller mindre skönhet
börjar man från tredje året inöfva kamelen till
rid- eller lastdjur. På ställen, hvarest det gifves
många, belastar man djuret först vid början af femte
lefnadsåret. under det man i kamelfattiga trakter
redan vid tredje årets förlopp tvingar dem till
arbete. Rid-kamelerna dresseras af kamelägarnes söner,
emedan detta göromål bereder gossarne ett synnerligt
nöje. Sjelfva dresseringen är ganska enkel. En
lätt sadel lägges på den unga kamelens rygg och en
snara slås om dess nos. Den unge ryttaren sätter
sig i sadeln och bringar djuret i traf; så snart det
öfvergår till galopp, hejdar han det, tvingar det att
lägga sig ned och pryglar det; så snart det vill gå i
skridt, uppmuntrar han det genom rop och pisksmällar,
tills det blifvit vändt att alltid gå i traf, så
snart det har en ryttare på ryggen. Med slutet af
fjerde året blifver det, så att säga, öfverlemnadt
åt trafiken och användt till större resor. En god
ridkamel måste vid traf
vidt utbreda benen och så litet som möjligt stöta."^
Uppfyller han den sednare fordringen, så brukar
araben berömmande säga, att man på dess rygg kan
dricka en turkisk kopp kaffe, utan att spilla något
deraf; dessutom får ridkamelen icke vara halsstarrig,
korteligen: han måste i fullt mått äga de tre anförda
egenskaperna.
För att påskynda kamelens gång, smackar kamelryttaren
på ett egendomligt sätt med tungan, eller, i
fall detta icke hjelper, smäller han med piskan i
luften. En god kamel behöfver man aldrig slå; för
honom äro dessa uppmuntringar tillräckliga. Bland
många karavaner bära djuren skällor eller små
klockor, och de tyckas synnerligen glädja sig
åt dessas klang. Äfven sång uppmuntrar dem. Då
aftonen nalkas och väcker de uttröttade och af
solstrålarna brända Nubiens söner till nytt lif,
flöda fantastiska sånger från allas läppar; kamelerna
upplyfta sina hufvuden, spetsa öronen, och deras gång
synes ledigare än förut. Äfven vid högtidliga tåg,
då kamelen användes för att i stora portschäser, i
verkligen konstrikt byggda löfhyddor, bära fyra till
sex qvinnor, vandrar han med en viss glädje efter
de arabiske tonkonstnärerna, hvilka på sina från
tonkonstens barndom lånade instrumenter framkalla en
ordentlig afgrundsmusik. Sålunda synes det verkligen,
att den slöa varelsen dock har sinne för något,
som icke angår magens behof.
Simplonpasset och Monte Rosa.
att komma kortaste vägen från Schweiz till Milano,
väljer man passet öfver Simplon, ett 10,327 fot
högt berg inom kantonen Wallis i den höga alpkam,
som, löpande från Montblanc till S:t Gotthard,
skiljer Schweiz från Italien. Från Brieg i Wallis
till Domo d’0ssola och värdshuset el Angelo färdas
man på ungefärligen femton timmar. Denna väg hörer
till de intressantaste, man kan finna bland dessa
vilda bergmassor, ty det gifves knappast något
pass öfver ett fjäll, som kan jemföras med detta
och hvarest naturen har sammanställt så mycket
intressant. Lärde, konstnärer och turister finna
öfverallt på denna upphöjda bergmassa föremål,
värda beundran, uppmärksamhet och studium. En hemsk
afgrund med en våldsam alpström i djupet öppnar sitt
gap på det ställe, hvarest generalerna Bethencourt och
dlsjonval i spetsen för 810 soldater med tillhjelp af
tåg gingo öfver, en och en i sender, samt öfverföllo
och slogo de fiendtliga förposterna. En inskription
på en klippvägg innehåller namnen på officerarne, som
anförde denna modiga skara. Ända till år 1800 fanns
ingen annan Simplonväg. Men detta år fattade kejsar
Napoleon den djerfva tanken, att med en omkostnad af
aderton millioner francs förvandla Simplon till en
beqväm far-väg, ett exempel, som man sedermera följde
med afseende på Cinis, Spliigen, Genevre, Gotthard,
Stilvio och andra obanade ställen. Bergsvägen har en
längd af sju mil och är öfverallt tjugofem fot bred,
ingenstädes mycket brant och fördenskull lämplig
till och med för de tyngsta lastvagnar. Denna väg,
hvars anläggande onekligen hörer till den store
mannens största, mest förvånande företag, leder öfver
förfärande afgrunder, i hvars djup nedstörtande
vatten brusa, och genom klippgallerier, som hafva
flera hundra fots längd och erhålla sitt ljus genom
ofvantill bildade öppningar. Ur dessa dystra gångar
inträder man i täcka dalar med vänliga alphyddor och
ser öfver melankoliska tallskogar stela glacierer och
snöberg höja sig mot den blå himmelen. Djerfva broar,
af hvilka man under färden till Milano räknar 264
stycken, föra öfver rysliga svalg från en bergvägg
till en annan. Crevolabron hvilar på en enda pelare af
100 fots höjd och öfverskjuter Crevolator-net. Mot den
italienska sidan erbjuder vägen behagligare utsigter,
än mot den schweiziska, med dess mera stela klippor. -
Det så kallade stora galleriet invid schweiziska
gränsen är hugget genom granitklippan på en sträcka
af 683 fot. På sex särskilda punkter äro klipporna
på detta sätt genombrutna. Der menniskor förolyckats,
hafva som sorgliga minnen kors
blifvit uppresta. - Den högsta punkten af vägen finnes
på andra sidan om den tredje klippgången och mäter
6,174 fot Öfver Medelhafvets nivå. För att förekomma
olycka, har man på ställen, der laviner hota, inrättat
säkra tillflyktsorter. Der finnas nio stycken sådana,
för detta ändamål på fullkomligt säkra ställen,
vanligen under skyddande klippor inrättade och
till mottagande af resande med alla nödiga förråder
försedda byggnader, bland hvilka är det berömda nya
hospitiet, hvarest bröder från Augustinerklostret
på S:t Bernhard bjuda främlingen gästvänskap. En
fjerdedels timmas väg från detta herberge ligger
det gamla hospitiet och halfannan timmas väg längre
bort byn Simplon, 4,548 fot öfver hafvet, med ett
förträffligt värdshus.
Ehuru man på denna vigtiga kommunikationsbana här
och der anlagt en särskilt sömmarväg samt en annan
att begagnas under vintern, så förorsakas dock,
trots dessa försigtighetsmått, stora olägenheter
af snön, och de länge qvarliggande och långsamt
smältande öfverlefvorna af laviner alstra mefitiska
sumpar. Mindre är detta fallet utmed floden Veriola
till närheten af Domo d’0ssola.
Icke långt ifrån Simplonpasset ligger det berömda
Monte Rosa, (se ill. s. 101), en del af de Lepontiske
Alperna, vid gränsen af Piemont, och riktande sina
grenar mot Italien oeh Schweiz, måste det betraktas
som hela bergmassans centralpunkt. Monte Rosa är näst
Mont Blanc den största bergshöjd i Mellersta Alperna
och utgör spetsen af den vinkel, som Penninska Alperna
bilda med de härifrån norrut till S:t Gotthard löpande
Lepontiska Alperna. Det skiljer kantonen Wallis från
Italien och Novara-gebitet från Piemont, och från
det sammas närhet utbreda sig Mattendalen, den vilda
Anzadalen, Sesiadalen och Lysdalen. Nio horn eller
pyramider, af hvilka de flesta blifvit trigonomiskt
mätta, bilda dess kam. En resande besteg år 1819
den lägsta spetsen, Vincent kallad och 13,600 fot
hög, och gaf derigenom namn åt denna punkt, liksom
spetserna Parrot och Zumstein tvenne år förut hade
blifvit bestigna af tvenne andra resande med dessa
namn. Parrot har under en tid af fyra år fem särskilta
gånger besökt Monte Rosas högsta bestigliga toppar,
ett vågstycke, som är vida svårare, än att bestiga
Mont Blanc. Öfverste von Welden, som äfven skrifvit
ett topografiskt-naturhistoriskt verk, klättrade
under åren 1823 och 1824 uppför Ludvigshorn och
Signalpyramiderna. Den högsta toppen, en brant klippa
med tvenne spet-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
