Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - "Kung Anna". Ett äfventyr från Carl XI:s dagar, af Axel S--g. (Forts. från sid. 84.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sedan Skåne genom freden i Roeskild blifvit afträdt
till Sverige, hade grefvinnan Gyllenörn aflagt
trohetsed till svenska kronan och obrottsligt hållit
den samma, afhållande sig från de ränker, som af en
stor del utaf den skånska adeln ännu flitigt bedrefvos
mot deras nya fädernesland.
Enka efter en högre dansk militär, som stupat i en
af danskarnes strider mot Carl X Gustaf, vid hvilket
tillfälle äfven det äldsta af hennes barn, en tapper
och ädel yngling, offrat sitt lif för fosterlandet,
hade grefvinnan Anna Gyllenörn med ädelt mod och
lugn resignation burit dessa pröfningar. En oböjlig
karakter, en för en qvinna ovanlig bestämdhet
och en nästan manlig hållning hade förskaffat den
gamla damen det i trakten gängse binamnet »Kung
Anna». Också styrde hon med kraftig hand sina talrika
underhafvande, af hvilka hon var lika fruktad för
sin stränghet, som vördad för sin rättrådighet och
sin gudsfruktan.
Sådana hade förhållandena varit, ända tilldess
att Danmark förklarade Carl XI krig och danska
hären landsteg i Skåne. Svarteborgs underlydande,
hvilka, likasom i allmänhet vestra Skånes invånare,
fortfarande hyste tillgifvenhet för Danmark, hade vid
snapphanekrigets utbrott till stor del affallit från
sin herrskarinna och gjort gemensam sak med danskarne;
och så hade inträffat, att »kung Anna» en vacker dag
var kung utan undersåter.
Grefvinnan Gyllenörn var dock icke den, som fällde
modet i motgångens tider. Sedan hon försett sig med
lifsförnö-denheter för en längre tid, samlade hon
inom borgens murar de få bönder, som förblifvit
henne trogna och hvilka tillsammans med hennes
husfolk knappt utgjorde ett tjog män. Nu nedtogos
ur rustkammaren de gamla vapnen och slipades och
fejades, hvarefter den lilla besättningen flitigt
öfvades i deras bruk af en gammal tjenare, som i sina
yngre dagar gjort flera fälttåg tillsammans med den
aflidne öfverste Gyllenörn, och så väntade »kung
Anna», innesluten i sitt starka fäste, lugnt hvad
som komma skulle.
Mer än en snapphaneskara hade kringsvärmat borgen
och utplundrat de kringliggande bondgårdarne, der
de likvisst ingenting funnit, emedan grefvinnan
redan för slottets besättning utpressat allt hvad
tagas kunde. Mot borgen hade emellertid fienderna ej
dristat sig företaga något, förmodligen förvissade om,
att det skulle blifva liktydigt med att stöta pannan
mot hälleberget.
Yid den tid, då löjtnant Carl föll i snapphanarnes
bakhåll, stod grefvinnan Gyllenörn vid ett af fönstren
på Svarteborg, blickande utåt Sundets vågor, öfver
hvilka den nedgående solen kastade sina gyllene
strålar.
Den gamla damen hade vid tidpunkten för vår berättelse
uppnått en ålder af omkring 60 år, men ännu hade
icke tidens mäktiga hand förmått böja den resliga
gestalten. Det snöhvita håret, de stora allvarliga
ögonen och det ännu väl bibehållna ansigtet,
hvaruti man kunde skönja spåren af en ingalunda
vanlig fägring, gåfvo henne ett vördnadsbjudande
och imponerande utseende, medan den raka näsan,
den lindrigt uppdragna öfverläppen och den stolta
hållningen tydde på en kraftfull beslutsamhet och en
oböjlig karakter.
Yid »kung Annas» sida satt hennes dotter, fröken Ebba,
hvars klara ögon och milda drag buro vittne om ett,
i motsats till hennes moders, vekt och saktmodigt
lynne.
, »Carls långa dröjsmål börjar verkligen förvåna mig»,
yttrade grefvinnan med tankfull min. »Han borde hafva
varit här redan i går.»
»Tror du att någon olycka händt honom, min mor?»
frågade Ebba och lade sin hand på grefvinnans arm
med oroligt utseende.
»Åh, nej! Det tror jag väl icke; ty Carl är en tapper
gosse, som, i spetsen för en skara raska dragoner,
icke är lätt besegrad. Men trakten är osäker och på
många ställen lämplig för utläggande af forsat. Mina
spejare hafva berättat mig, att de i trakten sett
en skara snapphanar under anförande af Gasten Krone,
den lismande förrädaren.»
»Gud late icke Carl falla i hans händer!» utropade
Ebba med en innerlig bönesuck till höjden.
»Amen», tillade grefvinnan, i det att dörren sakta
öppnades och en gammal tjenare inträdde med en djup
bugning. »Hvad har du att förmäla?» frågade
grefvinnan, vändande sig mot den inträdande.
»Det är en gammal dragon derute, som önskar att i ett
högst angeläget ärende få tala med fru grefvinnan»,
svarade tjenaren, visande med handen åt det yttre
rummet, hvarifrån också hördes bullret af klingande
sporrar, under det han med ett hemlighetsfullt
ögonkast på fröken gaf grefvinnan tillkänna, att
ärendet ej var lämpligt för den unga flickans Öra.
»Gå in på ditt rum, Ebba. Jag önskar vara ensam»,
yttrade grefvinnan till fröken, som, väl vetande,
att hvarje invändning vore fåfäng, lydde, ehuru
motvilligt.
Så snart fröken Ebba lemnat rummet, gaf grefvinnan
ett tecken, och dragonen inträdde.
Det var ingen annan än vår bekante, gamle Modig, som
nu aflemnade sitt bref, medan han torkade ur pannan
svetten, som fuktade den samma efter den häftiga
ridten.
Grefvinnan bröt hastigt brefvet, men hade knappt
börjat läsningen deraf, förrän hon lät undfalla sig
ett utrop af förvåning.
Brefvet lydde sålunda:
»Fru grefvinna!
Eder förhoppningsfulle måg befinner sig i detta
Ögonblick i mitt våld, förvarad på ett ställe, der
ingen dödlig skall lyckas finna honom. Något ondt
skall emellertid icke vederfaras honom, så vida ni
i morgon bittida uppgifver slottet åt mig. Yägrar
ni, så skall första bästa träd blifva den galge,
der löjtnant Carl Gyllenörn utandas sin sista
suck i den uppgående solens strålar. Svajar en
hvit duk i morgongryningen på Svarteborgs torn,
så kan ni deremot räkna på en evig vänskap af
Gasten Krone.»
»Gasten Krone, den äreförgätne!» utbrast grefvinnan
efter genomläsningen af denna blygsamma epistel. »Men
säg mig, min vän, är det sant, att din löjtnant
befinner sig i snapphanarnes våld?» fortfor hon,
vänd till den gamle bussen.
»Tyvärr! fru grefvinna», svarade Modig nedslagen. »De
förb . . . ursäkta . . . hm! ... de kanaljerna lurade
på oss i en hålväg ett stycke härifrån, och innan
löjtnanten hann draga sin värja, hade han tumlat
till marken med sin dödsskjutna häst. Anfäkta! sådane
erkeskurkar.»
»Än dina kamrater då? - Öfversten hade ju lofvat att
sända mig en trupp soldater till undsättning.»
»Yi hade också med oss ett tjog raska gossar, men
löjtnanten, som hade litet brådtom, red, allt hvad
tygen höllo, och på det viset befann han sig vid pass
en dagsmarch eller så fore truppen, som väl i morgon
af snapphanarne är tilläm-nad samma öde, som i dag
drabbat oss. För att draga ett streck öfver skurkarnes
planer får jag emellertid bedja fru grefvinnan om
en pålitlig vägvisare, för att på en omväg rida dem
till mötes och varna dem för försåtet. Om en timme
eller så sitter jag åter upp.»
»Du skall få en vägvisare, min vän. Skaffa karlen
emellertid några förfriskningar», fortfor grefvinnan,
hvarefter tjenaren aflägsnade sig med dragonen.
Knappt hade dörren slutit sig efter dem, förrän fröken
Ebba, som stannat i ett angränsande rum och lyssnat
till samtalet, gråtande störtade i sin moders armar
med utropet:
»Rädda honom, min mor!»
»Lugna dig mitt barn», båd grefvinnan och tryckte en
kyss på sin dotters panna.
»Lofvar du att rädda honom? - Ack! de skola taga hans
lif. Gasten Krone skall icke skona Carl», klagade
fröken.
»Du vet icke, hvilket pris förrädaren fordrar»,
svarade grefvinnan, som blott med möda kunde bibehålla
sin fattning inför fröken Ebbas tårar.
»Kan väl något pris vara för högt för Carls lif!»
utropade den unga flickan.
»Ja, mitt barn, det pris Gasten Krone begär
gifver jag aldrig. Han fordrar dina fäders gamla
borg. - Svarteborg i en Krönes händer! - Nej,
aldrig. Ebba! Fordrade han mitt lif eller mina öfriga
ägodelar, så skulle jag gifva honom dem,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
