Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Botanikens under. (Tänka växterna ?)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De ansträngningar, växten gör, för att erhålla
tillräcklig näring, äro i sanning förvånande. Den
energi, hon under sådana omständigheter utvecklar,
#r så stor, att hennes rötter, i den riktning,
näringsämnena befinna sig, till och med genomtränga
en klippa. Det stora kastanjeträdet, som växer på
2Etna, vet att uppsöka källornas bädd trots de tjocka
klippor och lavalager som betäcka dem. Bland ruinerna
af New Abbey i grefskapet Galway står en lönn, som
fordom växte på en al murarna. Då näring fattades,
utsträckte den en lång rot, som lopp nedefter muren
och tog fäste i marken nedanför. Då denna rot hunnit
blifva nog stark, lösgjorde lönnen, för att nedstiga
från’den torra muren, småningom sina öfriga rötter
från platsen der uppe, hvarest de hittills befunnit
sig, och skilde sig fullkomligt från muren, för att
lefva i marken, dit hon genom egna ansträngningar
hade förflyttat sig.
Botanikern Murray berättar, att en krusbärsbuske,
som växte på ett för honom icke förmånligt ställe,
utskickade en af sina grenar till en plats med mera
fruktbar jordmån. Denna gren slog här rötter och
utbildade sig till en ordentlig buske, medan den
ursprungliga krusbärsbusken fullkomligt försvann från
sin första plats.
Man har iakttagit, att vid stränderna af Comer-sjön,
i närheten af Villa Pliniana några på klippspetsarne
befintliga träd nedsänkt rötter till den goda
jordmånen nedanför, der dessa djupt nedträngde
och bildade nya stammar, medan de äldre alldeles
borttynade. Detta är åter ett i ögonen fallande
exempel på sjelfförflyttning.
Om ett annat fall berättar Schreiber af egen
erfarenhet. r>På ön S:t Thomas i Westindien uppväxte
på ett 4-5 fot högt klippblock ett granatträd. Det
stod intill muren af en bredvid klippan befintlig
cistern och sköt hastigt i höjden, liksom om det
med begärlighet åstundade att höja sitt hufvud
öfver muren, som uppfångade solstrålarne. Efter
några års frånvaro, återkommen till samma ställe,
såg jag, att trädet hade blifvit högt och smärt
som en poppel och att det till formen alls icke
liknade ett granatträd. Inträngande i den minsta
springa, beklädde dess rötter hela klippan. Det
hade ett sorgset utseende och befann sig tydligen
i ett lidande tillstånd. Efter någon tid nedsände
det utefter klippan en stark rot, hvilken, uppnående
marken, banade sig väg mellan de små derstädes växande
plantorna och nedträngde hastigt i jorden. Denna nya
rot blef ganska kraftfull, medan de äldre, vid klippan
hängande, småningom lossnade och bortvissnade. Trädet
antog tydligen en ny stödjepunkt och lemnade slutligen
helt och hållet klippan, från hvilken det uppväxt,
för att i den mark, dit det förflyttat sig, börja en
ny tillvaro.»
När vi betrakta sådana ansträngningar, äro vi nästan
böjde för den tron, att det är besjälade akter, och
att individen, från hvilka de utgå, har medvetande af
de samma, alldeles som vi äro fullkomligt berättigade
att erkänna ett besjäladt väsende i djuret, då vi se,
att det samma handlar på ett analogt sätt, ehuru inom
en helt annan sfer.
Men icke blott i de till växternas näring hörande
omständigheterna upptäcka vi spår af en besjälad
kraft. Växten synes liksom andra organiserade väsenden
hafva mångfaldiga bemödanden, olika böjelser, af
hvilka hon under hela sin tillvaro ledes och regeras.
Af alla på jorden, vår gemensamma moder, lefvande
väsenden är det intet, som med sådan begärlighet
eftersträfvar ljuset, som växten.
Då en ek i- skogen - för att ej vidare tala om det
förut omnämda granatträdet - står omgifven af andra
stora träd, så visar hon ett ihärdigt bemödande att
höja sig uppåt, för att erhålla luft och ljus. Hon
utsänder ganska få sidogrenar, och dessa förvissna,
isolerade som de äro, och falla slutligen af. Har eken
uppnått målet för sitt sträfvande och vaggar hon sin
topp i fria ljuset, så följer en känsla af hvila på
den der beständiga verksamheten. Snart derpå utvecklar
hon talrika sidogrenar, för att bilda sin krona. Men i
det hon inträder i denna nya phas af sin verksamhet,
har hon redan fyllt hälften af sin tillvarelse. De
ihärdiga ansträng-ningarne att uppnå himmelens ljus
hafva uttömt all hennes
ungdomskraft, och det nya arbetet har icke motsvarande
framgång. Efter sin fulla utveckling visar hon
utseendet af ett högt och starkt väsende, men bristen
på proportion mellan stam och krona förminskar i
väsendtlig mån hennes skönhet.
En botaniker har iakttagit följande företeelse: En
Sta-chys recta växte vid ett skogsbryn i en ganska
tät häck. Knappt hade hon i sin vertikala utveckling
uppnått några tums höjd, innan hon böjde stjelken
och vände sig i horisontel riktning mot en liten
öppning, genom hvilken en starkare belysning inföll
i häcken. Hon sträckte sig beständigt mot denna sida,
tills hon uppnådde öppningen, och från detta ögonblick
växte stjelken åter lodrätt uppåt.
Man vet om potäter, som växa i källaren, att de
utsända skott af tjugofem fots längd, blott för att
uppnå den enda öppning, genom hvilken ljuset intränger
i källaren.
Mångfaldiga iakttagelser bevisa, att växterna vid
sådant beteende lyda en instinkt, som drifver dem
mot ljuset, och att bristen på luft häri icke har
någon del. Då åtskilliga i en källare växande plantor
ställas mellan tvenne fönster, af hvilka det ena,
i ett mörkt hörn befintligt, lemnar fritt tillträde
för luften, medan det andra, försedt med rutor,
blott insläpper ljuset, så vända alla plantorna sig
mot det belysta, men tillslutna fönstret.
Anmärkningsvar dt är, att sådana i källaren växande
plantor gå i rak linie mot ljuset; men som de icke
skulle kunna bära en stjelk, som sju till åtta gånger
öfverträffar den vanliga längden, så låta de honom
löpa utefter golfvet, tills han uppnått den del af
väggen, hvarest fönstret befinner sig, och här stannar
han genast.
Yi kunna icke underkufva en känsla af förvåning,
då vi varseblifva, huru väsenden, hvilka under
alla tider med rätt eller orätt blifvit ansedda som
absolut känslolösa, icke allenast förråda en stor
känslighet för ljusets inverkan, utan äfven med sådan
kraft sträfva att uppnå det samma, att de, i fall
ändamålet ej annorledes kan vinnas, modifiera sitt
vanliga sätt att växa, för att krypa eller klättra
ljuset till mötes.
Botanikern Mustel ställde framför en jasminkruka ett
litet bräde, i hvilket han hade skurit flera öppningar
af två tums diameter och på sex tums afstånd från
hvarandra. Jasminen förändrade stjelkens riktning
och sträfvade mot ljuset, i det han trängde igenom
den närmaste öppningen. Mustel vände nu brädet och
jasminen åt motsatt håll, så att den genom den första
öppningen gångna stjelken nu befann sig i skuggan;
men växten sökte ljuset å nyo, i det hon trängde
genom den andra öppningen. Sedan Mustel flera
gånger upprepat detta experiment, märkte han till
sin tillfredsställelse, huru stjelken hade passerat
alla öppningarne och nu visade sig i sicksack på
begge sidorna af brädet. Denna företeelse påminner
oss om instinkten hos den fångade fågeln, hvilken
söker undkomma genom den första af honom observerade
öppning.
Efterföljande iakttagelse bevisar icke allenast detta
växternas förherskande sträfvande efter ljuset, utan
gifver tillika ett exempel på den energi, hvarmed de
söka att rädda sig ur ett för deras existens ogynnsamt
läge.
En bland botanici välkänd professor i Leipzig erhöll
den underrättelsen, att en ny kryptogam blifvit
upptäckt i de djupa minorna vid Mansfeld. Hennes
fjälliga stängel hade uppnått en höjd af
etthundratjugo fot, dock utan att hafva hunnit minans
öppning. Hvad var den föregifna kryptogamen för en? En
Lathrcea squamaria, en planta, som vanligen blifver
blott några få tum hög. Af en händelse nedkastad
i det nämda djupet, sökte hon efter det för henne
nödvändigaste, - efter ljuset. Det enda medlet var
att växa - beständigt växa. Detta gjorde hon, och
i det Ögonblick, då man upptäckte henne, hade hon
redan hundrafaldt öfverskridit den höjd, som hon i
fullkomligt dagsljus uppnår på jordytan.
Då larfven sträfvar efter att öfvergå från sitt
ursprungliga tillstånd af larf till ett högre stadium
af sin tillvarelse, så lär instinkten honom, att
han först måste förena alla sina krafter för en
enda uppgift - att spinna en kokong. Vi tro, att
denna instinkt är en lika så hemlighetsfull kraft,
som den, hvilken utvecklade LathrseaX i det hon,
för att uppnå ljuset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
