Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Petter Hernqvist och hans verk. Utkast af Claës Joh. Ljungström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
133
Då hade år 1761 fransmannen Bourgelot i Lyon upprättat
den första veterinärskola i Europa. Ryktet om denna
nådde Sverige, och beslut fattades här, att några
svenskar skulle ditsändas att der studera, för
att sedan, med sålunda inhämtade kunskaper, kunna
gagna sitt fädernesland. Linné erbjöd Hernqvist
att afresa. På samma gång erhöll dock denne ett
lysande anbud af en professorsstol med ansenlig
lön i Ryssland. Hernqvist, som tänkte på det gagn,
till hvilket han framdeles kunde blifva för sitt
fädernesland, om han afreste till Lyon, följde Linnés
önskan härutinnan och lät sig, jemte två andra,
Falander och Lindbom, af Collegium Medicum af-sändas
dit år 1763.
Ditkommen, bemöttes i början Hernqvist af
Bourgelot med köld; men sedan denne lärt känna
sin lärjunge, blef förhållandet omvändt, och
Hernqvist kom i åtnjutande af lärarens största
bevågenhet samt både enskilta och offentliga
undervisning, hvarigenom han snart blef
i veterinärkonsten så skicklig, att han botade
sjukdomar på djur, som till och med förklarats
obotliga. Bourgelots största gunst vann
Hernqvist genom att upptäcka och meddela honom
underrättelse om åtskilliga felaktigheter i hans
vetenskapliga system, hvilka sålunda rättades.
År 1766 indrog riksdagen underhållet för Hernqvist
och hans kamrater från Sverige. Hernqvist lefde dock
på och för sin vetenskap ännu ett halft år i Lyon,
hvarefter han reste till Paris. Här uppträdde han
som läkare, på samma gång han var i läkarekonsten
en lärjunge vid Saint-Comes akademi, praktiserande
vid la-saretterna La Charité och L’H6tel-Dieu
såsom underfältskär. Under tiden studerade han kemi
äfvensom astronomi under La Lande, och i botaniskt
afseende besökte han flitigt Versailles och Trianons
trädgårdar. - Snart bemärktes den lärde och arbetsamme
svensken af La Fosse, hvars insigter i och bemödanden
om veterinärvetenskapen äro verldskända, och Hernqvist
blef upptagen i hans hus och medhjelpare vid hans
vidlyftiga praktik. La Fosse inrättade en École
Yeterinaire i Paris, och vid anläggandet af den samma
skola tillhörande botaniska trädgården blef Hernqvist
hans verksamma biträde. Som prosektor, som mineralog,
som föreläsare i naturalhistorien, som ordnare af
besagde trädgård ådagalade Hernqvist dagligen från
solens uppgång till sent på aftonen en verksamhet,
hvilken lika mycket förvånade, som gagnade La Fosse,
bredvid hvars namn äfven står namnet Hernqvist i de
stora planschverken, hvilka som resultat af de båda
männens arbete utgåfvos.
Tre år tillbringade Hernqvist på detta sätt i Paris,
och denna del af sin lefnad omnämde han sedermera
såsom den lyckligaste.
Petter Hernqvist,
Svenska ministern i Paris uppmanade slutligen
Hernqvist att återvända till fäderneslandet,
som väntade honom. Goda och lönande anbud gjordes
honom både af La Fosse och af franska regeringen,
om han ville qvarstanna, men fosterlandskärleken var
starkare, och 1769 var Hernqvist åter i Sverige,
glad i det hopp, hvarmed man lockat honom hem,
att på statens bekostnad skulle upprättas ett
veterinärlärohus med lasarett. Denna förespegling hade
med allvar utgått från drott-* ning Lovisa Ulrika;
men det var icke från tronen, utan från rådet, som
statsanslaget skulle anordnas, - och rådet var,
nu som alltid, genom sina inre tvistigheter och
skiljaktiga meningar rådlöst. Arkiater Bäcks yrkanden,
Hernqvists ypperliga förslag - alla strandade; och
för att soulagera Hernqvist, som sålunda icke fick
den anställning, med påpekande hvaraf man lockat honom
hem, och för hvilken han var mogen, fick han behålla
den pension, som han under vistandet i Frankrike haft;
men verksamhetskrets bekoms ingen förr än 1772, då
han blef lektor i matematiken vid Skara gymnasium
och då han äfven förbands att, emot åtnjutande af
nämde pension, hvart tredje år lemna ifrån sig två
i veterinärvetenskapen undervisade ynglingar.
Så litet förstod man ännu att uppskatta denna
vetenskaps gagn och nödvändigheten af att äga i den
undervisade män.
Hernqvist, glad att i någon mån få verka
efter sin önskan, emottog anbudet; men hans
veterinärundervisning behöfde en lokal. Då genomdref
han i konsistorium, att man skulle söka få Br o
gården vid Skara till en sådan. Brogården (af gammalt
kallad Bru-dergården, Franciska-nerbrödernas gård,
ty de hade der haft ett kloster) hade med Lutherska
tiden blifvit ett prebendehem-man, och detta borde
utbytas emot Wings i Walle härad** belägna regala
pastorat. Att utföra detta ärende, reste Hernqvist
om hösten 1774 till Stockholm, men mötte der endast
motstånd mot sin sak. Sedan likväl på Strömsholm
och Kungsör en smittosam sjukdom angripit och äfven
dödat ett större antal hästar, kallades Hernqvist
dit, gjorde den ena lyckliga kuren efter den andra,
öppnade således ögonen på vederbörande och vann
ändtligen konungens sanktion på det ifrågasatta
utbytet af prebenden, hvarigenom Brogårdeu
anslogs till veterinärundervisningens hem, samt
af skogsbesparingsmedlen den 15 Juli 1776 anslogos
480 daler silfvermynt till inköp af instrumenter,
dissektionskreatur, o. s. v., äfvensom sednare gafs
stadfästelse på ett af Hernqvist inrättadt apotek,
samt anordnades, som lön åt en adjunkt vid den nu
bildade veterinämnrättningen, 83 rdr 16 sk. specie.
Hernqvists käraste önskan var derigenom uppfylld - om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
