Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Petter Hernqvist och hans verk. Utkast af Claës Joh. Ljungström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134 ––
dock icke till alla delar. En veterinärinrättning
existerade, och den var en produkt af hans
outtröttliga verksamhet och sträfvande, dervid han
uppoffrade tid, arbete, penningar, ja, af egna medel
fyrdubblade den summa, som blifvit anslagen till
en byggnads uppförande å Brogården. En botanisk
trädgård anlades och finnes ännu i dag - till
namnet, sedan den frångått veterinärinrättningen,
som dock i sednaste tid fått sig en annan; och ur
Hernqvists enskilta kassa aflönades apotekare,
trädgårdsmästare, smed, äfvensom fyra elever af
honom fingo fri spisning. Elevernas antal uppgick
stundom ända till trettio; och en oförtrutnare
undervisning, än den Hernqvist lemnade, har sällan
af någon åstadkommits. Också sade man, att han
var sträng, hvilket äfven någon gång var fallet,
så att han ganska hårdt nyttjade karbasen, hvadan
han åtminstone af lärjungarne på gymnasium var mera
fruktad än älskad, enligt hvad en af dessa, ännu
lefvande, har yttrat. Men Hernqvist hade sjelf lärt
sig arbeta, gagna, försaka, och fordrade derföre det
samma af andra, ansåg arbete vara en dygd och gifva
ära. Strängast var Hernqvist emot sig sjelf.
Under en tid af tjugo år hade Hernqvist i det
för veterinär-inrättningen uppförda huset lemnat
undervisning. Detta var tre våningar högt. I
souterrainen hade han anatomisalar och laboratorier;
i öfversta våningen förvarades hans dyrbara bibliotek;
här hade han naturalster, instrumenter och annan
undervisningsmateriel, apotek, o. s. v., då år ]
802 en söndagsmorgon den 76-årige mannen såg allt
detta genom en rasande vådeld på två timmars tid
läggas i aska. - Så har nyss i dessa dagar den
här ofvan omnämde, Hernqvists lärjunge på Skara
gymnasium (A. A. Afzelius) meddelat: »Jag mins,
hur elden brast ut nästan på en gång ur fönstren^
i alla tre våningarne och hur de brinnande böckerna
af den förskräckliga stormen flögo som kometer med
lågande svansar högt upp i luften. Hernqvist var
i Skara, hvad fordom biskop Joh. Rudbeckius var för
Westerås läroverk. Skicklig klaverspelare, hade han af
gymnasisterna bildat ett kapell och bekostat dyrbara
instrumenter. Hvar Onsdag och Lördag hade han kapellet
hos sig, och vid alla högtidligheter uppfördes god
musik på skolans musikläktare. Kapellets instrumenter,
med undantag af de violiner och basvioliner, som till
gymna- i sisterna voro utlånade, tillika med en dyrbar
notsamling, blef l ett rof för lågorna. Mot aftonen,
då huset var nedbrunnet, satt den gamle filosofen
lugn på en sten framför den rykande leniningen, med
sin kalott på hufvudet och med tobakspipan. När han
fick se mig, ropade han: kom hit barn med litet eld på
min pipa, jag tyckes nu hafva tillgång nog dertill.»
- Ja, en lugn filosof var Hernqvist, och följande
morgon efter branden inställde han sig punktligt vid
sin lektion på gymnasium, som om ingenting ovanligt
händt.
Med kraft och ifver var följande året ett nytt
karakters-hus uppfördt, det samma, som ännu qvarstår,
jemte det flera andra byggnader voro färdiga, och
nya samlingar anskaffade. Nu led likväl mot qvällen
på den flitiges arbetsdag. Fyra år sednare kom
den. Dessförinnan, såsom han sjelf säger: »med sundt
förnuft och mogen eftertanke», uppgjorde Hernqvist
sitt testamente, uttryckligen tilläggande, att det
»efter ordaly-’ delsen och utan någon förtydning
skall förblifva». Testamentet, som afsåg .everdeligt
bestånd af veterinärinrättningen i Skara, innehåller,
att Hernqvist funnit de nådiga anslagen otillräckliga,
hvarföre han velat, »såsom en liten tillökning»
åt den eller de, som lärohuset komme att förestå,
lemna årliga afkastningen af en qvarn, »hvilken till
everdelig ägo för Artis Veterinarice Lär ohuset kommer
att anses och förblifva», j
- Dernäst anslog han den, som biträder
med adjunkturen, »sitt iboende hus» med tomt och
trädgårdsplats samt »årliga \ afkastningen af g
Rusthållet Forssen med Qvarnen der un- \ der och lilla
Forssen», hvarvid han tillade som sin »yttersta
vilja», att dessa »docentes» icke få befatta sig
med »nie-dicina humana», hvarigenom de hindras från
undervisning af eleverna, och detta vid vite
af löneförmånernas förlust på »trenne år». -
Vidare anslogs en tomt till boställe åt apotekaren,
en hel tomt till boställe åt smeden och en tomt
med tillhörande ödetomt, o. s. v. till »everdelig
ägo under Veterinär-
~ t/ «/
skolan», hvilken ock erhöll hans manuskripter och
instrumenter.
Härförutan hade Hernqvist på sin kära
veterinärinrättning dessförinnan bekostat större
delen af sin både ärfda och förvärfda egendom. Så
hade han till byggningens uppförande fått 4000
daler silfvermynt, men denna uppskattades vid
brandförsäkringen till 18,000 daler silfvermynt,
och sjelf yttrar han, att den efter branden 1802 å
nyo uppförda kostade »långt öfver denna summa».
I fyra särskilta testamenten ter sig Hernqvists
förkärlek för sitt verk; och i de två senare
nämner han sin lärjunge Sven Norling än såsom värd
befordran vid veterinärinrättningen, än som exsekutor
testamenti, hvaraf visas hans förmåga af omdöme om
menniskor.
Efter tretio års arbete på och för
veterinärinrättningen i Skara, då och ända till
1820-talet den enda i Sverige, afled Hernqvist den
18 December 1808, sedan han väl sörjt för dennas
framtida bestånd, genom att lemna i det närmaste hela
sin förmögenhet till dess everdeliga underhåll. De
fonder, som denna genom honom, i fastigheter och
kontanter, nu besitter, utgöra, enligt Skara stads
jordebok, tax er ing släng -der och andra handlingar,
icke mindre än 90,600 - säger: nitio tusen sexhundra
riksdaler riksmynt.
Strax efter Hernqvists död var det nära, att hans
veterinärinrättning blifvit om intet. Han hade med
ärlig godtrogenhet lagt en icke obetydlig del af
vården om densamma i konsi-storii händer. Dåtidens
domkapitel var likväl föga vänligt sinnadt
emot den. Så yttrar C. A. Adlersparre, den väl
un-derrrättade: »Att konsistorium i sitt tillgörande
att bortfuska en god sak, smått intrigerade och bar
sig futtigt åt, i afsigt att befrämja egna fördelar,
lider intet tvifvel.» Konsistorium iriberättade
nämligen till Kongl. Majestät, att Hernqvistska
stiftelsen icke kunde fortfarande bibehållas, emedan
»da gäld och skuld blef betald, var föga eller intet
öfver», samt tillade, att testamentets exsekutor »var
alltför ung och oerfaren», hvarjemte man så visliga
ställt till med bouppteckningen, att denna visade
endast 4,279 rdr 26 sk. 6 rst. banko.
Den »unge och oerfarne» exsekutor testamenti var dock
Sven Adolf Norling, om hvilken sin elev Hernqvist i
testamentet sagt: »Norling vore den, som ådagalagt
lust, drift och insigt uti (veterinär-) saken, så
att det vore stor förlust för veterinären, om han ej
blefue dervid befordrad.» Norling visade snart, att
hans lärare icke misstagit sig om person. Med or d
svarade han om ungdomen och oerfarenheten: »detta är
ju en sak, som hjelpes med hvarje dag»; med handling
gafs svar, då han så omsorgsfullt skötte försäljningen
af Hernqvists qvarlåtenskap, att, sedan »gäld och
skuld blef betald», en summa var öfver, belöpande sig
till icke mindre än 27,611 rdr, öålimda många gånger
större än den sluga bouppteckningen visat.
Regeringen hade emellertid strax efter
Hernqvists frånfälle indragit anslaget till
veterinärinrättningen. Norling, hvilken tjenstgjorde
vid krigshären som underläkare, nekades både afsked
och tjenstledighet, hvilket nekande så grämde honom,
att han angreps af fältsjukan, som förde honom
nära döden. Han öfvervann dock både sjukdomen och
veterinärinrättningens motståndare, och 1810 den
l Oktober fick han förordnande att förestå denna,
hvilken 1813 erhöll sanktion samt för sin verksamhet
ett reglemente, som ock säger, att »inrättnigen
skall förblifva der den redan är anlagd på hemmanet
Brogården». Med nit och skicklighet skötte Norling
sin mästares verk, och i likhet med denne, gjorde
han derpå betydliga uppoffringar, hvilka, enligt
till Kongl. Majestät ingifna handlingar, visas hafva
belupit sig till minst 50,000 rdr.
År 1820 kallades Norling till Stockholm, att der
anlägga en veterinärinrättning, som sålunda blef
en dotter af den Hernqvistska. I 35 år qvarhölls
Norling i Stockholm, hvarunder inrättningen i Skara,
utan att hafva föreståndaren på stället och utan medel
till underhåll, gjorde föga framsteg. Sedan Norling,
under en ny regim icke var habil nog för Stockholms
inrättning, och man dessutom kommit på den strålande
tanken, att de i menniskoläkarekonsten bildade voro
tjenligare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
