Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En bild från Ungern. Se bild sida 169. - Sommartankar. Fritt efter Paul Gerhard. Av Richard Gustafsson. - Strödda minnen af resor till lands och sjös, af Elias Sehlstedt, med teckningar af C. S. Hallbeck. (Forts. från sid. 141.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i naturen. Ingen fågelsång, ingen menniskoröst,
knappast en syrsa eller ett aflägset skällande af
en hund låter höra sig. Strålande hade solen gått
ned, och vid sitt försvinnande hade hon i glödande
färger målat hedens växtlighet. Småningom blifver
det natt; då väckes vandraren ur sina af nattliga
bilder uppfyllda drömmerier, ur känslan af gränslös
ensamhet genom ett doft, aflägset buller, hvilket,
kommande allt närmare, förmärkes vara förorsakadt af
hästhofvars slag i marken. Icke länge dröjer det,
innan sex csikos (hästherdar) i sina pittoreska
drägter, svängande piskorna, spränga på sina små,
men ihärdiga och ännu halft vilda hästar i rasande,
vildt galopp förbi oss, i riktning mot närmast belägna
värdshus.
Vårt intresse för land och folk, pusstans inträdande
nattkyla förmå oss att följa deras spår. På afstånd
utvisar ett ljus, hvarest närmaste värdshus är
beläget. Den dunkla, nästan oigenkänneliga vägen
har blifvit betecknad af de förbiilande csikos. Man
nalkas småningom det omnämda ljuset; redan på afstånd
förnimmer man de originella melodierna af en ungersk
visa, snart uppfatta vi tonerna till en i raskt tempo
utförd vild nationaldans. Omsider uppnå vi czårdas
(värdshuset) ; ett muntert stoj, sjungandet och
dansandet, glasens klang samt qvinliga och manliga
stämmor säga oss, att vi här må vänta en helt annan
bild, än den nyss lemnade stilla heden.
Man inträder i den föga vidsträckta, alla prydnader
saknande, vid någon gammal mur uppresta byggnaden
med låga kamrar. Hufvud- eller gästrummet är nästan
endast upplyst af skenet från Spiseln, i hvilken en
stor kittel är placerad, uppsändande en riklig ånga;
vinankare, fulla och tomma, tjena till en del som
säten för gästerna; dessutom löper en stenbänk utefter
rummets väggar. Här hafva åtskilliga slagit sig ned,
och medan de i allsköns maklighet röka sin lilla pipa,
äro dessa pussta’ns äkta typer uppmärksamma åskådare
af czårdas (nationaldansen), som af några par dansas
i rummet. Man betrakte de smärta ynglingarnes vackra,
lediga rörelser och
de ungerska flickornas strålande ögon. Berusande
blir glädjen! Allt raskare och lifligare handterar
zigenaren sin fiol, drufvans i rikt mått njutna
saft väcker magyarens redan förut eldiga blod; med
en vildhet i de smidiga rörelserna, afbrutna af de
mest uppsluppna glädjerop, slutar omsider denna äkta
nationaldans.
Men äfven bland dessa herdar iakttages en rangskilnad,
som redan i drägten är ganska märkbar. Den lägsta
klassen består af svinherdarne (kandsz). Får-
och boskapsherden (gulyds) står redan på ett högre
trappsteg, medan hästherden (csikos) ej låter beröfva
sig första rangen. Dessa vilda, oför-vägna sällar med
sina karakteristiska, markerade, solbrända ansigten,
med det flätade af feta ämnen glänsande håret,
dessa pussta’ns smärta söner, hvilka utom vården
af oräkneliga hästhjordar äfven förstå att på det
mest slipade sätt bedrifva häst-tjufnad - dessa äro
pussta’ns verkliga herrar. Med dem dansar den mörkögda
ungerska flickan helst, de njuta med synnerligt behag
af drufvans berusande safter; med zigenarne göra
de gemensam sak i fråga om skälmstycken. Djerfva,
oförskräckta äfventyrare! I kriget, som Ungern
1848-1849 förde med Österrike, slogos pussta’ns
tappre söner, eljest halft föraktade, på det mest
hjeltemodiga sätt för sitt fädernesland; i Honvéds’
leder intogo csikos såsom födda kavallerister den
första platsen. Ännu i dag lefva bland dem sånger
om hjeltar från detta blodiga krig, och zigenaren
för dem från det ena värdshuset till det andra och
ackompagnerar dem med fiolen.
Först den inbrytande morgonen, som i gråa moln
uppstiger öfver den kalla pussta^n, bringar
dansen och munterheten till slut; - zigenarens
fiol tystnar. G-näggande afbida gångarne vid dagens
annalkande sina ryttare. I ett nu äro dessa åter på
hästryggen; med eller utan sadel sitta de med en säker
hållning, trots det allt för rikligt njutna vinet,
och välbehållna uppnå de sina kojor. Dagen gifver dem
god tid att hvila ut efter nattens ansträngningar.
-
Sommartankar,
(Fritt efter Paul Gerhard.)
sitt hjerta, sök din lyckas gull I en natur så
kärleksfull, Uti Guds rika skänker. O, skåda blott
på fälten, der Guds kärlek ju hvart grässtrå bär Och
ur hvar blomkalk blänker.
Se träden stå i löfvad prakt, Och jorden på sitt
stoft har lagt Sitt lätta gröna kläde. Hör lärka,
trast och näktergal Uppfylla kullar, berg och dal
Med ljufligt kärleksqväde.
Så sakta uppå sandens bädd,
Invid en strand, med blomster klädd,
Den lilla bäcken porlar.
Så ren som klaraste kristall,
Han slingrar fram mot klippans fall
Och långt i fjerran sorlar.
O, huru skön är du, natur, I sommardrägt, jag vet ej,
hur Jag bäst din fägring prisar. Jag njuter dig,
i själen nöjd, Och tackar skaparn för den fröjd,
Han genom dig oss visar.
När jorden sådan skönhet fått, Och menskan sådan
herrlig lott, Jag frågar mig och tänker: Hur stor
skall ej den lycka bli, Som han åt alla trogna i Sin
helga himmel skänker?
Richard Gustafsson.
-
Strödda minnen af resor till lands och sjös,
af Elias Sehlstedt, med teckningar af C. S.
Hallbeck.
(Forts, från sid. 141.)
et är nu hela tre dagar sedan jag satt på rapphönan
och gjorde föregående politiska betraktelser.
Efter några större reskrokar stannade jag vid en
småtreflig som en af mina fordna skolkamrater
nu innehade på
arrende och som gaf honom rättighet att kallas
patron. Jag tillfrågade en rödhårig pojke, som öppnade
den grönmålade grinden, om hans patron var hemma.
»Han sitter der», svarade pojken och pekade på ett pä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
