Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hafvets prydnad. I - En riddare af framtidsanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ligt hårda behandling känner man dock endast få om
bord föröfvade brott; bruket af knif är, som det
synes, förbjudet, Dock blef år 1862 en skeppare, till
följe af en sammansvärjning, bunden af sitt manskap
samt förvarad under däck och fartyget styrdt mot
Italien; men vid Bonifaclo blef korallinen uppbringad
och återförd till fiskeplatsen...»» Sådan myckenhet
af elände, jemmer och misshandling, för att pryda de
skönas halsar och armar!
Korallfisket är en icke ringa näringsgren. Frankrike
har, till följe af ett fördrag med beyen af Tunis,
uppsigt öfver hela gebitet från Tripolis ända till
gränsen af Marokko. Man har naturligtvis utfärdat
reglementen på reglementen, kasserat det ena systemet
efter det andra, och följden är nu den, att, trots
den franska styrelsen, hela näringsgrenen, fiske,
handel och bearbetning, befinner sig uti italienarnes
händer. Korallinerna anlända med vårdagarnes inträder
från Torre del Greco vid Neapel, från Sicilien,
Sardinien och Genua, inställa sig på särskilta
platser, betala afgif-terna och omkostnaderna, hvilka
för en stor korallin uppgå till omkring fyrahundra
femtio francs, och fiska, tills höststor-marne
inställa sig. De små fartygen aflemna dagligen, de
större hvar fjortonde dag eller månatligen sin fångst
till redaren, hvilken likaledes är en italienare,
som ofta kommer med sin egen båt blott för saisonen,
men ofta också är bosatt i Algier, i synnerhet i
Bona och la Calle. Hos denne sorteras korallen och
nedpackas i kistor;
i sedan skickas den till Neapel, Livorno och
Genua, der den bear-j betas, hvarefter den
utsändes i handeln. Enligt Lacaze-Duthiers’ i
beräkningar kostar den första utrustningen af en stor
korallin med tolf mans besättning ungefär fyratusen
femhundra francs, medan de årligen återkommande
omkostnaderna för aflöning och underhåll åt
manskapet, ersättande af redskap, afgifter
etc., kunna uppgå till omkring elfvatusen francs.
Man räknar, att en stor korallin med fem centner
korall nätt och jemt | går utan förlust, men att
den med sex centner eller trehundra kilos afkastar en
vinst af två- till tretusen francs, allt efter
korallens beskaffenhet. År 1865 afgingo fyrahundra
koralliner från de italienska kusterna; räkna vi,
att dessa motsvara trehundra stora fartyg, så
måste ett tusen femhundra centner korall
hafva blifvit uppfiskade nämde år, för att redarne
skulle kunna undgå förlust, och ett tusen åttahundra,
om någon förtjenst skulle uppkomma. Enligt vår
beräkning skulle således nära fyratusen korallfiskare
årligen segla från Italien till Algier,
för att plundra hafvets botten. En mans
medelförtjenst, den han nästan i dess helhet för
med sig hem - ty för dryckjom å land och öfriga
små utgifter sörjer han merändels medelst några
koralls ty eken, som han bortsnappar från skepparen
- uppgår till trehundra åttatio francs för en
saison om sex månader. Detta manskaps arbetslön
belöper sig således till ungefär en och en half
million francs, hvilken summa kommer de italienska
kusttrakternas befolkning till godo.
En riddare af framtidsanden.
Eduard Baltzer.
Den, som till äfventyrs ännu fasthåller den gamla
fördomen, att det politiska, det borgerliga och
det religiösa utvecklingslifvet bland den nu
varande menskligheten skulle vara särskilta, hvar
för sig bestående departementer af menniskoanden,
så att teologen blott hade att befrämja religionen,
diplomaten allenast staten, juristen och kameralisten
endast det samhälle, hvarinom de såsom embetsmän
hafva sin egentliga verksamhetskrets, - den skall
icke tåla våra dagars utvecklingsstrid och han
skall missnöjd skaka hufvudet öfver de tappra och
modiga förkämparne deri. Ty en häftig längtan efter
fullkomlig lefnadsenhet, efter ombildning och högre
utveckling af hela mensklighetens lif lefver och röres
hos alla dessa riddare af anden, om också indivi-duelt
åtskilda, så åtminstone i det allmänna sträfvande på
temmeligen lika sätt och till ett och samma mål. Om
t. ex. Schulze-Delitzsch *) hufvudsakligen är verksam
på det sociala gebitet och firar sina lysande triumfer
vid befordrandet af arbetareklassens intresse, så
vore det ganska dåraktigt, att derföre antaga, det
hans själsverksamhet hölle sig uteslutande till detta
gebit, eller att han i politiskt hänseende tänkte och
sträfvade annorlunda, än den sanne statsmannen tänker
och sträfvar, o. s. v. Det vore samma villfarelse,
som om man ville antaga, att en ögonläkare af den
Gräfeska skolan icke på det hela taget följde med
den nya rationella läkarekonstens utveckling. Liksom
lifvet hos menniskokroppen i dess enskilta delar
måste bedömas och behandlas som ett helt, så äfven
lifvet hos mensklighetens kropp. Den äkta riddaren
af anden, hvilken i framtidens tjenst allt efter sin
individuella fallenhet
*) En man, som visat ett utomordentligt intresse för
den arbetande klassen, särdeles genom grundandet
af de tyska konsnmtions-föreningarne. Född 1808,
var han son till borgmästaren i Delitzsch.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
